A fiery soul's motion
Inside a vibration never seen
Fragments from our existence
Cosmic instruments released
I travel mathematical events
The mind's space in centre
Beams of a star, hides
The function a spirit swallows
In ecstacy burning
The universal door
Every spark sinks into the dark
My visibility, a nebular eruption
From the night sky's zones,
The cross worlds profound
[Musik & Lyriks by Vintersorg]
Trdgrnsens lvsal i brandgul skiftning flammar
Hsten uppvaknar att glda livets ln
Branternas sagosyn min trstiga sjl nu ammar
Nerver ormlikt ringlar sig n
Tungt jag uppfr strva blint i senskymningsblsten
Vid bergvggar mktiga som en vldig katedral
Nordstormens anderdrkt terfder frosten
Dr klipporna bildar den mrka tempelsal
Till Fjlls, Till Fjlls dr storm mig fammar
Till Fjlls, Till Fjlls vakad av ramnar
Mot himlabrynet avtecknas fjllets brdrahjder
Snsmyckade toppar likt tinnar och torn
De sttar upp mot skyn nr drngsol lyser njder
I den stiglsa utmark ljuder fullndningens horn
Till Fjlls, Till Fjlls dr storm mig fammar
Till Fjlls, Till Fjlls vakad av ramnar
[Musik & Lyrik by Vintersorg]
Nordstjrnan vandrar min dunkelbla vy
Naturen slr p sin harpas strngar
Trollelden skr genom bergluft och sky
Upplyser talhed och spirande ngar
Fngad utav nordens sjl, fngad utav nordens sjl
Mnskenssljor gyller sagolika landskap
Fngad utav nordens sjl, fngad utav nordens sjl
En gonfgnad som vcker minnet
En tjusarkraft som fjttrar sinnet
Morgondimma tgar med dagg i frbund
Smyger sakta fram under fders granar
Den frommaste drmsyn vid sikttndarns lund
I jordens mrg nu kllorna manar
Fngad utav nordens sjl, fngad utav nordens sjl
Mnskenssljor gyller sagolika landskap
Fngad utav nordens sjl, fngad utav nordens sjl
Synvidden blidkade min sorgtyngda hg
Nr jag furstliga fjllvrlden sg
Aftonens rodnad likt en brinnande gloria
Mantlar nu trevande moln, det ymniga frgspel
Det skymmer i dalgng dr fjlllv sig banar
Blodrd nu gnistrar forsens strm,
famnad av tussmrkrets skrud
Skapare av dimmor
Du enar de tv makterna
Dag och natt
I krv tusentals tidsldrar
Hglandet du har vakat
Med dina bjrta ansiktsdrag
Aftonens rodnad likt en brinnande gloria
Mantlar nu trevande moln, det ymniga frgspel
Det skymmer i dalgng dr fjlllv sig banar
Blodrd nu gnistrar forsens strm,
famnad av tussmrkrets skrud
Natten dig sakta frfr
Mot mrkrets spirande bdd
S saktligen du snker dina vingar
Och trder i dvala
Skapare av dimmor
Du enar de tv makterna
Dag och natt
[Musik: Vintersorg]
[Musik & Lyrik by Vintersorg]
Utmed brdkalla rnnilars fors och fall
Yrvdrets svepduk i andaktsfull ton
Jkelsnns smltflod silar liv ur iskristall
Med stormfylld ande i vrfrd mot mon
Med frihetstrnad och kmpande vid vittringsblock
Likt rbar falk som skrmts p flykt
Solen frvandlar nu ytan till ett smyckat lock
Snart terstundar den prakt som var frryckt
Bckarnas symfoni
Vildmarkens frtrollande stmmor
I naturens alla riken, svvar tonsvall spelmanslikt
Ett dmpat brus som stammar ur skymningstidens spel
En cykel tusenrig, en allmakt som ej nnu svikt
Dr krnsund furskog nrs av myrns sel
Med frihetstrnad och kmpande vid vittringsblock
Likt rbar falk som skrmts p flykt
Solen frvandlar nu ytan till ett smyckat lock
Snart terstundar den prakt som var frryckt
Den giljande forsen porlande fri
Hr! Vattenorgelns trollmelodi
Med frihetstrnad och kmpande vid vittringsblock
Likt rbar falk som skrmts p flykt
Solen frvandlar nu ytan till ett smyckat lock
Snart terstundar den prakt som var frryckt
[Musik & Lyrik by Vintersorg]
I tidsbegynnelsens rofyllda vagga
Det vrdnansvrdiga obrutna fjll
Av daggstnk sirad. Likt en brdraflagga
Dansade grenverk ver mossvuxen hll
Sllhet strlade kring urbergets hjssa
