Pompeji

För andra betydelser, se Pompeji (olika betydelser).

Pompeji med Vesuvius i bakgrunden.

Vesuvius utbrott år 79 med närliggande städer utmärkta. Det gråa fältet visar utbredningen av det dödliga askmolnet från utbrottet.

Dekorativ fresk: Europa och tjuren.

Karta över Pompeji.

Paquius Proculus och hans hustru, ett läs- och skrivkunnigt par. Vaxet som täcker skrivtavlan kvinnan håller i kunde smältas ned för att återanvändas.

En lugn gata i Pompeji.

Pompejis välbevarande fresker erbjuder en makalös insyn i en antik stads kultur och samhällsliv.

Teatro Grande med en stor åskådarkapacitet, intill Teatro Piccolo.

Pompeji (latin: Pompeii, italienska: Pompei) var en antik stad i nuvarande kommunen Pompei i Kampanien i Italien, sydost om vulkanen Vesuvius, känd för att tillsammans med städerna Herculaneum, Stabiae och Oplontis ha blivit förstörd av ett vulkanutbrott år 79 e.Kr. Pompeji har med början 1748 till stora delar grävts ut, vilket då (bland mycket annat) gav upphov till den så kallade nyklassicistiska inredningsstilen och arkitekturen. 1997 upptogs arkeologiska områden i Pompeji, Herculaneum och Torre Annunziata på Unescos världsarvslista.

Tidig historia

Staden grundades på 500-talet f.Kr. av osker, ett folk från mellersta Italien, på en kulle nära Sarnos mynning. Platsen användes redan som en säker hamn för greker och feniciska fartyg. När etruskerna hotade med en attack, allierade sig Pompeji med grekerna, som då dominerade Neapelbukten. I Kampanien, införde de nya ledarna sin arkitektur och utökade stadens gränser. Det har föreslagits att när samniterna dominerade erövrade Rom staden Pompeji för en tid, men dessa teorier har inte kunnat bekräftas.

Pompeji deltog i kriget som städerna i Kampanien startade mot Rom, men år 89 f.Kr. besegrades de av Lucius Cornelius Sullas styrkor. Trots att trupperna i stadsförbundet, ledd av Lucius Cluentius, hjälpte till att kämpa mot romarna, tvingades Pompeji kapitulera efter Nolas erövring. Från denna tid blev Pompeji en romersk koloni med namnet Colonia Cornelia Veneria Pompeianorum. Staden blev en viktig hamn för handeln, här togs gods emot som kom från havet och som sändes vidare till Rom eller andra delar av södra Italien längs Via Appia.

År 62 skadade en kraftig jordbävning Pompeji och ett antal andra städer i Kampanien. Tiden mellan år 62 och 79 återuppbyggdes staden, kanske än rikare på ståtliga hus och konstverk.

Vesuvius begraver staden

Invånarna i Pompeji, då som nu, har vant sig vid mindre skalv och gasutsläpp från berget Vesuvius. År 79 e.Kr. torkade alla stadens brunnar, men varningarna var inte tillräckligt skarpa, och den romerska världen slogs med häpnad när det katastrofala vulkanutbrottet skedde den 24 augusti samma år. Detta anses vara det traditionella datumet för utbrottet, funnet i ett brev från Plinius den yngre till historikern Gaius Cornelius Tacitus (se nedan). I en nyfunnen inskription på en innervägg i ett nyligen utgrävt hus i Pompeji, anges "XVI.K. NOV.IN OLEARIA", läses "16 dagar före kalendas i November i oljerummet", vilket motsvarar den 24 oktober. Detta löser ett litet mysterium, att man funnit frukter och nötter i staden, som endast skördas sen höst . Vulkanutbrottet begravde staden och förmörkade solen i mer än ett dygn. Märkligt nog råkade datumet vara detsamma som när staden firade Vulcania, festivalen för den romerska eldguden.

Det enda pålitliga ögonvittne som såg och dokumenterade händelsen var Plinius den yngre, som i ett brev till historikern Gaius Cornelius Tacitus beskriver vulkanutbrottet och händelserna under dygnet efter det. Brevet skrevs omkring tjugofem år senare (Plinius nämner dock inte Pompeji eller Herculaneum vid namn och beskriver inte städernas förstöring i någon närmare detalj). Plinius såg ett märkligt fenomen växa fram över Vesuvius: ett jättelikt mörkt moln format likt en tall (eller med en modern parallell, en svamp) steg upp från bergets krön. Efter en tid rusade molnet ner längs sidorna på berget och täckte allt omkring sig, inklusive den omkringliggande sjön.

