Gris
| Gris | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj | Svindjur Suidae |
| Släkte | Svin Sus |
| Art | Vildsvin S. scrofa |
| Underart | Tamsvin S. s. domestica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sus scrofa domestica | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gris, svin, tamsvin betraktas som en domesticerad art, Sus domestica, eller en underart, Sus scrofa domestica, av vildsvinet, S. scrofa. Grisen hålls i det kommersiella lantbruket för produktion av fläskkött. Grisen är ett av de äldsta husdjuren och var domesticerad omkring år 9 000 f.Kr i Anatolien och Kina.[1][2]
Hanen kallas galt (tidigare också fargalt och orne), honan kallas sugga eller so, gylta kallas en gris som fött ungar högst en gång[3]. Gris var ursprungligen namnet på svinets ungar, och när en sugga föder kallas det att hon grisar. Numera kallas ungar hos svin kultingar (rotbesläktat med kalv). En gris i kullen som växer sämre än de andra kallas för pelle. Nosen kallas tryne och svansen kallas knorr (efter sin vanligen rundade form[4][5]).
Bredvid köttproduktionen används grisar för att leta efter tryffelsvampar, särskilt i Frankrike. Så kallade minigrisar hålls också som sällskapsdjur.
Förekomst och indelning[redigera | redigera wikitext]
| Land | Antal |
 Kina
|
470 miljoner |
 USA
|
66 miljoner |
 Tyskland
|
27 miljoner |
 Danmark
|
13 miljoner |
 Nederländerna
|
12 miljoner |
 Belgien
|
6,3 miljoner |
 Storbritannien
|
4,4 miljoner |
 Sverige
|
1,5 miljoner |
 Finland
|
1,3 miljoner |
 Turkiet
|
1,2 miljoner |
 Europa
|
190 miljoner |
| Hela världen | 960 miljoner |
Källa: FAOSTAT 2011, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation[6]
Officiell statistik om grisar[redigera | redigera wikitext]
I Sverige fanns det som flest grisar år 1980, då antalet djur översteg 2 600 000. Sedan dess har antalet minskat till cirka 1 500 000.[7] På Jordbruksverkets webbplats publiceras årligen statistik om antalet grisar i Sverige i det Statistiska meddelandet om husdjur. I Eurostats databas publiceras statistik om antal grisar i Europa under kategorin Agriculture och underkategorin Regional Agriculture Statistics. I FAO:s databas publiceras statistik om antal grisar i världen under kategorin Production och underkategorin Live Animals.
Raser av tamsvin[redigera | redigera wikitext]
Utvecklingen av tamsvinets raser började först under senare delen av 1800-talet och de flesta raserna utvecklades under 1900-talet. Förut drevs grisarna i Centraleuropa kontinuerligt in i skogar så att de kunde äta ekollon och bokens nötter. På så sätt blev grisarnas kött särskilt lämpligt för rökning men samtidigt parade sig suggorna ofta med galtar från vildsvinet och skillnaden mellan tam- och vildsvin var nästan osynlig. Denna praxis används idag fortfarande i södra Spanien och Portugal för rasen svart iberiskt svin (Cerdo Ibérico).
Några raser:
- Linderödssvin (Sverige)
- Large Black (England)
- Mangalitsasvin (Ungern)
- Angeln sadelsvin (Tyskland)
- Duroc
Förvildade tamgrisar[redigera | redigera wikitext]
I olika delar av världen har tamgrisar rymt eller släppts ut från gårdsbesättningar. Dessa grisar har i bland annat Nordamerika och Australien etablerat vilda grupperingar,[8] med eller utan extra inkorsning med vildsvin. Förvildade grisar ses på Galápagosöarna som ett stort hot mot den inhemska faunan, och även halvvilda besättningar på andra öar betecknas ibland som hot.[9]
Svinskötsel[redigera | redigera wikitext]
Svinskötsel, svinavel, svinuppfödning, är uppfödning av tamsvin, framför allt för griskött, men också för industrifett, ister och svinläder.