Fjrmer ekade dess evighetspsalm
Vlljudsvgor i den sjlfyllda mssa
Vandlade styrka ur ngest och kvalm
Du har fostrat dalgngens nordansner
Du snde trollkraft till hjrtats vr
I offerflammeans sken de skymningsbner
Kringrnde marken dr ditt dmme st
Trollkungens andedrag i ditt innre, tunga
Den skuggrika allmakt i segervand frid
Ditt skal r hans hans harnesk nr skskyar ljunga
Han suttit ditt hgste i ndls tid
Ett hrspel av hornbls nu varslar om faran
Nr kristlig betrda din hedna helgedom
En hgtidlig kampsng frn sngarkaran
Som bardas fr bergets beskyddande gnom
Du skrudad str i den huldrika dimma
Med naken runhll som konungastol
I milda gryningens morgenstrimma
Du, ldst av troner i fosterlndsk nol
Fjället nu andas, kring mig susa
Jämna djupa andedrag
Fjället nu sover, stora ljusa
Skyar gå för kvällsvind svag
Det är fjällets sommardrömmar
Som i tusen ådror strömmar
Blodet friskt och porlande
Djupt i sämnen sorlande
Sakta nu fjället sämks och häves
Likt en jättejungfrus barm
Slöja skär av skyar kväves
Över barmen vit och varm
Livet därinne gömmer
Jungfrun är ej död, hon drömmer
Lungt i slummer vilande
Genom sekler ilande
Stilla, stilla - får ej störa
Denna ro med sorger små
Kom och lyss och du skall höra
Henns stora hjärta slå
Och den man som djupt betagen
Hört de starka lugna slagen
Går bland makter stridande
[Musik & Lyrik: Vintersorg]
Den birfilande snstorm vid herkuliska uren
â-ver iskrnt grnsrygg i ursprungsmakt
Fran bergryggens skulderblad hrs nverluren
De klagande toner i svltande trakt
[Ref:]
Med hungerns sorgevagnar som slpande ok
Utmrglade, halgda, med bukar som rmnar
Nybyggarden insvepta i vinterns dok
Dr ovdret skvlar och ruiner efterlmnar
Vvttt r snfallet som ger en matt belysning
Kylan frkunnar sin hrskarrtt
Nu fdan har sinat, allt knns som en feberrysning
Det gnager i sjlen hos fjllbygdens tt
Livslagan falnar fr omltig nd
"Ett kungarike, fr ktt och brd"
Fran korpboning hres hanskratten
Sa sakteligen nrmar sig polarnatten
Och fjllskred avlas vid topparnas fsten
En dundrande hrsmakt i rasande frd
Byns undergang, och lavinen r sjlva offerprsten
Och drivornas fngsel dess altarhrd
[Ref:]
Frosttronade de domnar
Till griftlig stillhet de somnar
[Experiencing order:]
Through sonorous lands my senses float
Mesmerized by an harmonious note
Which are leaping from a string within
I'm holding the tuner; I'm controlling the pin
The cycle of symmetry, a continuous episode
Recital of it's method, our way to confirm the code
It is reflected in the schemes that we rune,
Like the twelve-tone system that builds this tune
[Watching complexity:]
Chaos and order, two branches on the creation tree
Twins of opposites, but balancing the pendulum
Like children swinging the seesaw in glee
Unknowing about malice, destruction and odium
Arranged in patterns, in a nexus ooze
A complicated network of primary views
Micro and macro cosmos flexibility,
An ingenious interplay through elemental sophistry
[Approaching chaos:]
Constantly, havoc comes falling down
In the structural circus, a morbid clown
Still it's needed to progress the creation,
The reflux of materials comes through devastation
Like an untuned singer in the angel choir,
A mad prophet that serves the eating fire,
Its transforming sequence is on repeat,
First subverted, then complete
But many times they say,
"mens agitat molem"
So we have to figure out our origin,
Inciklad av stjrnhrars krestsande flt,
frn alla vderstreck en vidgande reflektor
Likt en fabeldrm som sammansmlt
och visas av av en versinnlig projektor
En blndande aftonsol dr str frbldd,
med irreversibla strlar frn naturen flde
Min spegelbild i sfrens sidor r fdd,
r det hr jag skall finna mitt de?
