Kaffe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Kaffe (olika betydelser).
En kopp svart kaffe

Kaffe är rostade bönor (egentligen bär) från kaffebusken och så kallas även den dryck som tillverkas av dessa bönor. Kaffebusken kommer ursprungligen från subtropiska Afrika och har därifrån exporterats till andra delar av världen [1].

Kaffedrickandet har sitt ursprung i Etiopien för två tusen år sedan och fick sedan en spridning via Arabiska halvön till Turkiet och nådde Sverige under slutet av 1600-talet. Under 1800-talet tog kaffedrickandet rejäl fart i samband med koloniseringen av Afrika och Sydamerika där stora plantager kunde förse bland annat kolonialmakterna med bönor. Under 1900- och 2000-talen har drycken fått en än starkare ställning i många länder i Afrika, Amerika och Europa. Finländare och svenskar är de mest kaffedrickande nationaliteterna. Den svenska kaffekonsumtionen ligger på runt tio kilogram rostat kaffe per invånare om året.

År 2010 producerades 7,4 miljoner ton kaffebönor. De främsta odlarländerna är Brasilien, Vietnam, Indonesien, Colombia och Etiopien.

Den typiska kaffedoften utgörs av ett ämne vid namn furfurylmerkaptan.[2]

Arter[redigera | redigera wikitext]

Rostade kaffebönor

Sammanlagt finns omkring 100 kaffearter i släktet Coffea. De är alla städsegröna träd som klipps ner till plockvänlig höjd. Uppfattningen om att kaffebönor växer på buskar är således fel. Tre arter odlas kommersiellt - arabiskt kaffe (Coffea arabica), liberiakaffe (Coffea libericadanius) och robustakaffe (Coffea canephora, även kallad Coffea robusta eftersom arten är relativt tålig[2]). Ytterligare några arter odlas lokalt i framför allt Afrika.

Arabiskt kaffe är den art som är allra viktigast och anses ha den bästa smaken, robustabönor har en högre koffeinhalt och en del av högre kvalitet används i särskilda espressoblandningar samt allmänt i flera kaffeexporterande länder.

Kaffe innehåller det uppiggande ämnet koffein som i kroppen fungerar som en adenosinreceptorantagonist, har beta-adrenerg-lika effekter och ger en ökad diures genom dilatation av de afferenta glomerulära arteriolerna.

Kaffe är världens näst mest handlade vara efter olja.[3]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

I kaffets ursprungsregion vid Afrikas horn heter kaffeplantan, -bönan och -drycken bun, bunna, eller liknande (tigrinska, amhariska och andra etiopiska språk). Ordet bunn används också i arabiskan, men drycken kallas vanligen för qahwa [qɒhwæ], men det är i det etiopiska höglandet kaffe upptäcktes. Det arabiska qahwa spred sig tillsammans med drycken först till Persien och Turkiet (kahve) och sedan till Italien och på andra vägar till Europa. Där ersattes sekvensen [hw] eller [hv] med [f:], så att det blev [kaf:e] i italienskan liksom även i svenskan. Den finska formen kahvi, som är inlånad från svenskan, är mer lik det turkiska uttalet.

Européerna gjorde sedan drycken och dess namn - ett av de mest spridda internationella orden - känd i alla delar av klotet som araberna ännu inte hade nått.

Koffeinets upptäckare, den tyske kemisten Friedrich Ferdinand Runge myntade ursprungligen ämnet till det tyska språket närliggande Kaffein ("Der Kaffee", kaffet). Detta gled så småningom i internationell litteratur över till caffein(e)/koffein.

