Birgitta Dahl
| Birgitta Dahl | |
 Birgitta Dahl, 1990.
| |
| Tid i befattningen 3 oktober 1994–30 september 2002 | |
| Monark | Carl XVI Gustaf |
|---|---|
| Företrädare | Ingegerd Troedsson |
| Efterträdare | Björn von Sydow |
| Tid i befattningen 8 oktober 1982–27 februari 1990 | |
| Statsminister | Olof Palme Ingvar Carlsson |
| Företrädare | Carl Axel Petri |
| Efterträdare | Rune Molin |
| Tid i befattningen 12 mars 1986–4 oktober 1991 | |
| Statsminister | Ingvar Carlsson |
| Företrädare | Ingvar Carlsson |
| Efterträdare | Olof Johansson |
| Mandatperiod 1969–1970 1971–1973 1974–1976 1976–1979 1979–1982 1982–1985 1985–1988 1988–1991 1991–1994 1994–1998 1998–2002 | |
| Valkrets | Uppsala län |
| Född | Rut Birgitta Dahl 20 september 1937 Råda socken, Askims härad (nu i Härryda kommun), Västergötland |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Make | Enn Kokk (1986–2019; hans död) |
| Barn | 3 (bl.a. Anna Kettner) |
Rut Birgitta Dahl, född 20 september 1937 i Råda socken i Härryda kommun,[1] är en svensk politiker (socialdemokrat), som var riksdagsledamot i 33 år från 1969 till 2002. Hon var biträdande industriminister 1982–1987, miljö- och energiminister 1987–1990, miljöminister 1990–1991 samt riksdagens talman 1994–2002. Från 1990 till 1996 var hon ledamot av socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Mellan 2005 och 2011 var hon ordförande för Unicef Sverige.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Birgitta Dahl föddes i Göteborg i ett hem där modern var lanthushållslärare och fadern folkhögskolerektor.[2] Båda föräldrarna var folkpartister och aktiva i nykterhetsrörelsen.[1] Hon växte sedan upp i Storvik, Västerås och Vallentuna. Under 1950-talet flyttade hon till Uppsala för att studera.[3]
Dahl studerade nordiska språk, historia och statskunskap i Uppsala under sent 1950- och tidigt 1960-tal. 1960 blev hon filosofie kandidat vid Uppsala universitet. Under studietiden var Dahl aktiv i styrelsen för både Uppsala studentkår och Sveriges förenade studentkårer, i båda fallen som ansvarig för sociala frågor.[2] I Uppsalakårens sociala utskott var Anna-Greta Leijon sekreterare under samma period. Därefter blev Dahl förste byråsekreterare vid SIDA 1964–1968, kursassistent på Nordiska Afrikainstitutet 1964–1965 samt anställd vid Dag Hammarskjölds Minnesfond 1965–1967 och ordförande för Svenska kommittén för Vietnam 1971–1977.[3]
1975 skrev Dahl en egen motion och stred för den i riksdagen om att bygga ut barnomsorgen till full behovstäckning, vilket beslutades tio år senare, 1985. Under många år kämpade hon också bland annat för att införa delad föräldraförsäkring (istället för moderskapsförsäkring), vilket beslutades 1974, för ett förbud mot barnaga, vilket beslutades 1979, och för att verkställa kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet, som ingen i Sverige dömts för förrän 1984 trots att det varit kriminaliserat sedan Brottsbalken trädde i kraft 1965.[1][4][5][6]
Vid 1980 års folkomröstning om kärnkraft var Dahl en av ledarna för Linje 2. Sedan socialdemokraterna åter fick regeringsmakten efter valet 1982 lade hon som ny energiminister mycket kraft på att upprätta trovärdigheten i Linje 2:s slogan "Avveckling, men med förnuft", genom satsning på alternativ elproduktion (även kolkraft och naturgas) och genom riksdagsbeslut om avveckling av två reaktorer. Detta beslut som hon beskrev som "oåterkalleligt" hade uttalat stöd av statsminister Ingvar Carlsson, finansminister Kjell-Olof Feldt och av en stor riksdagsmajoritet (s, vpk, mp och c). Efter en omfattande lobbying och propagandakampanj 1989 revs beslutet ändå upp, och i januari 1990 fick Dahl lämna ifrån sig energiministerposten till den kärnkraftsvänlige Rune Molin, som kom från LO.
