Laos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Saathiaranarath Prachhathipatay
Prachhachhou Lao
ສາທາລະນະລັດປະຊາທິປະໄຕ
ປະຊາຊົນລາວ
Flagga Statsvapen
Valspråk(i översättning:) "Fred, oberoende, demokrati, enighet och välstånd"
Nationalsång: Pheng Xat Lao
Huvudstad
(och största stad)
Vientiane
Officiellt språk lao
Demonym laotier[1]
Statsskick republik
 -  President Bounnhang Vorachith
 -  Premiärminister Thongloun Sisoulith
Självständighet från Frankrike 
 -  Deklarerad 22 oktober 1953[2] 
 -  Erkänd 21 juli 1954[2] 
Area
 -  Totalt 236 800 km² (79:e)
 -  Vatten (%) 2 %
Befolkning
 -   års uppskattning 6 638 481 (100:e)
 -  Befolkningstäthet 28 inv./km² (147:e)
BNP (PPP) 2008 års beräkning
 -  Totalt $13 310 000 000 (140:e)
 -  Per capita $2 100 (2008) 
Valuta kip (LAK)
Tidszon UTC+7
Topografi
 -  Högsta punkt Phou Bia, 2 817 m ö.h.
 -  Längsta flod Mekong
Nationaldag 2 december (Republikens dag)
Nationalitetsmärke LAO
Landskod LA, LAO, 418
Toppdomän .la
Landsnummer 856

Laos, formellt Demokratiska folkrepubliken Laos[1] (lao: ສາທາລະນະລັດປະຊາທິປະໄຕ ປະຊາຊົນລາວ, Saathiaranarath Prachhathipatay Prachhachhou Lao), är ett land i Sydostasien. Landet gränsar till Burma och Thailand i väst, Vietnam i öst, Kambodja i söder och Kina i norr.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Landets namn på laotiska är Lao, men den franska pluralformen på de laotiska kungadömena har lett till tillägget av ett avslutande ’s’ på flera språk.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Laos historia

Dagens Laos bestod under 1800-talet av tre självständiga stater: Konungariket Champasak i söder, Konungariket Luang Phrabang i norr och Konungariket Vientiane däremellan. Med tiden kom dessa tre att domineras av det mäktigare Konungariket Siam, dagens Thailand, i väster. Till följd av kriget mellan Frankrike och Siam år 1893 inkorporerades de tre laotiska kungadömena i den koloniala federationen Franska Indokina.

Kejsardömet Japan tog kontrollen över Laos liksom resten av Indokina i mars 1945 då Vichyregimen som styrde kolonin hade fallit i Europa.[3] Den plötsliga japanska ockupationen skakade om den franska kolonialadministrationen och gav utrymme för nationalistiska självständighetsrörelser som fortsatte operera efter att Japan kapitulerat och andra världskriget avslutats. Avkoloniseringen i området motverkades dock aggressivt av Frankrike och Laos drogs in i Indokinakriget.

År 1951 grundades den kommunistiska rörelsen Pathet Lao av prins Souphanouvong, "den röde prinsen", medan han befann sig i Nordvietnam. 1953 invaderades landet av Pathet Lao, understödda av Vietminh. Samma år utropade landet sig självständigt från Frankrike (erkänt av Frankrike 1954), och Kungariket Laos bildades. Enligt Genèvekonferensen 1954 drog sig de vietnamesiska styrkorna ut ur landet och Pathet Lao tilläts behålla styret över två provinser i norr. Efter fortsatta oroligheter och flera statskupper inleddes 1960 ett inbördeskrig mellan Pathet Lao, en kunglig högerregering stödd av västmakterna under ledning av Boun Oum i huvudstaden Vientiane och slutligen den nyligen avsatta regeringen under ledning av prins Souvanna Phouma, Pathet Lao-ledarens bror.

1962 bildades en enhetsregering mellan rojalister, Pathet Lao och neutralisterna under Souvanna Phouma. Souvanna Phouma blev då åter premiärminister. Året därpå bröt stridigheter mellan parterna ut än en gång och under 1960-talets gång intensifierades amerikansk inblandning i konflikten. Striderna fortsatte med inblandning av grannländerna fram till 1973, parallellt och direkt kopplat till Vietnamkriget. Men stärkta av kommunisternas seger i grannländerna Vietnam och Kambodja satte Pathet Lao år 1975 igång en ny offensiv som slutade med seger i december samma år. Kung Sisavang Vatthana abdikerade, neutralisternas premiärminister prins Souvanna Phouma avgick och prins Souphanouvong installerades som president. Över 40 000 laotier ur den etniska hmongminoriteten flydde över Mekongfloden till Thailand i fruktan för kommunistiska hämndaktioner för folkgruppens allmänt proamerikanska inställning.[4] Under de kommande decennierna blev Laos allt mer isolerat från omvärlden, men knöt band till Sovjetunionen och Vietnam. Det styrande Laotiska revolutionära folkpartiet under ordförande Kaysone Phomvihane införde en planekonomisk utvecklingsmodell för landet och Laos blev observatörsstat i Comecon 1986.