Ursprung och spridning[redigera | redigera wikitext]

Kaffebusken växer vilt i Etiopien där den också har sitt ursprung, och därifrån hämtades den senare till Arabiska halvön för odling och export. Från hamnen i Mocka vid rödahavskusten i Jemen skeppades bönor till andra länder. Därför finns det en kaffedryck som heter ”mocka”. En teori om kaffets ursprung är att en etiopisk herde vid namn Kaldi på 800-talet observerade att hans getter åt de röda bären från en buske och noterade hur energiskt getterna betedde sig efteråt. Denna historia dök dock inte upp i litteratur förrän 1671 och är troligtvis en myt.[4]

I Istanbul fanns de första kaffehusen i mitten av 1500-talet. Till Europa kom drycken när Osmanska riket spred sig uppåt på balkanhalvön.I samband med den osmanska belägringen av Wien 1683, då den osmanska armén förlorade och lämnade flera hundra kilo kaffe efter sig, kom kaffet till Centraleuropa för första gången.

Kaffe i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Claes Rålamb är den förste svensk som skrivit om kaffe. Efter en längre tid som politiskt sändebud i Konstantinopel på 1650-talet, rapporterade han ofördelaktigt om dess smak hem till Sverige.[5][6] Det första kaffet kom till Sverige 1685.[7] Inledningsvis såldes kaffet enbart på apotek i Sverige, då den ansågs lindra och bota sjukdomar. Kaffets genombrott i Sverige tog på allvar fart i början av 1700-talet då den dåvarande svenska kungen Karl XII introducerade kaffet på allvar. Han var mycket glad i drycken och hade fått upp ögonen för den under sin tid i Turkiet. Under 1700-talets första hälft hade Stockholm ett femtiotal kaffehus. Vid 1756 års riksdag infördes förbud mot kaffedrickande, och blev någon ertappad med kaffedrickande utdömdes böter. Det var bondeståndet som genomdrev förbudet, som hämnd mot att husbehovsbränningen av brännvin hade förbjudits. Men 1769 hävdes förbudet och ersattes med en importtull. Nya kaffeförbud gällde 1794–1796, 1799–1802 och 1817–1823.[8]

Kaffeimport till Sverige [8]
  År
1740 1781 1830 1850 1881 1913 2007
Ton 5,82 712 1 321 3 377 12 341 37 000 112 000
kg/invånare 0,33 2,70 6,6 12,4
Importtull öre/kg 35 24 28 12

Enligt en undersökning som SCB gjorde år 2007 var Sveriges viktigaste ursprungsland för kaffe Brasilien med 41 % eller motsvarande 46 000 ton kaffe. Sedan följde Colombia med 17 %, Peru (8 %), Kenya (7 %), Etiopien (5 %), Guatemala (3 %), Honduras (3 %), Vietnam (2 %).[9]

Kaffe i Colombia[redigera | redigera wikitext]

I Colombia finns den största och enda kaffeparken - "Parque Nacional del Café"[10] . Den ligger i den triangulära kafferegionen som består av de tre landskapen Caldas, Quindio och Risaralda.

Behandlingsprocess[redigera | redigera wikitext]

Plockning[redigera | redigera wikitext]

En erfaren bärplockare kan samla in sex till sju korgar per dag. Den mogna frukten är röd och innehåller två frön.[2] Beroende på odlaren så instrueras ibland plockarna att inte plocka de gröna bären, då bönorna i bären inte är mogna. Detta inträffar främst när man ska tillverka kaffe av bättre kvalitet där plockarna får bättre betalt för sitt arbete.

En blandning av gröna och röda bär, eller bara gröna, används för att ta fram billiga, massproducerade kaffebönor, karakteriserade av en sträng och bitter smak och en skarp grönaktig färg. Röda bär, med sin högre mängd aromatiska oljor och lägre halt av organisk syra, är mer välluktande, milda och mogna. Detta leder till att själva plockandet är ett av de viktigaste stegen i kaffeproduktion och har den största betydelsen för den slutgiltiga kvalitén hos produkten.