Under tiden som energiminister var Dahl även upphovsman till Lagen om kärnteknisk verksamhet, som trädde i kraft 1984 och bland annat förbjöd såväl uppförande som planering av nya kärnreaktorer i Sverige, men som inte innebar några restriktioner mot forskning och utveckling eller export av kärnkraft. Som miljöminister var hon bland annat med och drev igenom förbudet mot användande av freoner, som tidigare varit vanliga i bland annat kylanläggningar.
År 1994 blev Dahl Sveriges riksdags talman. År 1997 publicerades Per Ahlmarks bok Det öppna såret, där bland annat Dahls tidigare positiva uttalanden om Röda khmererna och om att folkmordet i Kambodja inte skulle ha ägt rum uppmärksammades.[7] Detta ledde till en debatt om Dahls demokratiska trovärdighet och lämplighet som talman i riksdagen. Dahl har i efterhand sagt att hon varit plågad över att hon i tid inte "förstod Kambodjafrågan".
Familj[redigera | redigera wikitext]
Birgitta Dahl är dotter till folkhögskolerektor Sven Dahl och hushållsläraren Anna-Britta, född Axelsson. Hon har varit gift med Bengt Kettner och var gift med Enn Kokk från 1986 till hans död 2019. Hon är mor till Anna Kettner (född 1961), Kerstin Kokk (född 1969) och Matti Dahl (född 1973).
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Dahl, Birgitta (2016). I rörelse: Minnen från ett innehållsrikt liv. Stockholm: Premiss. Libris 19757057. ISBN 9789186743635
Ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Medaljen Illis Quorum i guld av 18:e storleken (2003)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Lund, Jörgen (28 november 2016). ”Birgitta Dahl: 'Jag skällde ut Palme'”. Dagens ETC. https://www.etc.se/inrikes/birgitta-dahl-jag-skallde-ut-palme. Läst 8 januari 2020.
- ^ [a b] Lasota, Jerry (29 januari 2003). ”Kvinnlig talman byter fokus till genus”. Ergo. https://www.ergo.nu/portratt/20030129-kvinnlig-talman-byter-fokus-till-genus. Läst 8 januari 2020.
- ^ [a b] Wistedt, Åsa (24 november 2016). ”Birgitta Dahl skriver om sin kamp för kvinnors rättigheter”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6571267. Läst 8 januari 2020.
- ^ Beckström, Liv (28 maj 2017). ”Birgitta Dahls fajter inspirerar än”. Dagens Arena. https://www.dagensarena.se/opinion/birgitta-dahls-fajter-inspirerar/. Läst 8 januari 2020.
- ^ Nyström, Jonas (2009). Kriminaliseringen av våldtäkt inom äktenskapet : En granskning av 1962 års brottsbalk och dess bihang (sid. 17). Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:vxu:diva-5799
- ^ Fransson, Erik (9 januari 2019). ”Det är en 'fin svensk sed'”. Hela Gotland. https://www.helagotland.se/opinioninsandare/det-ar-en-fin-svensk-sed-15405599.aspx. Läst 8 januari 2020.
- ^ Ahlmark, Per (1997). Det öppna såret : om massmord och medlöperi. Stockholm: Timbro. sid. 378–380. ISBN 91-7566-326-0
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985–1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 71
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- ”Birgitta Dahl – om att inte vara en liten lort” (MP3). Söndagsintervjun. Sveriges Radio. 30 september 2018. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1154598?programid=4772. Läst 8 januari 2020.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Birgitta Dahl.
Wikiquote har citat av eller om Birgitta Dahl.
Birgitta Dahl på Sveriges riksdags webbplats
Wikimedia Commons har media som rör 
Wikiquote har citat av eller om 
| Företrädare: Carl Axel Petri |
Sveriges energiminister 1982–1990 |
Efterträdare: Rune Molin |
| Företrädare: Ingvar Carlsson |
Sveriges miljöminister 1986–1991 |
Efterträdare: Olof Johansson |
| Företrädare: Ingegerd Troedsson |
Talman i Sveriges riksdag 1994–2002 |
Efterträdare: Björn von Sydow |
|
- Talmän i Sveriges riksdag
- Sveriges energiministrar
- Sveriges biträdande näringsministrar
- Sveriges miljöministrar
- Ledamöter av Sveriges riksdag för Socialdemokraterna
- Ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare för Socialdemokraterna
- Uppsaliensare
- Alumner från Uppsala universitet
- Sommarvärdar 1997
- Mottagare av Illis Quorum
- Personer från Råda socken, Askims härad
- Födda 1937
- Levande personer
- Kvinnor