De flesta grisar föds upp i Europa och Kina. De är allätare och ges varierat foder, ibland avfall från livsmedelsindustri och hushåll. Unggaltar brukar kastreras för att undvika lukt vid tillagning, galtlukten, men även sogrisar kan lukta. Galtlukten uppkommer på grund av två hanliga hormoner, androstenon och skatol. Kastreringen är smärtsam och har varit omdebatterad, idag finns ett "vaccin", immunokastrering, som ges två gånger under uppfödningstiden. Grisen vaccineras med en motsvarighet till tillväxthormonet GnRH som verkar genom att minska androstenon så att skatol hinner brytas ned i levern vilket gör att lukten inte uppkommer.[10][11] I de flesta länder klipper man svansen på dem, så kallad svansklippning eller svanskupering för att de inte ska bita av varandras svansar men i Sverige är detta förbjudet.
Hälsa[redigera | redigera wikitext]
Grisar saknar förmåga att svettas. De utvecklar liknande hjärtsjukdomar och sjukdomar hos blodcirkulationssystemet som människor och därför används de ofta som försöksdjur. Grisen som organdonator för människan är ännu ett forskningsområde[12] medan grisens roll som insulin-producent för behandling av diabetes har ersatts av andra metoder. Även köttets struktur liknar strukturen för människans kött och därför används nyslaktade grisar i rättsmedicinen för att studera sår från skjut- och stickvapen.
Grisar hålls ofta i stora besättningar och en sjukdom kan spridas snabbt. Vanliga typer av sjukdomar är tarminfektioner och luftvägsinfektioner, medan ovanligare symptom t.ex. skaksjuka kan bero av en virusinfektion som påverkat centrala nervsystemet.[13]
Olika former av svinpest samt mul- och klövsjuka är bland de allvarliga och smittsamma sjukdomar som drabbar gris och kontrolleras i lag.[14] Dessa sjukdomar är ovanliga i Sverige, men spridda i många länder och därför ett ständigt hot. T.ex. är PRRS mycket utbrett i Danmark, men utbrottet i Sverige stoppades 2008.[15]
Människor kan bli sjuka av att äta fläskkött med vissa typer av smitta där djuret bara varit bärare utan symptom. Salmonella och trikiner är några exempel bakom rekommendationen att tillaga fläskkött väl.[16] Svininfluensa är en annan typ av sjukdom som kan spridas till människan efter mutation.
Slaktsvin[redigera | redigera wikitext]
Grisar är viktiga inom köttproduktionen eftersom de växer snabbt, och uppemot 75 procent av vikten kommer till nytta. En gris väger cirka 1,5 kilo vid födseln, samt cirka 115 kilo vid slakt vid 6–7 månaders ålder (Sverige),[17] eller 100 kilo vid slakt vid cirka 4,5 månaders ålder (Finland).[18]
Kött från gris kallas fläskkött eller specifikt efter styckningsdetalj, till exempel karré eller skinka.
Grisar i kulturen[redigera | redigera wikitext]
Judendom och islam betraktar svinet som ett orent djur (haram), medan det snarare har motsatt status inom den germanska kulturkretsen. Trots detta är dock orden gris eller svin en vanlig förolämpning på germanska språk, fastän även positiva omdömen kan innehålla sammansättningar med gris, till exempel gullegris. Att grisen har så olikartad symbolik beror på att tamsvinet hade en central betydelse i det europeiska bondesamhället, medan andra civilisationer företrädesvis födde upp andra djur.
I den nordiska mytologin förekommer därför grisar med en helt annan symbolisk innebörd än vad de har inom andra kulturer. Gudinnan Freja i den nordiska mytologin hade Syr (forngerm. för sugga) som tillnamn. Grisen Särimner slaktades varje natt och återuppstod. Det är dock inte bara den gamla germanska kulturen som haft grisar som gudomar. Kelterna hade en svingudinna, Ceridwen, som representerade visheten, och på Kanarieöarna var grisen en regngud.
Som symbol har grisen använts länge. Inom kinesisk astrologi är grisen det tolfte och sista djuret av de tolv zodiakdjuren. I det gamla Egypten var en sugga som åt sina kultingar en symbol för stjärnornas dagliga återfödelse. På Malta finns en avbildning från yngre stenåldern föreställande en ammande sugga med tretton kultingar. Enligt legenden skulle Aeneas, Julius Caesars påstådda förfader och Roms grundare, finna en ammande sugga med trettio kultingar som ett tecken att han funnit Latium. En antik romersk staty som anspelar på denna legend finns på Glyptoteket i Köpenhamn. Även inom heraldiken finns grisar. Ätterna Svinhufvudsläkten förde ett grishuvud som vapen, och så även vissa av de svenska släkter som hetat Grijs. En släkt Gris har givit stadsdelen Grisbacka i Umeå sitt namn.
