Albert Camus
Albert Camus  |
|
Albert Camus 1957.
|
|
| Född | Albert Camus 7 november 1913 Mondovi, Constantine, Franska Algeriet |
|---|---|
| Död | 4 januari 1960 (46 år) Villeblevin, Yonne, Frankrike |
| Yrke | Författare, journalist |
| Nationalitet | Fransk |
| Språk | Franska |
| Verksam | 1935–1960 |
| Litterära rörelser | Absurdism Existentialism |
| Framstående verk | Främlingen (1942) Pesten (1947) |
| Framstående priser | Nobelpriset i litteratur 1957 |
Albert Camus (IPA: /al'bɛʁ ka'my/), född 7 november 1913 i Mondovi (nuvarande Dréan) i Franska Algeriet, död 4 januari 1960 i Villeblevin i Frankrike, var en fransk författare, filosof och 1957 års nobelpristagare i litteratur.
Albert Camus författarskap har varit viktigt för framväxten av bland annat le nouveau roman ("den nya romanen") även om företrädare för den tagit avstånd från honom.[1] Återspeglingar av Camus skildringar av ångest och vilsenhet kan märkas i litteraturen ända fram till det sena nittonhundratalets litteratur.
Innehåll
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Albert Camus föddes som pied-noir i Mondovi (nuvarande Dréan) i Franska Algeriet och växte upp i arbetarklassmiljö. Hans far avled tidigt och hans tidiga år bestod av en nära relation med modern. Trots fattig uppväxt fick Camus tillfälle att studera, vilket senare ledde till mer omfattande studier i filosofi. Åren 1937–1939 var Camus medlem i kommunistpartiet. 1938 började han arbeta som tidningsman. Under andra världskriget var Camus verksam vid den franska motståndsrörelsens förbjudna tidning Combat i Paris, för vilken han sedan blev redaktör 1945–1947.
Albert Camus första stora bidrag till världslitteraturen bestod av den koncentrerade berättelsen Främlingen 1942. Romanen är kanske hans mest lyckade existentiella verk. Jean-Paul Sartre bidrog starkt till Camus genombrott som författare genom att peka ut romanen som en representant för existentialismen.[1] Camus visar på det absurda, slumpmässiga, och till synes meningslösa i människans tillvaro; hans nihilism bär drag av Nietzsches filosofi.
Albert Camus tilldelades nobelpriset i litteratur 1957 med motiveringen ”För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”.[2] Han var nominerad till priset redan 1949.[3]
Albert Camus omkom i en bilolycka i Villeblevin i departementet Yonne i centrala Frankrike den 4 januari 1960, i en Facel Vega. Bilen kördes av hans förläggare Michel Gallimard, som också avled efter bilolyckan. Camus grav finns i kommunen Lourmarin i Vaucluse i södra Frankrike.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
Romaner[redigera | redigera wikitext]
- 1942 – L'Étranger (Främlingen; översättning Sigfrid Lindström, Bonnier, 1946; översättning Jan Stolpe, Bonnier, 2009)
- 1947 – La Peste (Pesten, översättning Elsa Thulin, Bonnier, 1948)
- 1956 – La Chute (Fallet, översättning Eva Alexanderson, Bonnier, 1957)
- 1971 – La Mort heureuse (skriven 1936–1938; En lycklig död: dokument och efterlämnade skrifter, översättning av C.G. Bjurström, Bonnier, 1973)
- 1994 – Le Premier homme (ofullbordad; Den första människan, översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1997)
Novellsamlingar[redigera | redigera wikitext]
- L'exil et le royaume (1957)
- Landsflykten och riket (översättning Eva Alexanderson, Bonnier, 1957)
- La femme adultère
- Le renégat ou un esprit confuse
- Les muets
- L'hôte
- Jonas ou l'artiste au travail
- La pierre qui pousse
Facklitteratur[redigera | redigera wikitext]
- L'envers et l'endroit (1937)
- Sommar (översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1963)
- Noces (1938)
- Sommar (översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1963)
- Le Mythe de Sisyphe (1942)
- Myten om Sisyfos (översättning Gunnar Brandell och Bengt John, Bonnier, 1947)
- L'Homme révolté (1951)
- Människans revolt (översättning Gunnar Brandell, Bonnier, 1953)
- Réflexions sur la guillotine (1957)
- Tankar om giljotinen (anonym översättning, Hjalmarson & Högberg, 2008)
- Carnets, mai 1935—fevrier 1942 (1962)
- Anteckningar. 1935-1942 (översättning av Anna Säflund, Interculture, 1990)
- Carnets, 1943—1951 (1965)
- Anteckningar. 1942-1951 (översättning Anders Bodegård, Interculture, 1992)
- Carnets, Mars 1951–December 1959 (1989)
Pjäser[redigera | redigera wikitext]
- Caligula (författad 1938, urpremiär 1945)
- Caligula (översättning Eyvind Johnson, Bonnier, 1949)
- Requiem pour une nonne (1956)
- Le Malentendu (1944)
- Missförståndet (översättning Nils Molin och Stig Torsslow, Bonnier, 1949)
- L'État de Siege (1948)
- Les Justes (1949)
- De rättfärdiga (översättning Elsa Thulin, Bonnier, 1957)
- Les Possédés (1959)
Svensk samlingsvolym[redigera | redigera wikitext]
- Brev till en tysk vän ; Konstnären och hans tid: föreläsning den 14 december 1957 ("Lettre à un ami allemand" och "Conférence d'Uppsala du 14 décembre 1957" (översättning Karin Löfgren, Lind & Co, 2002)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Nationalencyklopedin. 23 maj 2007
- ^ ”Nobelpriset i litteratur - pristagarna”. Svenska Akademien. Arkiverad från originalet den 8 november 2011. https://web.archive.org/web/20111108144939/http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset_i_litteratur/pristagarna.
- ^ ”The Nomination Database for the Nobel Prize in Literature, 1901-1950”. Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nomination/archive/literature/nomination.php?action=show&showid=1070.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Lübcke, Poul (1988). Filosofilexikonet. Forum. sid. 84. ISBN 91-37-10062-9
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Camus – på liv och död (2010)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Albert Camus.
-
Wikiquote har citat av eller om Albert Camus.
- Albert Camus i Libris
- Existentialism och Albert Camus (engelska)
- Intervju med dottern Catherine (engelska)
- Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1957
- Nobelprize.org, Albert Camus - Biografi
- Svenska Dagbladet: "Oumbärlig guide till pusslet Camus"
Wikimedia Commons har media som rör 
Wikiquote har citat av eller om
|
|||||||||||||||||||
|
