Carl Michael Bellman - Epistel 55 - Så ser han ut mitt bland

• published: 22 Oct 2015
• views: 5

Rörande Movitz kägelspel hos Faggens vid Hammarby-Tull en sommarafton 1770. Så ser han ut mitt bland de strålar solen sprider i sin nedergång; Duven och lång; Håret med nålar bär en hatt båd trind och trång, som med Cordon glimmar och prålar mellan klotets mörka språng. Rocken är blå, uppslagen vita, halsen bär svart bindel av taft! Fåfängt med kraft skjortan frånslita, den är bykt i Bacchi saft; Slå vad han haft, kimrök och krita till mustascher och stövelskaft. Stundom hans bild skymms av de ekar som på går'n kring kägelbanan stå; Stängd i en vrå står han och pekar, mitt bland dem som käglor slå. Stiger på tå, grälar, och nekar att i slaget ramla två. Pipan i mun, slanten vid foten, hatten bakfram. Mollberg du har rätt. Vik din manschett, vältra fram kloten, sedan maka käglorna tätt. Klotet gick rätt; Skål hela roten som nu svärmar på vår slätt. Vädret är lugnt, skyarna simma, blixt och norrsken lysa vattnets plan; Slott och altan börja att glimma. Mån' försilvrar kägelban. Stäm dulcian, gyckla en timma för Diana, Mars och Pan. Kring dessa plank, grindar och murar, eko suckar vid din sång och tal; Var näktergal tystnar och lurar på din flöjt med ömma kval; Vid din cymbal, kvigor och tjurar para sig i äng och dal. Mollberg gutår! Hör näktergalen, långt kring Nacka, lyss åt Hammarby; Än högt i sky, än ner i dalen trotsar han ditt kval och gny; Sången är ny, sjung vid pokalen, Floras lov med brusig hy. Under vår ek tänd nu din pipa; Gräla fritt i spelet kring en var. Röken så klar ur din munngipa bort i ljusa virvlar far. Men bäst min karl flaskan vill gripa, sig ett slagregn sammandrar. Under ett skjul bröderna krypa, mellan flaskor och utbrända ljus; Hatt och karpus glänsa och drypa. Klotet göms i slask och grus; Ur en kardus somliga nypa, andra slåss om toma krus. Men bäst ett moln sprider sin väta, syns regnbågen med ett gyllene prål; Strax nya mål brödren utmäta, under blixt av blanka stål; Tolv kring en bål, skratta och träta, och två kyssas vid en skål. Skål! Det var bom, Mollberg slog åtta; Bom för Wingmark, ta mig den och den! Två föll igen; Kom ska vi måtta; Udda om två halvstop än, bom kära vän, när vill du måtta, ögat blott på hörnan spänn. Hur sa? Va ba? föll inte båda? Hörnan föll, fem supar håller jag; Bom i vart slag, bom utav våda; Ölet gör var sena svag. Klang i vårt lag! Bacchus skall råda. Mollberg sjung till ljusan dag. Flickornas skål, milda och tvära! Skål för den som ingen maka fått! Om de förmått oss att besvära, skål för dem, det gjorde gott! Slutom vår pott. Bacchus till ära, vi ha krans kring hjässan fått.