Central Intelligence Agency
- Uppslagsordet ”CIA” leder hit. För andra betydelser, se CIA (olika betydelser).
| Central Intelligence Agency CIA |
|
CIA:s sigill.
|
|
| Säte | George Bush Center for Intelligence Langley, Fairfax County, Virginia, USA |
|---|---|
| Syfte | Underrättelseverksamhet |
| Föregångare | Office of Strategic Services (OSS) |
| Inrättad | 26 juli 1947 |
| Generaldirektör | John O. Brennan |
| Budget | Sekretessbelagt[1][2] |
| Antal anställda | Sekretessbelagt[3] 20 000 uppskattat[4] |
| Webbplats | www.cia.gov |
Central Intelligence Agency (CIA), som ungefär betyder 'centrala underrättelsemyndigheten', är den amerikanska hemliga underrättelsetjänsten. CIA skapades då National Security Act antogs den 26 juli 1947 och ersatte då den förutvarande underrättelsetjänsten Office of Strategic Services (OSS). CIA leds av en generaldirektör (Director of the Central Intelligence Agency), som utses av presidenten, vars utnämning i sin tur måste godkännas av senaten.
Huvudkontoret är beläget i Langley i Fairfax County, Virginia som ligger på andra sidan floden Potomac i förhållande till Washington. CIA har uppskattningsvis runt 20 000 anställda[4] i USA och åtskilliga tusen utanför landets gränser.
Innehåll
Historia[redigera | redigera wikitext]
Byrån inrättades 1947, i efterdyningarna av attacken mot Pearl Harbor 1941, av president Harry S. Truman ur nämnda Office of Strategic Services från andra världskrigets dagar. OSS upplöstes i oktober 1945 men skaparen av det, William J. Donovan, hade 1944 lagt fram ett förslag till president Franklin D. Roosevelt att en ny organisation skulle bildas som stod direkt underställd presidenten. Trots stark motsättning från militären, utrikesdepartementet och FBI så bildade Truman 1946 Central Intelligence Group. Den 18 september 1947 bildades National Security Council och Central Intelligence Agency.
Efter terrorattackerna mot New York och Washington DC har USA kraftfullt byggt ut sitt allra hemligaste strids- och informationsnätverk. I juli 2010 redovisade tidningen Washington Post ”det topphemliga USA”: säkerhets- och underrättelsetjänster, militärkommandon, leverantörer och underleverantörer av materiel och en tilltagande privatindustri av rådgivning, spionage och agentverksamhet som anlitas av den amerikanska regeringen. Nästan en miljon människor arbetar i den innersta verksamheten. En stor del av arbetet utförs av privata företag, nästan tvåtusen stycken.[5]
Interventioner i andra länder[redigera | redigera wikitext]
Under det kalla kriget var CIA inblandat i bland annat störtandet av Guatemalas demokratiskt valda regering 1953, störtandet av den demokratiskt valde premiärministern Mohammad Mosaddeq i Iran 1953 (Operation Ajax), störtande av Guatemalas demokratiskt valde president Jacobo Arbenz Guzmán 1954[6], invasionsförsöket mot Kuba vid Grisbukten 1961, störtandet av den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende i Chile[7], stöd till uppbyggandet av gerillagruppen Contras som bekämpade sandinisterna i Nicaragua på 1980-talet[8], samt stöd till mujahedingerillan i Afghanistan som bekämpade Sovjetunionens militära närvaro i landet på 1980-talet. De har också erkänt att de har försökt att mörda Kubas president Fidel Castro ett dussintal gånger. En omfattande dokumentation av hemliga, olagliga och andra interventioner ges i Blums bok[9].
