Togo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om landet Togo. För den svenska dansorkestern med samma namn, se TOGO.
République togolaise
Flagga Statsvapen
ValspråkTravail, Liberté, Patrie
(Franska: Arbete, frihet, fäderneland)
Nationalsång: Terre de nos aïeux
Huvudstad
(och största stad)
Lomé
Officiellt språk franska
Statsskick republik
 -  President Faure Gnassingbé
 -  Premiärminister Komi Sélom Klassou
Självständighet från Frankrike 
 -  Erkänd 27 april 1960 
Area
 -  Totalt 56 785 km² [1](126:e)
 -  Vatten (%) 4,2 %
Befolkning
 -   års uppskattning 7 552 318 [1](99:e)
 -  Befolkningstäthet 133 inv./km² (73:e)
BNP (PPP) 2015 års beräkning
 -  Totalt $ 10,82 miljarder 
 -  Per capita $ 1 500 
HDI  0,428 (Låg) 
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon UTC
Topografi
 -  Högsta punkt Mont Agou, 986 m ö.h.
Nationaldag 27 april
Nationalitetsmärke RT
Landskod TG, TGO, 768
Toppdomän .tg
Landsnummer 228

Togo, formellt Republiken Togo[2] (franska: République togolaise), är en stat i Västafrika som gränsar till Ghana i väster, Benin i öster och Burkina Faso i norr. I söder har landet en kort kustremsa mot Guineabukten, och där ligger huvudstaden Lomé. Medborgarna i landet kallas togoleser.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Det nuvarande Togo ingick aldrig i något av de stora västafrikanska rikena som Maliriket eller Songhai, men Ewe-, Mina- och Guinfolk verkar ha bott i området när portugiserna anlände där i slutet av 1500-talet. De började snart handla med européerna i slavar, som de köpte från Kabye och andra småriken i norr. Togo hör till vad som brukade kallas "slavkusten".

Europeisk koloni[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Togoland
Bomull lastas på tyska skepp i Lomé 1885.

1884 koloniserade Tyskland Togo under namnet Togoland och industrialiserade delar av landet för att kunna exportera råvaror. Efter första världskriget förlorade Tyskland sina kolonier, och Togo delades upp mellan Storbritannien och Frankrike. Den franska delen inkorporerades i den intilliggande kolonin Benin (del av Franska Västafrika). Invånarna i Brittiska Togoland röstade 1956 för att gå in i den nya statsbildningen Ghana tillsammans med tidigare Brittiska Guldkusten.

Självständighet[redigera | redigera wikitext]

Den franska kolonin Franska Togoland blev en självständig stat med namnet Togo 1960. 1967 blev general Gnassingbé Eyadéma statschef, och satt kvar på posten fram till sin död i februari 2005, vilket gör honom till den statschef i Afrika som har längst tid vid makten.

I början av 1990-talet infördes ett nytt valsystem, där olika partier tilläts deltaga. Efter Eyademas död skedde, efter flera kontroversiella turer, ett nyval, som Eyademas son Faure Gnassingbé vann med cirka 60 procent av rösterna. Togo anklagas av internationella organisationer för att kränka de mänskliga rättigheterna, och det är politiskt oroligt i landet.

President Faure Gnassingbe valdes till sitt ämbete 2005, kort tid efter att militären hade installerat honom som president sedan hans far Gnassingbe Eyadema avlidit.

I presidentvalet den 4 mars 2010 ställde den sittande presidenten Faure Gnassingbe upp för en andra mandatperiod och utmanades framför allt av Jean Pierre Fabre från Union des Forces du Changement (UFC). Valet fick kritik av oppositionen för att inte ha gått rätt till. Valsedlar var onumrerade, vilket öppnade för valfusk i och med att fler valsedlar skulle kunna läggas till i valurnorna.[3]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Togo

På längden är Togo lite mer än 600 km och består av både tropisk regnskog, savann och berg.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Togo är ett avlångt land vilket innebär att det finns stora klimatskillnader mellan norr och söder. I södra delen är klimatet tropiskt, och i norr är det halvtorrt med savannområden. Ibland förekommer längre torrperioder och i norr blåser på vintern den heta, torra, sandbemängda ökenvinden harmattan.

Några av Togos miljöproblem är avskogning, vattenföroreningar med hälsorisker och minskat fiske samt ökande luftföroreningar i städerna.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Togo är indelat i fem regioner: Centrale, Kara, Maritime, Plateaux, Savanes

Dessa är i sin tur indelade i trettio prefekturer samt Lomés kommun.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Togo är starkt beroende av sitt jordbruk, som sysselsätter 40 % av arbetskraften. En del mat måste importeras. Den viktigaste exportvaran är bomull, men man exporterar även mycket kaffe och kakao. Togo är världens fjärde största producent av fosfat, men produktionen minskade kraftigt 2002 på grund av elbrist och kostnaden för att utveckla nya fyndigheter. Regeringen försöker genomföra ekonomiska reformer med stöd av IMF och Världsbanken, men arbetet går långsamt.

Över två tredjedelar av Togos energi kommer ifrån träkol och ved. Därutöver importeras elektricitet från Ghana.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Ett av Togos hälsoproblem är aids. 2001 var 6 % av den vuxna befolkningen smittad.

  • Befolkningens medelålder: 17,3 år (2002)
  • Spädbarnsdödlighet: nära 7 % (2003)
  • Befolkningens medellivslängd: 53,4 år (2003)
  • Etniska grupper: afrikaner 99 % (det finns 37 stammar, de största är ewe, mina och kabre), andra 1 %
  • Religiös tillhörighet: inhemska religioner 51 %, kristna 29 %, muslimer 20 %
  • Språk: franska, ewe, mina, kabye (kallas ibland kabiye), dagomba
  • Analfabetism: 2003 var 40 % av befolkningen äldre än 15 år analfabeter

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Putzger, F.W. - Historischer Schulatlas (1954), Velhagen & Klasing
  1. ^ [a b] ”Togo”. The World Factbook. CIA. 11 februari 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/to.html. Läst 18 februari 2016. 
  2. ^ Europeiska unionen: Interinstitutionella publikationshandboken Bilaga A5: Länder, territorier och valutor (läst 2014-09-26)
  3. ^ Togo opposition claims 'irregularities' in poll, BBC den 5 mars 2010.