Sälg
| Sälg | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Malpigiaordningen Malpighiales |
| Familj | Videväxter Salicaceae |
| Släkte | Videsläktet Salix |
| Art | Sälg S. caprea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Salix caprea | |
| Auktor | Linné |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Sälg (Salix caprea) är ett lövträd som tillhör videsläktet och familjen videväxter.
Innehåll
Historik[redigera | redigera wikitext]
Under tidsperioden 10800-8900 f.Kr. invandrade sälg, tillsammans med asp, björk och sannolikt rönn, från söder. Då de första ädla lövträden började komma omkring 7000 f.Kr. hade sälgen och de andra spridit sig över stora delar av Götaland. Till nordligaste Sverige nådde sälgen omkring 4500 f.Kr. och har idag en stark position där och finns i hela landet upp till skogsgränsen.[1]
Sälg är idag Hälsinglands landskapsträd.[1]
Sälgen och dess blomhänge kunde förr kallas för palm. Detta kommer från palmsöndagens processioner i katolsk tid då man strödde ut palmkvistar. När palmsöndagen infaller finns i Nordeuropa inte mycket annat utslaget än just sälg, varför man istället för palmkvistar använde sälgkvistar.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Sälg är tvåbyggare. Både han- och honblomställningen är ett ax, inte ett hänge som på asp. Detta har samband med att sälgen är insektblommig med honungsblommor. Dess blomställningar är inte konstruerade för att skakas av vinden utan lyser gula av de tätsittande ståndarknapparna och är ganska välluktande.
Sälgen är det vanligaste videt i Sverige.Den växer rikligt i småskog, hagar, skogsbryn, vägrenar och gärdsgårdsbackar. Den når ingen betydlig höjd, men blir ofta flerstammig och får därigenom bred krona. Om den fälls får den en snabb återväxt genom ganska långa, grova och storbladiga skott från stubbarna. Veden är mjuk och lätt. Gamla träd, som ibland påträffas inne i tätare skog, får oftast sin stam mycket skadad av borrande insekter och hackspettar.
Då vinden böjer trädkronorna i ett skogsbryn, igenkänner man lätt sälgen på den gråvita färg som kronan får när alla löven visar sin undersida. Sälgens blad är nämligen undertill beklädda med gråvitt filtludd. En sådan beklädnad är inte ovanlig hos växters blad. Den kan ha till uppgift att omge bladets mikroskopiska klyvöppningar med små vindstilla rum i så att vattenånga inte så lätt kan bortföras från bladet. Hos sälgen kan den också ha en annan uppgift. Om ett sälgblad nedsänkes i vatten ser undersidan ut som om den vore belagd med kvicksilver och detta förorsakas av att luften inne i bladets filtludd inte kan undanträngas av vattnet. Detsamma ser man om ett stycke vanlig filt hålles i vatten. Om en regnstorm piskar sälgarna så är det visserligen bladundersidorna, som mest träffas av regnet, men deras gasöppningar blir inte tilltäppta av detta, utan gasutbytet mellan bladet och luften, som är nödvändigt för näringsupptagandet och tillväxten, avstannar inte.
Sälgen hör till de arter som blommar mycket tidigt och före lövsprickningen eller "på bar kvist". Vinterknopparna skyddas av ett enda, kupformigt knoppfjäll, men de däri inneslutna organen är dessutom beklädda med en tät päls av fina, mjuka hår. Mycket tidigt på våren sprängs knoppfjället, och sälgkvistarna, som nu med sina silkeslena knoppar ibland får heta "småkissar" kan lätt drivas till blomning om de tas in i bostaden och får stå i vatten. Sälgens blommor är mycket enkelt byggda; hanblomman består av endast 2 ståndare och en honungskörtel, honblomman av en skaftad pistill och en honungskörtel. Skärmbladen är svartaktiga mot spetsen och bär långa fina hår.
Sälgen användes förr som djurfoder och veden är användbar till mindre, lättare husgeråd och möbler. Barken kan användas som garvmedel. Sälgen ger mycket pollen och nektar, särskilt tidigt på våren, och är en viktig växt för biodlingen.
Sälgens protein- och energirika pollen och nektar är förrätten för nyväckta eller nykläckta humlor och bin inför kommande middagar bland sommarens alla blommor. Utan sälg och andra viden skulle de ha svårt att överleva de första vårveckorna. Bortåt 180 fjärilsarter har sin larvutveckling hos sälg och viden, och många fullbildade fjärilar söker nektar i sälgblommorna.[2] Mer än 75 skalbaggsarter lever på sälgens blad, blommor och knoppar och över 276 skalbaggsarter är beroende av sälgens döda ved och bark.[2][3] Ingen annan växt ger mat till så många olika bladsteklar, gallmyggor och andra småkryp[källa behövs]. Också många trädsvampar och lavar lever på sälg.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Kjell Westerlind, Sveriges landskapsträd, 2014.
- ^ [a b] Sälgen behövs - Jordbruksverket 2009
- ^ Ehnström, Bength (2009). Sälg - Livets viktigaste frukost. ISBN 978-91-89232-57-0
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Den Virtuella Floran
- Sälg i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Träcentrum, Träslagsinformation
Wikimedia Commons har media som rör Sälg.
Wikimedia Commons har media som rör 