Hnfrd av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare n sagans poet
Bildspel sprungna ur sjlens essens
sprnger varje tankes grns,
ett klot bortom vrldsalltets kvintessens
Dess yta r kldd av stjrnestoft
som med tusen gon stirrar
Rakt in i sinnets gmda loft,
i en dimvrld jag ndlst irrar
I detta tcken vilar ett tusenrsrop
kvvt av ett vakums strikta karisma
Som girigt omsluter och hller ihop
den silvriga glasglobens gnistrande prisma
Jag beskdar genom detta fnster
mrkrets och ljusets eviga konflikt
I sfrisk abberations frvrngda mnster
vindlar de samman i ett gldande skikt
Bildspel sprungna ur sjlens essens
sprnger varje tankes grns,
ett klot bortom vrldsalltets kvintessens
Dess yta r kldd av stjrnestoft
som med tusen gon stirrar
Rakt in i sinnets gmda loft,
i en dimvrld jag ndlst irrar
Hnfrd av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare n sagans poet
Bildspel sprungna ur sjlens essens
sprnger varje tankes grns,
ett klot bortom vrldsalltets kvintessens
The only laws of matter are those our mind must fabricate,
[A Cover Track,]
[Originally Recorded By Uriah Heep]
[Man:]
Our evolving existence
Is the wording of our endless strife
[Matter:]
(silence)
[Man:]
I'm built by you, but you live only through me
A paradox that I still escape
[Matter:]
(silence)
[Musik: Vintersorg]
[Man:]
Our evolving existence
Is the wording of our endless strife
[Matter:]
But what about my assistance?
Of granting you these questions of life
[Man:]
I'm built by you, but you live only through me
A paradox that I still escape
[Matter:]
But, it's by that clue that your thinking can be
The reader of my numerous shapes
So, sharpen your mind tools,
your grammar of logics refines
And sharpens your mind tools,
Cause the thinking of thinking evolves your thinking
Mind tools,
Reasoning dug forth from inner mines
With sharpened mind tools
Your awareness is kept from sinking,
Into sleep
[Man:]
But the principle of awareness stretches
In our nerves, longer than the ecavator
[Matter:]
I'm your sensible nerve that fetches
Your views. Your thoughts resonator
So, sharpen your mind tools,
your grammar of logics refines
And sharpens your mind tools,
Cause the thinking of thinking evolves your thinking
Mind tools,
Reasoning dug forth from inner mines
With sharpened mind tools
Your awareness is kept from sinking,
[Music & Lyrics: Vintersorg]
En daggvuren gryningshimmels disiga bud
tj€nar som arlaregnets segel.
Till soleld begnistrar dess mantelskrud,
och var droppe bildar en spegel.
Som l€žnkas mot en rymd i b€gad str€m,
ett draperi som i bj€žrta kulsrer sprakar.
Sk€žnkt ifr€n molnkaravaners purpurdrsm,
lika mystisk som moderm€rkrets drakar.
Vad skedde om skapnaden blevo solid,
en bro €ver svindeldjupa avgrunder?
F€rgrenad vid gallaxens g€mda lid
och stj€žrnhimlens brinnande lunder?
