Nestor Machno

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nestor Machno

Nestor Ivanovytj Machno (ukrainska: Не́стор Іва́нович Махно́ (Міхненко)), född 1888 eller 1889, död 6 juli 1934 i Paris, var en ukrainsk anarkistisk gerillakrigare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

En restaurerad tatjanka (тачанка), en fyrhjulig hästdragen vagn med kulspruta monterad baktill.

Machno var ursprungligen folkskollärare, och satt fängslad för revolutionär verksamhet 1907–17. Han släpptes 1917 och försökte därefter grunda en ukrainsk anarkistisk bondestat.[1]

Från 1918, under ryska inbördeskriget, var Machno ledare för en bondearmé som stred mot de tyska, österrikiska och vitryska kontrarevolutionära styrkorna i Ukraina.

Machnos gerillastyrka bestod av 50 000 man till häst, en styrka som ofta framgångsrikt lyckades överrumpla och överlista fienden. Trumfkortet var tatjankan, det lätta hästspannet med kulsprutan där bak. Samtidigt lyckades han bland bönderna upprätta en suverän anarkistisk rådsrepublik över delar av södra och östra Ukraina. Till sin hjälp i detta arbete hade han bland annat den ryske anarkisten Voline (1885–1945) som också kom att bli rörelsens historieskrivare.

Machnos anarkistarmé hade till en början stöd av bolsjevikerna, i kampen mot den gemensamma fienden Vita armén. Men när de vita hösten 1919 slagits tillbaka kom bolsjevikerna och Machno inte överens, och Machno fick den kommunistiska röda armén emot sig. Machno flydde 1921 till Rumänien och dog senare i exil i Paris.

Machno blev god vän med Buenaventura Durruti när denne var i Paris. Durruti tog djupt intryck av Machnos militära begåvning, något han 1936 fick nytta av under det spanska inbördeskriget.

Citat[redigera | redigera wikitext]

Endast genom avskaffandet av varje regering och varje auktoritets representant, genom radikalt nedbrytande av varje politiskt, ekonomiskt och statligt falsarium, genom utplånandet av Staten genom social revolution, kan ett genuint system av arbetar- och bonderåd tillförsäkras, uppnås och utvecklas mot socialism.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1134 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Voline. (1954). Nineteen-seventeen: the Russian Revolution betrayed. Ed. Rudolf Rocker. Holley Cantine. London: Freedom Press.
  • Voline. (1974). The Unknown Revolution. Ed. Rudolf Rocker. New York: Free Life Editions.