Processmetoder[redigera | redigera wikitext]

Plantage i São João do Manhuaçu City – Minas GeraisBrasilien

I varje kaffebär finns två (ibland ett) frön, som vi kallar bönor, innanför ett lager av fruktkött och omgiven av en pergamentliknande hinna. Det första steget efter plockning är att avlägsna fruktköttet på något sätt och förbereda bönorna för torkning, så kallad bearbetning eller process. Denna del av kaffeproduktionen påverkar smak och doft i allra högsta grad. Vid användning av processmetoden som kallas tvättning eller våt process, så tas fruktköttet snabbt bort genom blötläggning, skrubbning eller någon form av mekanisk metod till exempel skrapning. Kaffebönorna får sedan ligga i blöt under en viss period. Detta brukar ofta bidra till en något syrligare smak av kaffet. Vid processmetoden som kallas soltorkad, eller "natural" från engelskan, så tas inte fruktköttet direkt bort från bönorna, utan tillåts torka och till viss del jäsas. Detta skapar en smak med minskad syrahalt och starkare fyllighet och sötma. Görs detta på ett mindre bra sätt leder det lätt till en försämrad kvalitet av bönorna. Dessa är de två vanligaste processmetoderna runt om i världen, men det finns även andra processmetoder som alla sätter sin prägel på smaken och doften av kaffet.

Torkning[redigera | redigera wikitext]

Kaffebönorna sprids ut på ett större betong- eller stengolv där de soltorkas. Bönorna krattas till rader och sprids ut under flera dagar tills de är till största delen torkade. Efter detta beskrivs bönorna som "grönt kaffe".

Sortering[redigera | redigera wikitext]

Efter att bönorna har torkats sorteras de efter färg och storlek. Missfärgade, ruttna och skadade bönor tas bort. Detta görs för hand i främst fattiga länder, men på andra ställen, där manuell arbetskraft är dyrare, används avancerade maskiner som med hjälp av diverse kameror kan avgöra om både färg och storlek är rätt. Den automatiska sorteringen är kostnadseffektiv för stora producenter där kvalitet och kvantitet är viktiga faktorer inom produktionen.

Åldrande[redigera | redigera wikitext]

Ett debatterat faktum är att vissa gröna kaffen tros bli bättre med åldern. Detta gäller särskilt dem som värderas högt på grund av sin syrehalt, såsom kaffe från Indonesien och Indien. Ett flertal kaffeproducenter i dessa länder säljer bönor som fått åldras i så länge som tre år, med några åldrade i upp till hela åtta år.

De flesta kaffe-experter är dock överens om att smaken och fräschören blir som bäst efter ett år av åldrande, för när de får åldras för länge förlorar bönorna mycket av sin viktiga olja.

Rostning[redigera | redigera wikitext]

Nivåer på rostningsgrader

Att rosta på egen hand[redigera | redigera wikitext]

Rostat kaffe åldras vid påverkan av luft, varvid smaken försämras. Om kaffet är malt sker åldringen snabbare. Vakuumförpackat håller sig även malet kaffe åtminstone något år. Orostade bönor, råkaffe, håller sig bättre och finns att köpa i specialiserade butiker.

Det finns speciella rostningsmaskiner för hemmabruk, men orostade bönor går också bra att rosta i en vanlig hemmaugn. Fördelen med en rostningsmaskin är att man har större kontroll över processen, och att bönorna blåser runt för en så jämn rostning som möjligt.

Vid rostning i hemmaugn breds bönorna ut på en ugnsplåt, som placeras mitt i ugnen vid 225 °C. Bönorna vänds med stekspade ett par gånger under rostningen för att slutresultatet ska bli så jämnt som möjligt. Rostningen tar 10–13 minuter. Det är viktigt att ha rostningen under noggrann uppsikt, ty det går fort på slutet. När bönorna börjar hoppa och låta som poppande popcorn, är det snart dags att plocka ut plåten. Nu avgörs den rostningsgrad man vill ha. Den övre gränsen är nådd, när bönorna blir blanka och svettiga. Då måste plåten tas ut, eftersom det är de smakrika oljorna som tränger ut från bönorna och förångas. När önskat resultat uppnåtts, ska de färdigrostade bönorna kylas av så fort som möjligt. De ska sedan förvaras i burk med tätslutande lock, och gärna i kylskåp. Bönorna bör förbrukas inom 1–2 veckor.