Skulle vi g€ l€žngs b€gen tunn
som vattenreflexerna fogar? (mot jordens grund)
sa v€žr visdom ur sagans brunn,
f€rsjunkna i kosmiska skogar? (i en euforisk blund)
Pr€lande grann
den tunna materian, genomstr€las.
I solskensljus den funnit sin sj€žl,
i vattenr€k sitt k€žrl.
V€žsenfylld,
av v€ždrets makt f€rgylld, nyanser m€las.
Diffusa konturer mitt hj€žrta n€žr
och fyller ett fj€žrilsl€žtt beg€žr.
Jag v€žlkomnar dig, sjuf€žrgade dynasti.
Som lindrar min €ngest, min inre elegi.
Pr€lande grann
den tunna materian, genomstr€las.
I solskensljus den funnit sin sj€žl,
i vattenr€k sitt k€žrl.
V€žsenfylld,
av v€ždrets makt f€rgylld, nyanser m€las.
Diffusa konturer mitt hj€žrta n€žr
och fyller ett fj€žrilsl€žtt beg€žr.
I bckfaran ivrigt tumlar du, djrva vag
Skogens pulsader pa statligt strvartag
Med spelglittrande kammar du strmmar pa lyss och lur
En fornvrldens gudom, en porlande trubadur
[Ref:]
Vid dimomsvept furnskogs blothll
I hamnelsens rus
Ett blndverk av gudomen fridsll
I samklang med frjdsamt brus
Vattenstipade blindklippor i ditt djupsvarta svalg
Tckta utav bljors krig, dess vildsinta batalj
Offerbcken, magiska virvlande ikon
Mitt vrdnadstenken r urtidsriten jag haller vid an
[Ref:]
Vid dimomsvept furnskogs blothll
I hamnelsens rus
Ett blndverk av gudomen fridsll
I samklang med frjdsamt brus
Du sangare mson lugn och od
Klar, frisk och kall
Nordrinnande invid stenstod
I viskande forsar och fall
[Musik & Lyrik: Vintersorg]
Solmrkets br1adfang nu star
Vid storskog och rimhljda snar
Kom! Syster och broder fran lid
Nu stundar en alvehgtid
En gatfull slkt
I daggkapa skrudad
Av skymningen vckt
Ur mossan som dess hemvist tckt
[Ref:]
Nr alver sina runor sjungit
Fran asar, utver fald
Och pa frostm vxtbdd sprungit
Med dets hrold
Skola demarken viska
Fran trolldomskllans brst
Sasom nordavindar friska
Med en sarogst
Hstmoln flyr
I bradstrtad resa
â-ver krrlagg och myr
I, av trolltyg omstralat ventyr
[Ref:]
En rikesfamnande syn
Beskadad av stjrnblick fran skyn
Ljusdimmor av andlig lust
Smyckar minnets gra vrld
Vintergatans kungadmme
Skimrar ver riket
Dr frostdrakar vakar dess grns
Norrskenskronan prlar ver stjrnhimlen
„nuu en gng att svepa mig i drmmen
Som andlst fldar genom tystnad
En nattportal s ppnar sig sitt innersta vsen
En frtrolland vrld av urskog och bergskedjor
Vindburen av skuggors hamn
Mot arktiskt land, mot vintrig kust
Lngs bckars strk, mot hgan s
Beglittrad av ulvermnen
Dess sorgfyllda tronande kraft
Mystikens dunkla skte innehljer den tjusande syn
Som fngen evigt hllits fr lngtande jordeliv
Hr! Vintergatans furstar som lderdomskylan red
Oss kalla ifrn galaxiska torn
Dr mnsalar ligger sllsamma och skdar
ver den djupbl rymd
Stjrngestalter stormar fram
Dess eldspel vver nordanbloss
I granskogsskygd jag slumrar tryggt
Under nebulosors strlar
Som frseglar drmmarnas port
[Music & Lyrics: Vintersorg]
En grottmyning gapar m€rk och dyster
i bergsidans stenstruktur.
Vid glimmerschiffrets lyster,
min blick f€žsts vid dess arkitektur.