Verksamhet[redigera | redigera wikitext]
Illegala operationer[redigera | redigera wikitext]
Under år 2006 har det rapporterats av bland annat organisationerna de mänskliga rättigheterna och Amnesty International om illegala CIA-flygningar i Europa och CIA:s ökända fängelsen i Europa. Enligt en rapport publicerad 2013 har 54 länder runt om i världen, bl.a Sverige, på olika sätt samarbetat med CIA i "kriget mot terrorismen" [10] CIA har sedan början av 2000-talet hjälpt colombianska regeringstrupper att hitta och mörda representanter för FARC-gerillan.[11]
Mord och mordförsök[redigera | redigera wikitext]
Listan över framträdande utlänningar där USA sedan slutet av andra världskriget har varit inblandat i mordet på eller planerat att mörda innehåller enligt William Blum följande namn:[12]
- Abdul Karim Kassem, ledare för Irak.
- Ahmed Dlimi, marockansk armsbefälhavare.
- Ayatollah Khomeini, ledare för Iran.
- Charles de Gaulle, president i Frankrike
- Che Guevara, kubansk ledare.
- Chou En-lai, premiärminister i Kina,.
- Claro M. Recto, filippinsk oppositionsledare.
- De nio comandantes i sandinisternas ledning.
- Fidel Castro, president på Kuba.
- Francisco Caamano, oppositionsledare på Dominikanska republiken.
- Francois "Papa Doc" Duvalier, diktator på Haiti.
- Gamal Abdul Nasser, president i Egypten.
- Jawaharlal Nehru, i Indien.
- Jose Antonio Remon, president i Panama.
- Jose Figueres, president i Costa Rica, två mordförsök.
- Kim Il Sung, Demokratiska Folkrepubliken Koreas evige President.
- Kim Koo, koreansk oppositionsledare.
- Manuel Noriega, chef för Panamas underrättelsetjänst.
- Michael Manley, premiärminister på Jamaica.
- Mobutu Sese Seko, president i Zaire.
- Mohammed Fadlallah, libanesisk shiitisk ledare .
- Muammar Khadaffi, ledare för Libyen.
- Ngo Dinh Diem, president i Sydvietnam.
- Norodom Sihanouk, ledare för Kambodja.
- Omar Torrijos, ledare i Panama.
- Patrice Lumumba, premiärminister i Kongo-Léopoldville.
- Pierre Ngendandumwe, premiärminister i Burundi.
- Rafael Trujillo, diktator i Dominikanska republiken.
- Raul Castro, hög ledare på Kuba.
- Rene Schneider, chilensk armsöverbefälhavare.
- Saddam Hussein, ledare för Irak.
- Salvador Allende, president i Chile.
- Sukarno, president i Indonesien.
Förhörsmetoder[redigera | redigera wikitext]
Hemliga förhörsmetoder blev en del av myndighetens verksamhet, både vad gäller utveckling och utförande, i ett tidigt skede som redskap i kalla kriget. Psykologisk tortyr har CIA intresserat sig för ända sedan 1950-talet då man inspirerades av tekniker som användes av den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB.[13] 1963 utfärdade myndigheten en manual för olika förhörsmetoder inklusive exempel på hur man kan ge elchocker till fångar.[14] För CIA:s hemliga operationer i Latinamerika på 1980-talet rekommenderades att överraska misstänkta tidigt på morgonen, sätta på dem ögonbindel, ta av deras kläder, hålla dem helt isolerade från omvärlden i mörka rum utan fönster och störa ut deras normala dygnsrutiner gällande mat och sömn.[15][16]
Under kriget mot terrorismen har CIA:s förhörsmetoder på personer som misstänks utgöra ett hot mot USA:s intressen återigen uppmärksammats.[17] Exempel på förhörsmetoder under Bushadministrationen inkluderade skendränkning, pressa fångars huvuden i isvatten, återupprepade slag mot kroppen och att dunka deras huvuden i väggar.[18][19][20] CIA har anklagats för att ha ljugit om användbarheten av information från torterade fångar vid ett flertal tillfällen.[21] Med hjälp av så kallade black sites, hemliga fängelsen i andra länder, har man kunnat utnyttja ett legalt vakuum där amerikansk lagstiftning inte gäller och även få tillgång till lokal expertis i tortyrliknande förhörsmetoder.