Till följd av regeringens isoleringspolitik blev landets redan sköra ekonomi med åren allt mer ansträngd och 1991 vid kalla krigets slut tvingades regeringen lätta på isoleringen mot omvärlden. Det året fick man en ny författning som bl a sa att Laos var en multietnisk stat med religionsfrihet och könsjämlikhet samt yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter.[5] Det har dock uttryckts oro över fortsatta övergrepp och förföljelser i landet. Amnesty International menar att fortsatta brott mot de mänskliga rättigheterna begås av de laotiska myndigheterna trots ratificerandet av FN:s konvention om civila och politiska rättigheter.[6]

Val till Laos nationalförsamling hölls 1992 och Laotiska revolutionära folkpartiet vann en överlägsen seger. Kommunisterna har behållit fortsatt strikt kontroll över den lagstiftande makten. Laos har under senare år tagit allt större steg i riktning mot demokrati men kommunistpartiet har fortfarande starkt folkligt stöd och sitter alltjämt kvar vid makten.[källa behövs] Under 1990-talet har ekonomiska liberaliseringar skett, och landet har upprättat förbindelser med många västländer.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Landets befolkning består av mer än 48 etniska grupper. Den dominerande folkgruppen är låglandsfolket, lao lum; se lao (etnisk grupp). Hälften av invånarna lever i slättområdena kring floden Mekong. Den största delen (80 procent) av alla etniska laotier lever utanför Laos, i norra Thailand (Isan).

Den dominerande religionen i landet är buddhismen.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Laos tillhör de minst utvecklade länderna i världen. Enligt Human Development Reports lista över utvecklingsnivån i olika länder år 2002 hamnar Laos på plats 143 av 173 länder. Cirka 80 procent av landets befolkning livnär sig på jordbruk, fiske och skogsbruk. Laos är även upptagen på FN:s listor över minst utvecklade länder, LDC och LLDC.

Trots att styret i Laos är socialistiskt har ekonomiska reformer gjorts som tillåter ett visst mått av marknadsekonomi. Regeringen har nyligen öppnat en börs som möjliggör för utländska privatpersoner och företag att investerare i landets ekonomi under vissa begränsningar.[7]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Laos.

Laos yta är 236 800 kvadratkilometer, vilket är något större än Storbritannien. Landet saknar havskust men genomkorsas av många floder, bland annat den väldiga Mekong, som tjänar som viktig transportled. I södra delen av landet utgör floden gräns mot Thailand. Laos topografi präglas av berg och höglandsplatåer, som tillsammans täcker cirka 70 procent av landets yta. Detta gör stora delar av landet svårtillgängliga, då vägnätet är dåligt utbyggt. De södra delarna av landet är mer låglänta med stora slätter.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Laos provinser

Laos är indelat i 16 provinser (khoueng), 1 kommun* (kampheng nakhon), och 1 specialzon** (khetphiset), enligt följande:

Norra Laos[redigera | redigera wikitext]

Södra Laos[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. sid. 82. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146 
  2. ^ [a b] "Laos". Worldstatesmen.org. Läst 19 april 2014. (engelska)
  3. ^ Jacques Dalloz, La Guerre d'Indochine, Seuil, 1987, pp 56–59
  4. ^ Thompson, Larry Clinton, Refugee Workers in the Indochina Exodus, 1975–1982, Jefferson, NC: McFarland, 2010, s.60
  5. ^ ”Constitution of the Lao PDR” (PDF). http://confinder.richmond.edu/admin/docs/laos.pdf. Läst 24 juli 2011. 
  6. ^ Amnesty International (1 maj 2010). ”Submission to the UN Universal Periodic Review: Eighth session of the UPR Working Group of the Human Rights Council”. http://www.amnesty.org/en/library/asset/ASA26/003/2009/en/cc4c3494-169c-4d62-b0c2-20f3f9736056/asa260032009en.html. 
  7. ^ Realtid.se, Kommunistland öppnar världens minsta börs, 2011-01-17

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]