"Molnet" som Plinius den yngre skrev om är idag känt som vulkaniskt askmoln, vilket innebär ett moln med överhettad gas, aska och halvsmält sten som kastas upp från en vulkan. Plinius fastslog att flera jordskalv kändes och att tiden för utbrottet följdes av en mycket kraftig skakning av marken. Han noterade också att askan föll i mycket tjocka lager och att byn han befann sig i evakuerades. Även sjön sögs iväg och rusade tillbaka efter en jordbävning, ett fenomen moderna geologer kallar för en tsunami.

Plinius noterar att solen förmörkades av vulkanutbrottet och att dagen förvandlades till natt. Hans farbror Plinius den äldre hade givit sig iväg med ett par skepp för att undersöka fenomenet och för att försöka rädda en del av de människor som han insåg skulle fly ner mot stränderna. Väl framme insåg han att det var omöjligt att återvända direkt, eftersom jordskalv ute till sjöss och blåst gjorde att havet blivit mycket oroligt. Luften var tjock av sand, aska och dis och plötsligt föll Plinius d.ä. ihop; han avled inom kort, troligen av koldioxidkvävning, efter att ha legat på marken.

Förlorat i 16 sekel

Tjocka lager av aska täckte två städer vid bergets fot. Städernas namn och plats glömdes med tiden. Sedan återupptäcktes Herculaneum 1738, och Pompeji 1748. Dessa städer har sedan blivit utgrävda och avslöjat många intakta byggnader och väggmålningar. Staden hittades faktiskt redan 1599 av arkitekten Domenico Fontana, som grävde ett nytt lopp för floden Sarno, men det tog drygt 150 år innan en seriös kampanj startades för att gräva fram dem.

Under 1700-talet och det tidiga 1800-talet inriktades utgrävningarna mot att finna antika föremål och skulpturer som gick att sälja på antikmarknaden. Först under August Mau och Giuseppe Fiorellis undersökningar i slutet av 1800-talet började man intressera sig för att utforska staden i dess helhet. Giuseppe Fiorelli tog ledningen för utgrävningarna 1860. Det var han som införde tekniken att injicera gips i utrymmet som lämnats av upplösta kroppar, för att perfekt återskapa formerna av Vesuvius offer.

Några har lagt fram teorin, att Fontana initialt hittade några av de berömda erotiska freskerna och, på grund av anständighetstänkandet som rådde under hans tid, begravde han dem igen i ett försök att stoppa arkeologisk censur. Denna bild kompletteras av rapporter från senare utgrävare som fick känslan av att platsen de arbetade på redan hade varit uppgrävd men åter blivit övertäckt.

Forum, de romerska baden, ett antal hus och några villor förblev anmärkningsvärt väl bevarade. Ett hotell på 1 000 m² hittades inte långt från staden; det kallas nu "Grand Hotel Murecine".

Pompeji är, faktiskt, den enda antika stad där hela den topografiska strukturen är kvar exakt som den var, utan senare ändringar eller tillägg. På grund av terrängen var den inte genomförd på det sätt vi är vana att se i romerska städer. Dess gator är dock raka och lagda i ett rutnät, helt enligt de romerska traditionerna, med cardo maximus och decumanus maximus, de nord-sydliga respektive väst-östliga huvudgatorna. De är lagda med polygonala stenar och har hus och affärer på bägge sidor.

Förstörelse från jordbävningar och vulkanutbrott

Ett viktigt aktuellt forskningsområde gäller strukturerna som var återställda vid tiden för utbrottet (förmodat skadade under jordbävningen år 62). Några av de äldre, skadade målningarna kan ha blivit täckta med nyare, och moderna instrument försökte få en glimt av de sedan länge gömda freskerna. Den sannolika orsaken till att strukturerna fortfarande reparerades 10 år efter jordbävningen, var det ökade antalet mindre skalv som ledde fram till utbrottet.

Under tidiga utgrävningar av platsen dök hålrum upp i asklagren, tomrum som en gång innehållit mänskliga kvarlevor; eftersom askan hade stelnat snabbt men inte förbränt kropparna hade dessa förblivit åtskilda från det stelnade berget runt om och, när de bröts ner, lämnat dessa hålrum. 1860 fick utgrävningsledaren Giuseppe Fiorelli idén att fylla hålrummen med trögflytande gips. Detta resulterade i mycket tydliga och ibland påträngande skepnader av de dömda Pompeiani som misslyckats fly, fångade i sina sista rörelser i livet (se [1], [2], [3]). På några av dem syns ganska tydligt skräck i deras kroppsspråk.