På "vedspisens tid" rostades bönorna ovanpå spisen i en speciell lockförsedd panna, som kallades kaffebrännare.

Malning[redigera | redigera wikitext]

En gammaldags handdriven kaffekvarn
En modern elektrisk kaffekvarn

För olika beredningsmetoder gäller olika malningsgrader. Kaffe avsett för melittabryggare fungerar till exempel inte till espressomaskiner. Regeln är att ju längre tid kaffet har kontakt med vattnet desto grövre malt bör kaffet vara. I en pressobryggare har till exempel kaffet och vattnet kontakt i cirka fem minuter, och således måste kaffebönorna vara riktigt grovt malda för att kaffet inte ska bli för beskt. I en mokabryggare eller espressomaskin däremot pressas vattnet igenom det malda kaffet under kort tid och kaffebönorna måste därför vara ytterst finmalda för att kaffet ska få en kraftig och fyllig smak. Mellan dessa två extremer ligger perkolatorbryggning och vanlig filterbryggning. Bönor till filterbryggning bör vara medelgrovt malda åt det finare hållet, medan perkulatorbryggaren bör använda aningen mer grovmalda bönor.

Kokkaffe kräver grov malningsgrad.

Även inom ett givet område som espresso varierar malningsgraden. För en barista börjar varje arbetsdag med att ställa in kaffekvarnen och kaffemaskinen så att espresson blir perfekt. Bönornas rostningsgrad och blandning kan variera och bland annat lufttrycket kan påverka vilken malningsgrad som ger den perfekta s.k. creman (skummet) och smaken i varje kopp.

För att verkligen njuta av gott kaffe mal man tillräcklig mängd bönor för varje tillfälle och beredningsmetod. Detta eftersom ett malt kaffe arommässigt inom några timmar förstörs vid kontakt med luft, ljus eller värme. Även vid sval och lufttät förvaring behåller malt kaffe sina fina aromer endast i runt tio dagar. Av denna anledning är det till stor fördel att själv mala sitt kaffe om man vill ha en jämn, hög kvalitet på sitt kaffe. När det gäller färdigmalet kaffe försämras aromerna sakta men säkert från det att paketet öppnats.

I de helautomatiska espressomaskiner mals varje gång exakt den mängd bönor som behövs för en kopp. Då blir kaffet bara sekunder gammalt i malet tillstånd, innan det extraheras.

I mitten på 1900-talet hade livsmedelsbutikerna enbart omalet kaffe i lager, som på begäran kunde malas i butikens kvarn, medan kunden väntade. I specialiserade kaffebutiker fanns flera kvarnar, var och en inställd för olika malningsgrad. De hade stora gummirepdrivna svänghjul med en gemensam elmotor som var igång hela dagen, och hela maskineriet var ofta uppställt som ett rörligt blickfång i butikens skyltfönster.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Två kvinnor som mal kaffe på traditionellt vis i Palestina 1905.

Kaffebuskar växer på det etiopiska höglandet, där man för cirka 2000 år sedan började tillaga varmt kaffe på bönorna från kaffebusken. Omkring år 1000 nådde kaffebönorna arabiska handelsmän, som tog med sig bönorna hem till kalifatet. Kaffe blev en alltmer uppskattad dryck i arabvärlden, där svart starkt kaffe hade en väldigt uppiggande effekt. Kaffe blev även populärt i Turkiet, och lever vidare i turkiskt kaffe.