I december 2014 publicerades i USA en rapport som visade att CIA använt tortyr i en omfattning som tidigare inte var känd. [22]
Organisation[redigera | redigera wikitext]
CIA leds av en generaldirektör (Director of the Central Intelligence Agency) som utses av presidenten med Senatens råd och samtycke. Generaldirektören rapporterar sedan den 25 april 2005 till USA:s nationella underrättelsedirektör (Director of National Intelligence). Innan dess var generaldirektörens titel Director of Central Intelligence och var överhuvud för underrättelsesamfundet och ständigt adjungerad underrättelserådgivare i Nationella säkerhetsrådet.
CIA är indelat i fyra avdelningar:
- Underrättelse, ansvarigt för insamlandet av upplysningar.
- Operationer, ansvarigt för hemliga operationer.
- Vetenskap och teknik, ansvarigt för den tekniska utvecklingen.
- Administration, som förutom administrationen också ansvarar för personalens säkerhet.
En person som är anställd och tränad inom byrån kallas internt för officer medan en person utanför byrån som rekryteras till att arbeta för CIA kallas för agent (exempelvis en icke-amerikansk diplomat).
Generaldirektörer sedan 1947[redigera | redigera wikitext]
| Nr | Porträtt | Namn | Tillträdde | Avgick | President |
|---|---|---|---|---|---|
| 1. |  |
Sidney Souers | 23 januari 1946 | 10 juni 1946 | Harry S. Truman |
| 2. |  |
Hoyt Vandenberg | 10 juni 1946 | 1 maj 1947 | Harry S. Truman |
| 3. |  |
Roscoe H. Hillenkoetter | 1 maj 1947 | 7 oktober 1950 | Harry S. Truman |
| 4. |  |
Walter Bedell Smith | 7 oktober 1950 | 9 februari 1953 | Harry S. Truman Dwight D. Eisenhower |
| 5. |  |
Allen W. Dulles | 26 februari 1953 | 29 november 1961 | Dwight D. Eisenhower John F. Kennedy |
| 6. |  |
John McCone | 29 november 1961 | 28 april 1965 | John F. Kennedy Lyndon B. Johnson |
| 7. |  |
William Raborn | 28 april 1965 | 30 juni 1966 | Lyndon B. Johnson |
| 8. |  |
Richard M. Helms | 30 juni 1966 | 2 februari 1973 | Lyndon B. Johnson Richard M. Nixon |
| 9. |  |
James R. Schlesinger | 2 februari 1973 | 2 juli 1973 | Richard M. Nixon |
| 10. |  |
William E. Colby | 4 september 1973 | 30 januari 1976 | Richard M. Nixon Gerald R. Ford |
| 11. |  |
George H. W. Bush | 30 januari 1976 | 20 januari 1977 | Gerald R. Ford |
| 12. |  |
Stansfield Turner | 9 mars 1977 | 20 januari 1981 | Jimmy Carter |
| 13. |  |
William J. Casey | 28 januari 1981 | 29 januari 1987 | Ronald Reagan |
| 14. |  |
William H. Webster | 26 maj 1987 | 31 augusti 1991 | Ronald Reagan George H.W. Bush |
| 15. |  |
Robert M. Gates | 6 november 1991 | 20 januari 1993 | George H.W. Bush |
| 16. |  |
R. James Woolsey | 5 februari 1993 | 10 januari 1995 | Bill Clinton |
| 17. |  |
John M. Deutch | 10 maj 1995 | 15 december 1996 | Bill Clinton |
| 18. |  |
George J. Tenet | 11 juli 1997 | 11 juli 2004 | Bill Clinton George W. Bush |
| 19. |  |
Porter J. Goss | 24 september 2004 | 6 maj 2006 | George W. Bush |
| 20. |  |
Michael V. Hayden | 30 maj 2006 | 13 februari 2009 | George W. Bush Barack Obama |
| 21. |  |
Leon Panetta | 13 februari 2009 | 6 september 2011 | Barack Obama |
| 22. |  |
David Petraeus | 6 september 2011 | 9 november 2012 | Barack Obama |
| 23. |  |
John O. Brennan | 8 mars 2013 | Barack Obama |
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Defense Intelligence Agency
- FBI
- National Reconnaissance Office
- National Security Agency
- USA:s departement för inrikes säkerhet
- DEA
- Operation Northwoods
- Operation Condor
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Kopel, Dave (25 juli 1997). ”CIA Budget: An Unnecessary Secret” (på engelska). Cato.org. http://www.cato.org/publications/commentary/cia-budget-unnecessary-secret. Läst 15 april 2007.