Unik ögonblicksbild

Staden erbjuder en ögonblicksbild av romerska livet under första århundradet. Detta ögonblick i tiden visar att Pompeji var en levande plats före utbrottet och ett överflöd av bevis visar de minsta detaljerna i vardagslivet. Exempelvis finns på golvet i ett av husen (Siricos) en berömd inskription Salve, lucru (Välkommen, pengar), kanske humoristiskt menat, men det visar oss ett handelsföretag ägt av två delägare, Sirico och Nummianus (kanske ett smeknamn, då nummus betyder mynt/pengar). I andra hus finns detaljer i mängder om yrken och kategorier, såsom de om tvätteriarbetarna (Fullones). Vinglas som hittats bär på vad som antagligen är världens först kända varumärke, Vesuvinum. Graffiti ristade på väggarna visar oss dåtidens gatu-latin.

Vid tiden för utbrottet kan staden ha haft omkring 20 000 invånare. Den låg i ett område där romare hade sina semestervillor. Olika typer av samhällsservice kan hittas: Macellum (stora matmarknaden), Pistrinum (kvarnen), Thermopolia (en sorts bar som serverade både varma och kalla drycker), Cauporioe (smårestauranger), och en amfiteater.

2002 gjordes en annan viktig upptäckt vid Sarnos mynning. Den avslöjade att hamnen även varit bebodd och att folk bodde i hus byggda på pålar (palafittes) inom ett system av kanaler som liknar Venedig enligt några forskare.

Pompeji i populärkultur

Pompeji utgjorde bakgrund för den historiska romanen Pompejis sista dagar av Edward Bulwer-Lytton och BBC:s serie Up Pompeii. Robert Harris roman Pompeji (2005), är en fiktion som fokuserar på aquarius-ingenjör Marcus Attilius som är tvungen att reparera ett fel i världens största akvedukt, Aqua Augusta, vilken har felat någonstans kring Vesuvius. Pompeji är även titeln på en bok av Maja Lundgren. I den visuella konsten är Pompejis sista dag en berömd målning av den ryskfödde Carlo Brullo.

I oktober 1971 framträdde det berömda bandet Pink Floyd vid den lediga 2000 år gamla amfiteatern i Pompeji, för en publik bestående av några kameramän. Deras uppträdande släpptes senare på video.

Pompejis sista dagar är dessutom en rockopera från 1991 av alternativrockbandet Nova Mob.

Under hösten 2008 ställdes ett hundratal föremål från Pompeji ut i Hässleholm i samband med projektet Pompeji Panem Gustas.

Våren 2014 utkom en film vid namn Pompeii, med bland andra Kit Harington, Carrie-Anne Moss och Kiefer Sutherland som delvis skildrar Vesuvius stora vulkanutbrott.

Den 20 september 2014 öppnade en stor Pompejiutställning på Millesgården på Lidingö, som pågick till den 18 maj 2015.

Pompejis palaestra sedd från toppen av stadions mur. Det nedsänkta området i mitten var fyllt med vatten och användes för simträning och sjöslag på låtsas. Till höger (delvis skymt av en trädstam) är en linje av förkolnade trädstubbar, rester av träd i palaestran brända i vulkanutbrottet år 79. Mellan dem och kolonnaden är en linje av unga träd planterade som ersättning.

Galleri

• 

  Mars och Afrodite (Venus), Casa di Meleagro (första århundradet e. Kr.)

• 

  Porträtt av man med papyrusrulle (första århundradet e. Kr.)

• 

  Europa och tjuren

• 

  De tre gracerna (första århundradet e. Kr.)

• 

  Pan och Hermafroditus, Casa di Dioscuri

Svensk forskning om Pompeji

Sedan år 2000 pågår ett stort svenskt forskningsprojekt om Pompeji. Fokus för projektet är ett kvarter i den antika staden, Insula V 1. Det initierades från Svenska institutet i Rom och har sedan 2010 Lunds universitet som huvudman. Resultaten publiceras bland annat i Rominstitutets tidskrift Opuscula. Annual of the Swedish Institutes at Athens and Rome. Projektet omfattar även antikreception och bidragen till konferensen Returns to Pompeii. Interior space and decoration documented and revived. 18th-20th century är publicerade i Rominstitutets skriftserie.

Marina Weilgunis doktorsavhandling från 2011 (Uppsala universitet) behandlar stadens gator och torg, deras sammanhang och användning. Thomas Staubs doktorsavhandling från 2013 (Stockholms universitet) fokuserar på ett av husen i Insula V 1, Casa del Torello di Bronzo, Bronstjurens hus.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Pompeji.
  Bilder & media
• UNESCO World Heritage Centre - Archaeological Areas of Pompei, Herculaneum and Torre Annunziata (engelska)
• Pompeji på Googles World Wonder Project (engelska)

Vidare läsning

• Granzow Busch, Niels-Petter (2009). ”Vesuvius förvandlade Pompeji till helvetets förgård”. Världens historia (nr. 10): sid. s. 34–45. ISSN 0806-4709.