Krom

Krom
Nummer 24 Tecken Cr Grupp 6 Period 4 Block d
Cr ↓ Mo Vanadin ← Krom → Mangan     [Ar] 3d5 4s1             24Cr                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Kromkristaller Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	51,9961(6) u
Utseende	Silver
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t.	7,19 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten	6,3 g/cm3
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	2180 K ​(1907 °C)
Kokpunkt	2944 K ​(2671 °C)
Molvolym	7,23 × 10−6 m3/mol
Smältvärme	16,93 kJ/mol
Ångbildningsvärme	347 kJ/mol
Specifik värmekapacitet	449 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet	23,35 J/(mol × K)
Ångtryck Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k Te. (K) 1656 1807 1991 2223 2530 2942
Atomära egenskaper
Atomradie	140 pm
Kovalent radie	118 pm
Elektronaffinitet	64,3 kJ/mol
Jonisationspotential	Första: 652,9 kJ/mol Andra: 1590,6 kJ/mol Tredje: 2987 kJ/mol Fjärde: 4743 kJ/mol (Lista)
Arbetsfunktion	4,5 eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Ar] 3d5 4s1
e– per skal	2, 8, 13, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	6, 5, 4, 3, 2, 1, −1, −2, −4
Oxider (basicitet)	(sur, basisk eller amfoterisk – beroende på oxidationstillståndet)
Elektronegativitet	1,66 (Paulingskalan) 1,65 (Allenskalan)
Normalpotential	−0,744 V (Cr3+ + 3 e− → Cr) −0,913 V (Cr2+ + 2 e− → Cr)
Diverse
Kristallstruktur	Kubisk rymdcentrerad (bcc)
Ljudhastighet	5940 m/s
Termisk expansion	4,9 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga	93,9 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet	7,87 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet	125 nΩ × m (20 °C)
Magnetism	Antiferromagnetisk
Magnetisk susceptibilitet	3,1 × 10−4
Néelpunkt	393 K (119,85 °C)
Youngs modul	279 GPa
Skjuvmodul	115 GPa
Kompressionsmodul	160 GPa
Poissons konstant	0,21
Mohs hårdhet	8,5
Vickers hårdhet	1060 MPa
Brinells hårdhet	687–6500 MPa
Identifikation
CAS-nummer	7440-47-3
Pubchem	23976
RTECS-nummer	GB4200000
Historia
Namnursprung	Från grekiska chroma, ”färg”.
Upptäckt och första isolation	Louis Nicolas Vauquelin (1797, 1798)
Stabilaste isotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 50Cr {syn.} > 1,8 × 1017 a ε i.u. 50Ti 51Cr {syn.} 27,7025 d ε 0,753 51V 52Cr 83,789 % Stabil 53Cr 9,501 % Stabil 54Cr 2,365 % Stabil
Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier GHS-märkning enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) Miljöfarlig
H-fraser	H400
P-fraser	P273
EU-märkning av farliga ämnen EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: Pulver Brandfarlig (F) Hälsovådlig (Xn)
R-fraser	R11​, R​40
S-fraser	S7​, S​33​, S​36/37​, S60
NFPA 704 1 2 1
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Krom är ett metalliskt grundämne som ofta används i legeringar. När krommetall exponeras för luft bildas ett tunt oxidskikt som skyddar resten av metallen.

Historia

Krom upptäcktes 1797 av Louis Nicolas Vauquelin i ett blykromatmineral. 1798 lyckades han första gången framställa rent krom genom reduktion av Dikromtrioxid med träkol. Sitt namn fick ämnet på grund av de starka färgerna hos dess kemiska föreningar. Metoden att framställa krom genom rostning av kromit med soda upptäcktes kort därefter, men det var först sedan Henri Moissan 1893 framställt krom i en elektrisk ugn genom reaktion mellan dikromtrioxid och kol och Hans Goldschmidt 1898 utfört aluminotermisk reduktion av dikromtrioxid som en storskalig kromutvinning kunde starta.

Robert Wilhelm Bunsen hade redan 1854 lyckats framställa krom genom elektrolytisk utfällning av krom ur Krom(III)klorid, men det dröjde till 1950-talet innan effektiva metoder för en elektrolytisk utfällning av krom.

Användning

Krom används i stål för att göra stålet rostfritt eller hårt. Det används också som prydnad på till exempel bilar. Det har också börjat användas som lack på bilar. Olika kromföreningar kan användas som pigment i glasyrer och färger. Krom används också i olika katalysatorer. Krom används även för garvning av läder.

I kombination med svavelsyra används olika kromatsalter till exempel ammoniumtrikromat till att dubbelbinda en syreatom till ett derivat etc, (oxidation).

Krom används även i smarta textilier.

Föreningar

Kaliumdikromat (K₂Cr₂O₇) är ett oxiderande salt som används i laboratorier för att ta bort organiska rester från glasutrustning.

Krom(III)oxid (Cr₂O₃) är ett grönt ämne som används i pigment och vid framställning av kaliumdikromat.

Krom(VI)oxid (CrO₃) är ett giftigt och cancerframkallande rött ämne som vid kontakt med vatten bildar en syra.

Kromklorid (CrCl₃) är ett lila salt som används vid framställning av vissa andra kromsalter.

Framställning

Krom framställs ur mineralet kromit, FeCr₂O₄. Två olika metoder används vid kromframställning: vid den alkaliska lakningsprocessen upphettas kromit med soda i luft, varvid natriumkromat bildas, vilket reduceras till krom(III)oxid, vilket i sin tur reduceras med aluminium eller koks till krom.

Vid sur lakning reduceras kromit med koks till ferrokrom, vilket behandlas med saltsyra, varvid järnet löses upp och rent krom kvarstår.

Förekomst

Krommineral finns mestadels i Sydafrika, Indien, Turkiet och Ryssland. Kromhalten generellt i jordskorpan är ca 0,1 %.

Biologisk roll

Krom har ingen bevisad biologisk roll.

Källor

---

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Chromium, 22 juni 2013.