Kaffe nådde de europeiska hoven omkring renässansen men var då en mycket dyrbar dryck från arabvärlden som tillagades på arabiskt vis. 1600-talet står som ett sekel där kaffet fick sitt genombrott i den europeiska kulturen. Upptäckten av Latinamerika betydde att européerna fick tillgång till en kontinent präglat av ett klimat som liknade det som fanns på det etiopiska höglandet och som visade sig vara mycket väl lämpat för kaffeodling (se även plantage). 1683 drog sig turkarna undan från sin belägring av Wien. Bland det som stadens invånare fann efter turkarnas härläger fanns flera hundra säckar med kaffe. Stadsborna sägs ha fått smak för drycken, och så påbörjades uppkomsten av kaffehus. Under 1700-talet blev kaffehusen i Europa en intellektuell mötesplats och en fristad från myndigheternas inblandning, då kontrollen av kaffehusen till en början var mycket släpphänta från myndigheternas sida.

Kaffebönor var samtidigt mycket dyrbara, och tidvis rådde importförbud under 17– och 1800-talen, så även i Sverige. Man var rädd för spekulationsaffärer i kaffebönor skulle leda till att valuta hamnade utanför landet vilket kunde orsaka ekonomiska kriser. Kaffeförbud har rått i Sverige i flera omgångar under perioden 1756–1822. Det första infördes 1756, tydligen som en hämnd från bondeståndet i ståndsriksdagen på de andra ständerna, för att bönderna inte fick rätt till fri brännvinsbränning. Därefter rådde förbud 1766–1769, 1794–1796, 1799–1802 och slutligen 1817–1822. Konsumtionsskatt på kaffe infördes första gången 1747 och importavgift 1769.[11] Kaffeförbuden stötte dock varje gång på hårt motstånd från inte minst borgarståndet, som tillhörde bland de största kaffekonsumenterna vid denna tid. Ofta vidaredrevs kaffehusen illegalt, något som förstärkte deras ställning som en fristad i samhället.

Under 1800-talet utökades kaffeodlingarna genom européernas nya besittningar i Afrika där kaffeplantager drevs. Kaffet blev därmer under sena 1800-talet en allemansvara som även arbetarklassen hade råd med att dricka. Då köpte man kaffebönor som man rostade och malde själv. Färdigrostat och färdigmalet kaffe blev vanligare först under senare delen av 1900-talet. Kaféer blev allt vanligare förtäringsinrättningar.

Under 1900-talet ökade konsumtionen av kaffe över hela västvärlden. Idag är kaffe den vanligaste drogen i världen.[2] Kaffedrickarna är fler än de som nyttjar alkohol.[2] Jämfört med antalet nikotinister uppskattas koffeinisterna vara tre gånger fler.[2]

Odling sker inte bara i Latinamerika och Afrika utan även i Asien där Vietnam och Indonesien blivit stora kaffeproducerande länder. Vietnam är världens näst största kaffeproducent efter Brasilien (2007). På tredje och fjärde plats kommer Colombia och Indonesien.[1]

Tillredning[redigera | redigera wikitext]

En kaffekanna med filterhållare samt filter - Ett klassiskt och något bortglömt sätt att brygga kaffe

Kaffe kan tillredas på flera olika sätt bland annat genom:

Kaffesorter[redigera | redigera wikitext]

De vanligaste kaffesorterna är

  • Mocka (äkta mocka) som framställs av arabiskt kaffe (Coffea arabica var. mocka) och är uppkallat efter utskeppningshamnen Mocka. Troligen är detta den mest ursprungliga smaken på kaffe.

Numera används beteckningen mocka om allt kaffe som smakar som mockakaffe och knyts inte till någon speciell varietet eller sort.

  • Afrikanskt kaffe som framställs huvudsakligen av den afrikanska robustakaffe.

Kaffebönor från Etiopien

Koffeininnehåll[redigera | redigera wikitext]

Hur mycket koffein färdigt kaffe innehåller beror främst på vilka kaffesorter som används och hur mycket kaffepulver som doseras per kopp. Robustabönor har till exempel ett högre innehåll av koffein än arabicabönor. Ett test av ett antal bryggkaffesorter som säljs i Sverige visade att de flesta innehöll 12–13 mg koffein per gram pulver. De blandningar som innehöll robustabönor (vilket ofta billigare bryggkaffe gör) hade genomgående högre koffeinhalter, 18-20 mg/g. [12]

