Hunner
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Modersmål | hunniskt språk | |
|---|---|---|
| Religion | Tengriism | |
| Upphörde | 469 | |
Hunnerna var en centralasiatisk befolkningsgrupp som ingick i de eurasiska nomaderna. De härstammande från området kring sjön Issyk-Kul i nuvarande Kirgizistan, emigrerade successivt västerut, för att expandera sitt rike.
Hunnernas härjningar i Europa[redigera | redigera wikitext]
Omkring år 370 dök hunnerna upp vid Svarta havet och underkuvade år 375 ostrogoterna, som då leddes av Ermanarik. Denna erövring blev startskottet till den germanska folkvandringen. År 395-396 gjorde hunnerna ett omfattande plundringståg i Syrien och Mesopotamien. Hunnerna var bitvis splittrade, men senast år 432 lyckades Rua ena hunnerna under sitt styre, med basen i nuvarande Ungern. I mitten av 400-talet invaderade hunnerna sydöstra och centrala delarna av Europa under ledning av den beryktade ledaren, Attila. År 451 besegrades hunnerna och ostrogoterna grundligen av Västrom i allians med visigoterna i slaget vid Katalauniska fälten. Efter Attilas död år 453 och det påföljande slaget vid Nedao föll hunnerriket snabbt samman. Hunnerna återvände till Svarta havets kuster, och i deras forna besittningar återtog germanerna herraväldet.[1]
Folkgrupper som kan ha assimilerat hunner[redigera | redigera wikitext]
Långt efter hunnernas härjningar i Europa levde minnet av dem kvar, och namnet har använts många gånger som skällsord för folk eller nationer som upplevts som barbariska och vilda. Det har också funnits mer seriösa spekulationer om europeiska folk där hunners gener skulle kunna ingå i den gruppens genetiska blandning. Däribland bulgarerna som enligt vissa historiker uppstod genom en integration av olika asiatiska folk, däribland hunnerna. Även dagens turkar tros kunna vara besläktade med hunnerna och det turkiska språket betraktas som släkt med det språk som hunnerna talade.[2][3] Hunnernas huvudbas vid Attilas tid var i det som i dag heter Ungern. I Budapest finns en staty av kung Attila och vissa ungrare identifierar sig med hunnerna. Den etniska grupp som förmodligen starkast identifierar sig med hunnerna är de ungersktalande szeklerna i östra Transsylvanien i nuvarande Rumänien. De är cirka 700 000 till antalet och utgör hälften av den ungerska minoriteten i Transsylvanien. Ungrarna anlände dock inte till Europa förrän ett par hundra år efter hunnernas erövringar, så att dagens ungrare skulle vara ättlingar till hunnerna verkar inte sannolikt. Vissa undergrupper till haplogrupp Q har ibland ansetts av populationsgenetiker tyda på hunniskt ursprung. Haplogrupp Q är särskilt vanlig i Kroatien med 6 % frekvens, i Sverige med 3 % frekvens (mer på Gotland och vissa platser i Danmark), cirka 4 % frekvens hos ungrare (0 % enligt andra uppgifter [4]) och 2 % i Norge. Emellertid finns det enstaka arkeologiska fynd som visar att liknande undergrupper till Q förekom i Sverige (Motala) och Sibirien redan långt innan hunnernas ankomst, och samma undergrupper till Q är också vanliga bland den amerikanska urbefolkningen, vilket tyder på att grupperna är mycket gamla.[4]
Xiongnu[redigera | redigera wikitext]
Ett folk som oroade kineserna på deras norra gräns från omkring 300 f.Kr. och framåt, xiongnu, har länge utpekats som potentiella förfäder till hunnerna, men för detta finns inga fasta bevis.
Andra samtida erövrarfolk[redigera | redigera wikitext]
Samtidigt som hunnerna härjade i Europa, härjades även andra områden av stäppfolk. I Persien härjade heftaliterna ("vita hunner") och i norra Indien härjade huna-folket. Det har föreslagits att även dessa skulle vara hunner, men moderna historieforskare är tveksamma till ett sådant släktskap.
Hunner som pejorativ[redigera | redigera wikitext]
Begreppet hunner har allt sedan folkstammens framfart i Europa och Asien använts som ett nedsättande begrepp för folkslag som anses särskilt barbariska, krigiska eller ociviliserade. Under Första världskriget kom begreppet i brittisk och fransk propaganda att användas om Tyskland och den tyska armén (en. The Hun) för att förbättra krigsmoralen och anspela på den populariserade bilden av hunnerna som ett vildsint folkslag som från Öst- och Centraleuropa hotade den europeiska civilisationen.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”32 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/2/0060.html. Läst 18 juni 2021.
- ^ Maenchen-Helfen, Otto J. (1973) (på engelska). The World of the Huns: Studies in Their History and Culture. University of California Press. ISBN 978-0-520-01596-8
- ^ Kim, Hyun Jin (2013) (på engelska). The Huns, Rome and the Birth of Europe. Cambridge University Press. sid. 30. ISBN 978-11-07009-06-6. https://books.google.com/books?id=jCpncXFzoFgC. Läst 22 januari 2021
- ^ [a b] http://patagoniamonsters.blogspot.se/2014/06/on-q-haplotypes-in-europe-part-2.html
| |||||||||||||||||||||||||||||
