eller om personen är underlägsen till antal eller storlek.

Ulf slår ett slag för alla short kings

Jag tycker ändå att den där är lite.. lustigt?Lite av en rant här, men det påminner om min upplevelse av skola/fritids, och hur sinnessjukt dåligt de hanterade slagsmål och bråk. Jag är idag 2 meter lång, och väger en bit över 100 kilo. Jag är född tidigt på året, mognade tidigt och var alltid längst och störst i klassen, ofta med god marginal. Vi hade en person i klassen med allvarliga aggressionsproblem, samt en till i en parallellklass, fast ett år upp och det här var personer som väldigt ofta var i slagsmål. Alla visste vilka de här var, såväl elever som lärare, just för att de var "problembarn" som ofta slogs.

Själv var jag ganska snäll, tyst och tillbakadragen i skolan, men av någon anledning blev även jag en av de personer som de här snorungarna gillade att provocera, och fysiskt puckla på. Förmodligen för att jag till en början lät det ske, och undvek vidare bråk snarare än att försvara mig eller eskalerar saker.

Problemet är att det här blev värre, och sen resulterade i att jag drogs i mer och mer. Resultatet blev i alla fall att jag drogs in en del (från mitt håll) oprovocerade slagsmål, efter att jag blivit knuffad, spottad, eller slagen på. Det hände ett flertal gånger att jag fick sitta i möte med föräldrar, lärare och rektor, efter att delat ut en simpel knytnäve tillbaka. Visst hände det att det blev mer allvarliga slagsmål också, men oavsett vad som hänt, oavsett vad andra elever vittnat om, eller vad lärare sett, så var det alltid bägge parters fel, och eftersom jag var störst ansågs jag ha ett större ansvar - trots att jag försvarade mig.

Nu var jag inte den enda som de här personerna bråkade med, och lärarna visste att jag inte var den som provocerade, men de tyckte alltså på fullaste allvar att jag kunde ta lite stryk. Att jag skulle vända andra kinden till, och att jag, eller någon annan lugnt skulle söka upp en lärare som kunde hantera det hela - för att jag var större än personen som angrep mig.

Jag minns hur jag i ett av dessa möten satt med ett blåmärke med rutnätsavtryck på sidan av ansiktet, efter att bakifrån ha blivit slagen i huvudet med en innebandyklubba, för att jag hade nekat att lämna ifrån mig en boll som den här personen ville leka med. En boll som jag och mina vänner hade "bokat" och aktivt använde för att spela king med. Det hela är rakt av löjligt när jag tänker tillbaka på hur absurt allting var, för det handlade inte ens om att vi exkluderade personen från leken heller, utan denne ville ha den till annan aktivitet - själv.

Skolan gjorde ingenting för att ta tag i saken, och det som faktiskt fick slut på det hela var tyvärr mer allvarliga slagsmål. Efter det var det inte längre kul att bråka med mig, för jag slog tillbaka, hårt.