Koffein är lättlösligt i vatten och därför spelar mängden vatten som används per kopp inte så stor roll – en espresso innehåller till exempel ungefär lika mycket koffein som en kopp bryggkaffe eftersom mängden kaffepulver är ungefär densamma.[13]

Koffeinfritt kaffe[redigera | redigera wikitext]

När man vill undvika koffeinets stimulerande effekt på kroppen men i alla fall vill njuta av kaffets smak och doft används numera koffeinfritt kaffe där koffeinet nästan helt är borttaget genom särskild kemisk process. Koffeinfritt kaffe förlorar vanligtvis något av sin arom och har en benägenhet att bli en smula bittrare. Det görs försök att få fram koffeinfria bönor genom att korsa arabiskt kaffe med andra arter, som saknar koffein.

Kaffedrycker[redigera | redigera wikitext]

Kaffehus i Palestina

Ett urval av drycker med kaffe som bas.

Kaffe innehållande koffein har en diuretisk (vätskedrivande) effekt, även om enstaka studier har visat motsatsen.[14][15]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Flera närliggande ämnen:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ncausa.org/About-Coffee/What-is-Coffee
  2. ^ [a b c d e f] Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berättelser om människor, mord och molekyler. Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.
  3. ^ ”Did you Know?”. https://www.dunkindonuts.com/aboutus/credentials/Info.aspx. Läst 28 oktober 2009. 
  4. ^ Weinberg; Bealer, Bennett Alan; Bonnie K (2001). The World of Caffeine: The Science and Culture of the World's Most Popular Drug. New York: Routledge. sid. 4. ISBN 0-415-92722-6. http://books.google.se/books?id=Qyz5CnOaH9oC&pg=PA3&hl=en#v=onepage&q&f=false 
  5. ^ "Café, ett slags drick hos Turkarne tilredes aff ett slags Erter ifrån Egypten och som sörplas in emellan läpparne sjudande hett ... Det är eljest illa smakande, lika som det vore lag av stekte Erter." ”Kaffe”. http://www.lahjakirjat.info/page18.php. Läst 23 april 2016. 
  6. ^ Sten Westerberg (2006). ”Claes Rålamb ; Statesman, scholar and ambassador”. i Ådahl Karin. The sultan's procession: the Swedish embassy to sultan Mehmed IV in 1657-1658 and the Rålamb paintings. sid. 39, 69. Libris 10250658. ISBN 91-86884-18-2. https://books.google.se/books?id=j-WSuPRm_rsC&pg=PA39#v=onepage&q&f=false 
  7. ^ Historia, Svensk kaffeinformation.
  8. ^ [a b] Kaffe, alkohol m.m., artikel av Alf. Larson i Svensk Kemisk Tidskrift (1914), sid. 33 ff.
  9. ^ Sveriges viktigaste ursprungsländer 2007, Svensk kaffeinformation.
  10. ^ http://www.parquenacionaldelcafe.com/newpage/
  11. ^ Kaffe i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  12. ^ Mer nickel i lågpriskaffe. Helsingborgs Dagblad, 14 februari 2009, sid A40. (En avkortad version av artikeln finns här).
  13. ^ Exempel ges till exempel här av kaffetillverkaren Löfbergs
  14. ^ ”Sorting Out Coffee’s Contradictions”. NY Times. http://www.nytimes.com/2008/08/05/health/05brod.html?_r=1&ref=science. Läst 7 januari 2009. 
  15. ^ ”Koffein Recip, fass.se”. fass.se. http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19730302000030&DocTypeID=3. Läst 25 mars 2009. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Rindsjö, Erika (2009). ”Kaffe : njutningsmedel att dricka ofta med gott samvete”. Medicinsk vetenskap vid Karolinska institutet (nr. 1): sid. 22-24. 
  • Ringblom, Fredrik (2007). ”Handbok för kaffekokning vid Försvarsmakten - del 1 Grunder”. Försvarsmaktens reglementen och handböcker (Boden: I19). 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]