Roy Orbison
| Roy Orbison | |
.jpg)
Roy Orbison 1965
|
|
| Födelsenamn | Roy Kelton Orbison |
|---|---|
| Smeknamn | The Big O |
| Född | 23 april 1936 Vernon, Texas |
| Död | 6 december 1988 (52 år) Hendersonville, Tennessee |
| Bakgrund |  USA |
| Genrer | Rockabilly, rock & roll, pop, country |
| Roll | Sångare, musiker, låtskrivare |
| Instrument | Gitarr |
| År som aktiv | 1954 – 1988 |
| Skivbolag | Sun Records, Monument Records, MGM Records, London Records, Mercury Records, Polygram, Asylum Records, Virgin Records, EMI |
| Artistsamarbeten | Traveling Wilburys, Teen Kings, The Wink Westerners, Class of '55 |
| Webbplats | Officiell webbplats |
Roy Kelton Orbison, född 23 april 1936 i Vernon i Texas, död 6 december 1988 i Hendersonville i Tennessee, var en amerikansk låtskrivare och sångare.
Innehåll
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Artistliv och död[redigera | redigera wikitext]
Roy Orbisons upprädde nästan alltid klädd i svarta kläder, solglasögon av modellen Ray-Ban Wayfarer och en gitarr av märket Gibson. Hans genombrott kom 1956 när han sände en demo av låten "Ooby Dooby" till skivbolaget Sun Records, låten spelades in och blev en hit. Efter det följde låtar som "Only the Lonely" (som såldes i drygt två miljoner exemplar), "Running Scared", "Crying", "In Dreams", "It's Over" och kanske den största hiten av dem alla "Oh, Pretty Woman". Den senare skriven på 40 minuter och sålde 7 miljoner singlar.
Orbison skrev de flesta av sina låtar själv och de handlar ofta om olycklig kärlek eller sorg. Under de mest framgångsrika åren skrev han låtar tillsammans med Joe Melson. Orbisons sätt att skriva låtar var lite speciellt; han följde inte några "kompositionsmallar" utan ofta bara började han och så blev det som det blev. En av hans låtar, "Southbound Jericho Parkway", har bara vers utan refräng eller melodislinga.
Orbison turnerade över stora delar i världen, ibland tillsammans med stora band som The Beach Boys och The Rolling Stones. 1963 turnerade han i Storbritannien med The Beatles.
Orbison höll på att göra comeback efter succén med supergruppen Traveling Wilburys 1988 och det nya soloalbumet Mystery Girl som låg färdig för utgivnining i början av 1989. I en paus i sin långa, ansträngande PR-turné besökte Roy sin gamla mamma i Tennessee. Två steg innanför ytterdörren föll han ihop i en hjärtattack, rakt i sin mors armar. Han avled samma dag, den 6 december 1988, bara 52 år gammal.
Familj[redigera | redigera wikitext]
Roy Orbison fick tre söner med sin första hustru Claudette (som fick en låt uppkallad efter sig, skriven av Orbison och framförd av The Everly Brothers år 1957), som dog 1966 efter blivit påkörd av en lastbil medan de körde sina motorcyklar, och Orbison såg sin fru avlida när de precis hade försonats[förtydliga]. Senare dog två av deras söner i en husbrand 1969. Johnny Cash köpte fastigheten och planterade ett fruktträd där huset hade stått. En av sönerna överlevde och bor numera i Texas och skriver en del sångtexter.
Med sin andra fru, Barbara, fick han två söner, Alexander och Roy Kelton Jr., varav den senare (åtminstone 2008) hade ett hus på Österlen i Sverige.[1] Barbara, som ägde alla rättigheter till Roy Orbisons låtar, dog i cancer den 6 december 2011, i en ålder av 60 år. Hennes död var exakt 23 år efter Roys.[2][3]
Övrigt[redigera | redigera wikitext]
Roy Orbison fick en stjärna på Hollywoods Walk of Fame den 29 januari 2010.[4]
Diskografi[redigera | redigera wikitext]
- 1960 – Lonely and Blue
- 1962 – Crying
- 1963 – In Dreams
- 1965 – There is Only One Roy Orbison
- 1965 – Orbisongs
- 1966 – The Orbison Way
- 1966 – The Classic Roy Orbison
- 1967 – Roy Orbison Sings Don Gibson
- 1967 – Fastest Guitar Alive (soundtrack)
- 1967 – Cry Softly Lonely One
- 1969 – Roy Orbison's Many Moods
- 1969 – Hank Williams the Roy Orbison Way
- 1970 – The Big O
- 1972 – Roy Orbison Sings
- 1972 – Memphis
- 1973 – Milestones
- 1976 – I'm Still in Love With You
- 1979 – Laminar Flow
- 1979 – Class of '55: Memphis Rock & Roll Homecoming (tillsammans med Johnny Cash, Carl Perkins och Jerry Lee Lewis)
- 1987 – In Dreams (Greatest Hits) (nyinspeningar)
- 1989 – Mystery Girl
- 1989 – A Black and White Night (live)
- 1992 – King of Hearts
- 1997 – Combo Concert 1965 (live)
- 1998 – Live at the BBC (live i studion 1968 - 1985)
- 1998 – Live in Alabama (live)
- 2001 – 1955-1965 (Roy Orbison-CD-Box) (7-CD box)
- 2004 – In Dreams: Live (live)
- 2010 – The Last Concert: December 4, 1988 (live)
Filmografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]
- 1967 – The Fastest Guitar Alive
- 1980 – Roadie
- 1981 – The Dukes of Hazzard (gäst)
- 1986 – Roy Orbison Live in Texas (V)
- 1987 – Chuck Berry Hail! Hail! Rock 'n' Roll
- 1988 – She's Having a Baby
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Roy Orbisons änka Barbara i en intervju”. svd.se. 8 november 2008. http://www.svd.se/kultur/han-var-en-battre-make-an-sangare_2009197.svd. Läst 23 maj 2012.
- ^ "Orbisons änka har gått bort". SVD.se. 8 december 2011. Läst 7 januari 2013.
- ^ "Roy Orbison's Widow Barbara Dies". Zimbio.com. 7 december 2011. Läst 7 januari 2013.
- ^ "Orbison fick Walk of Fame-stjärna". SVD.se. 30 januari 2010. Läst 7 januari 2013.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Roy Orbison.
- Biografi och artiklar
- Artikel i Svenska Dagbladet
- Roy Orbison, dansk webbplats
Wikimedia Commons har media som rör
|