Inom skönlitteraturen förekommer ofta grisar. Sagan om Tre små grisar framställer djuret som oskyldigt och hotat; på ett likartat sätt framställs huvudpersonen i barnboken Fantastiska Wilbur (Charlotte's Web) av E.B. White från 1952, där titelfiguren är en smart spindel som räddar den värnlösa grisen Wilbur från att bli slaktad. I George Orwells Djurfarmen får grisen Napoleon däremot symbolisera tyranni och diktatur, dock är antagonisten Snowball också en gris.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Giuffra E, Kijas JM, Amarger V, Carlborg O, Jeon JT, Andersson L. The origin of the domestic pig: independent domestication and subsequent introgression., April 2000, (engelska).
- ^ Quotations, K. Kris Hirst K. Kris Hirst is an archaeologist with 30 years of field experience She is the author of The Archaeologist's Book of; Science, her work has appeared in; Archaeology.. ”How the Wild Boar Became the Sweet Domestic Pig” (på engelska). ThoughtCo. https://www.thoughtco.com/the-domestication-of-pigs-170665. Läst 10 juni 2019.
- ^ https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gylta]
- ^ ””En glad gris har knorr på svansen””. https://www.hallandsposten.se/nyheter/halmstad/en-glad-gris-har-knorr-p%C3%A5-svansen-1.1384921. Läst 19 maj 2019.
- ^ ”SAOB: knorr”. http://www.saob.se/artikel/?unik=K_1527-0275.jG88&pz=5. Läst 19 maj 2019.
- ^ http://faostat3.fao.org/faostat-gateway/go/to/search/*/E Arkiverad 27 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Jordbruksverket (2011). Jordbruket i siffror åren 1866-2007. ISBN 91-88264-36-X. http://www.jordbruksverket.se/omjordbruksverket/statistik/jordbruketisiffror.4.5586fdf512e8fc79a8480001553.html. Läst 2 januari 2012 Arkiverad 30 november 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Noréus, Stina (2012). Förvildade husdjur – möjligheter och hot. slu.se. sid. 2 (4). https://stud.epsilon.slu.se/4766/1/noreus_s_120905.pdf. Läst 28 april 2021
- ^ P4 Gotland (2 februari 2014). ”Förvildade grisar kan bli hot mot orkidéerna på Gotland - P4 Gotland”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/artikel/5773534. Läst 28 april 2021.
- ^ ”Immunokastrering av gris genom vaccination mot gonadotropin-releasing hormone (GnRH) - Epsilons arkiv för studentarbeten”. stud.epsilon.slu.se. http://stud.epsilon.slu.se/6710/. Läst 31 maj 2015.
- ^ ”Hur kommer vi att hantera galtlukt i framtiden?”. Sveriges Grisföretagare. http://www.grisforetagaren.se/?p=21612. Läst 12 maj 2019.
- ^ ”Framsteg för transplanterade grisorgan”. https://www.svd.se/framsteg-for-transplanterade-grisorgan. Läst 12 maj 2019.
- ^ ”Gris - hälsoläge”. Statens veterinärmedicinska anstalt. https://www.sva.se/djurhalsa/gris. Läst 12 maj 2019.
- ^ ”Epizootier hos gris”. Statens veterinärmedicinska anstalt. https://www.sva.se/djurhalsa/gris/epizootier-gris. Läst 12 maj 2019.
- ^ ”Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome (PRRS)”. Statens veterinärmedicinska anstalt. Arkiverad från originalet den 12 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190512175336/https://www.sva.se/djurhalsa/epizootier/porcine-reproductive-and-respiratory-syndrome-prrs. Läst 12 maj 2019.
- ^ ”Zoonoser hos gris”. Statens veterinärmedicinska anstalt. https://www.sva.se/djurhalsa/gris/zoonoser-gris. Läst 12 maj 2019.
- ^ ”Uppfödning och specialisering”. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111025071959/http://www.livsmedelssverige.se/hem/fakta-om-mat/117-uppfoedning-och-specialisering.html. LivsmedelsSverige : Odling och uppfödning:Gris
- ^ [1] Finfood : Matens väg, sida 8
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Watson, Lyall, The Whole Hog: Exploring the Extraordinary Potential of Pigs, London (2004)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|
|