Medicinsk cannabis
Medicinsk cannabis avser användandet av cannabis eller extrakt från denna växt som medicin utskrivet av en läkare, vilket även inkluderar THC i syntetisk form och cannabinoider. Cannabisplantan har en lång historia som medicinalväxt och kan spåras till år 2737 f.Kr.[1]
De effekter hos cannabis som använts i medicinska sammanhang är framför allt att lindring av illamående och kräkningar, aptitökning hos patienter som genomgår cellgiftbehandling eller som är sjuka i AIDS, sänkt tryck i ögonen hos glaukom-patienter samt generell smärtlindring.[2][3][4]
Juridisk status för medicinsk cannabis[redigera | redigera wikitext]
Medicinskt användande av cannabis eller preparat som innehåller THC som aktiv substans är legaliserat i Kanada, Belgien, Australien, Nederländerna, Storbritannien, Spanien, Israel, Finland och vissa stater i USA (rökning av växtdelar är olagligt enligt federal lag). Användandet kräver ett recept och distribution sköts oftast inom ett ramverk som definieras av lokala lagar.
Sverige[redigera | redigera wikitext]
I Sverige finns inget godkänt läkemedel som innehåller växtdelar från cannabis. Läkemedelsverket har gått igenom ett stort antal rapporter och kommit fram till att de vetenskapliga bevisen för cannabis som läkemedel är skrala.[5] Det finns dock ett läkemedel som innehåller substansen THC samt CBD (som i varierande grader finns i växtdelar från cannabis) som godkänts för användning när andra preparat inte har fungerat. Läkemedlet marknadsförs som Sativex och intas som en munspray, inte genom rökning. Det får ordineras av läkare för behandling för att lindra symtom hos patienter med måttlig till allvarlig spasticitet orsakad av multipel skleros (MS), och som inte har svarat tillfredsställande på annan medicinering mot spasticitet. Ordinationen förutsätter således att andra mediciner redan har prövats och att de inte har gett önskad effekt. Den dos som patienten får enligt ordinationen är så låg att patienten inte ska uppleva någon ruseffekt men indrig eller måttlig yrsel rapporteras ofta under de första veckorna.[6]
För att få marknadsföras som ett läkemedel i Sverige måste en ansökan inlämnas till Läkemedelsverket. Läkemedelsverket granskar den vetenskapliga dokumentationen (som kan omfatta stora mängder dokument) och avgör om produkten uppfyller lagstiftningens krav på ändamålsenlighet, effektivitet, säkerhet (vad gäller biverkningar) och kvalitet. Det finns av internationella organisationer antagna riktlinjer, som i praktiken fungerar som i det närmaste tvingande regelverk, för hur forskningen skall ha bedrivits (GCP) för att godkännas som ett vetenskapligt underlag och hur tillverkningen skall kvalitetssäkras (GMP).
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Mohamed Ben Amar (21 januari 2006). ”Cannabinoids in medicine: A review of their therapeutic potential”. Journal of Ethnopharmacology "105" (1–2): ss. 1–25. doi:. PMID 16540272. http://www.doctordeluca.com/Library/WOD/WPS3-MedMj/CannabinoidsMedMetaAnalysis06.pdf. Läst 8 april 2010.
- ^ Aggarwal SK, Carter GT, Sullivan MD, ZumBrunnen C, Morrill R, Mayer JD (21 januari 2009). ”Medicinal use of cannabis in the United States: historical perspectives, current trends, and future directions”. J Opioid Manag "5" (3): ss. 153–68. PMID 19662925. http://students.washington.edu/sunila/JOM_5-3-03.pdf.
- ^ ”Microsoft Word - Abstractbook.doc” (PDF). http://www.cannabis-med.org/meeting/Cologne2009/reader.pdf. Läst 14 november 2009.
- ^ Marijuana and medicine: assessing the science base. Washington, D.C: National Academy Press. 1999. sid. 13. ISBN 978-0-309-07155-0
- ^ Sveriges Radio P1, Vetenskapsradion, Medicinsk cannabis - vetenskap eller bluff?, 2014-05-14
- ^ Sativex, FASS-Allmänhet