- ^ ”Cloak Over the CIA Budget” (på engelska). Fas.org. 29 november 1999. http://www.fas.org/sgp/news/1999/11/wp112999.html. Läst 4 juli 2008.
- ^ ”CIA Frequently Asked Questions” (på engelska). Central Intelligence Agency. 28 juli 2006. https://www.cia.gov/about-cia/faqs/index.html#employeenumbers. Läst 4 juli 2008.
- ^ [a b] Crile, George (2003) (på engelska). Charlie Wilson's War. Grove Press. ISBN 0-87113-854-9
- ^ http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/alla-presidentens-hemliga-man_5019707.svd
- ^ http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB4/index.html - CIA and Assassinations: The Guatemala 1954
- ^ http://www.gwu.edu/%7Ensarchiv/NSAEBB/NSAEBB8/nsaebb8.htm - Chile and the United States: Declassified Documents relating to the Military Coup, 1970-1976 National Security Archives Online
- ^ http://www.fas.org/irp/offdocs/walsh/ - Final Report of the Independent Counsel for Iran/Contra Matters
- ^ Blum, William; Lindholm, Johnny (1998). CIA och USA:s verkliga utrikespolitik. Göteborg: Epsilon Press. Libris 7589293. ISBN 91-7007-011-3[sidnummer behövs]
- ^ http://www.opensocietyfoundations.org/reports/globalizing-torture-cia-secret-detention-and-extraordinary-rendition
- ^ http://www.washingtonpost.com/sf/investigative/2013/12/21/covert-action-in-colombia/
- ^ Blum, William; Lindholm, Johnny (1998). CIA och USA:s verkliga utrikespolitik. Göteborg: Epsilon Press. Sid. 514. Libris 7589293. ISBN 91-7007-011-3
- ^ http://www.salon.com/2009/06/11/mccoy/
- ^ ”Prisoner Abuse: Patterns from the Past”. National Security Archive Electronic Briefing Book No. 122. http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB122/index.htm. Läst 2006-09-05.
- ^ ”CIA, Human Resource Exploitation Training Manual - 1983”. National Security Archive. http://www.gwu.edu/%7Ensarchiv/NSAEBB/NSAEBB122/index.htm#hre. Läst 2006-09-05.
- ^ ”CIA, KUBARK Counterintelligence Interrogation, July 1963”. National Security Archive. http://www.gwu.edu/%7Ensarchiv/NSAEBB/NSAEBB122/index.htm#kubark. Läst 2006-09-05.
- ^ Weiner, Tim (2007). Legacy of Ashes. [[Doubleday (publisher)|]]. ISBN 978-0-385-51445-3
- ^ http://www.bbc.com/news/world-us-canada-26831756
- ^ http://uk.reuters.com/article/2014/04/01/us-usa-cia-interrogations-idUKBREA300JJ20140401
- ^ http://www.washingtonpost.com/world/national-security/cia-misled-on-interrogation-program-senate-report-says/2014/03/31/eb75a82a-b8dd-11e3-96ae-f2c36d2b1245_story.html
- ^ http://www.nytimes.com/2014/03/12/opinion/the-cia-torture-cover-up.html?_r=0
- ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/chockerande-rapport-over-cia-tortyr-slapps/
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Central Intelligence Agency.
- CIA:s officiella webbplats
- Documents on CIA involvement with Pinochet
- CIA petar dessutom i Wikipedia
Wikimedia Commons har media som rör
|
|||||||||||||||||||||||