D€žr lurar urtidsmakter,
viljekraften i en k€žllr€žnnil.
Som st€rtar ned mot djupa schakter
och sk€ljer €drad sp€rfossil.
Vad helst min blick begrunnar
bl€ser dess sk€nhet sinnet i svall.
Som en underjordisk m€ne kall,
bl€žndar en bergkristall.
Breda sprickors giriga munnar
r portaler till jordens m€žrg.
Kringr€žnd av malmrik f€žrg,
en atelj†i dunkelt berg.
L€žngs tr€nga g€ngar mot djupets hj€žrta
Som utsiras av metaller bj€žrta
i bilder, full€žndad estetik.
Droppstensskulpterade gestalter
skrinlagda i tryggt f€rvar.
Formade i h€žllars spalter
ver r€žnnilen spegelklar.
Naturens galleri
r likt en fantasi,
och mystikens lustg€rd och boning.
Naturens galleri,
vederkvickelsens trolska utopi.
[Musik & Lyrik: Vintersorg]
I gnistors regn binds en krans
En cirkel sluten av stjrnors glans
Fran fjrranhet, fran dunkel sfr
I tckenvirvlarnas atmosfr
Nu rider de fran pol till pol
Mot rymdens tinnar, mot slocknad sol
I molnens huld, blott fjrran n
De hgtidsmantlade manskensmn
Med spnd bage och blnkande dolk
Dessa luftgudar frdas ver himlens lykta
I nattens klang, den ofrstllda tolk
Lngs vintergatans bana ses de flykta
Eldkvastar fran valnadshst
"Beinga till oss, din hedersgst"
Han som ver manen styr
Och stormorkesternas uvertyr
Likt blodfrgad rubin
„r manskensmnnens blickar
Med lmska solvargsgrin
Lngs himlakartan de drar
De br pa nattens arv
Som smeksamt oss bestickar
I ndlst tidevarv
Hr! Vrldsalltets fanfar
Fran Orions blte de drar sin banestav
Och nedstiger mot granskogsbrynen
Sen urminnes tid de vevat jordens nav
Fran stjrnfirmamentet sknkt hembyggdssynen
"Och ridande gladiatorer mot skyn ater lyfte
De ro frmrkade solskensandar med det hgre syfte"
[Musik by Vintersorg]
[Lyrik by Karl-Erik Forsslund]
Som en gammal isbelupen drake ligger Jkeln tung
Och vitgrnraggig nedfr branten mellan tvenne toppar
Stjrten lindad runtom hgsta
Spetsen, buken spnd och stinn
I fjllets kittel, ryggen krnt av mittmornens s,
Svart och knglig
Ner mot daln han strcker lngsmal nos med rynkigt
Skinn till lppar, vita tnder grina dr imellan,
Genom Jkelportens svarta hl rinner ur hans
Gap en lerig strm
Taggig kam p hjssan, mrka grumligt grngr gen -
Stelt han stirrar ver dalen ner,
Trycker nosen vdrar mot
Marken mellan tassarna vars mrka klor
Skymta fram ur vt smutsgr ragg
Smvxt ttling av sin jttestamfar, istidsdraken,
Fader Jkul sjlv - han som strckte stjrten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural,
Han som ver fjll och sltter vrkte sig,
Krlande och vltrande
Han som fyllde hav och sjar,
Rev med klorna rispor i de hrda hllar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd
Ham som skvlade och lade de sagoskogar,
Grna paradis, blste med iskall andedrkt bort
Allt som levde, blommande och lyste
I ekot av fäders stolthet
Vår hednaorden väpnar sig till kamp
Att bardas med kristus veka bröder
Ett blot till gudamakters ära
Nu hammarslagen rungar över skyn
Med högaktning vi hyllar våra anor
Mmed ravnakungens bävsamma kraft
Och styrka till sinnet av mjödets sötma
Vi skola handkraftas och dräpa
Himmelrikets svaglynta gesäll
Hednisk i hjärteblodet
Lekamen sjuder av stridslust och hat
Segertåget sveper genom Svea Rike
Nordens söner, framåt
Ty yverboren är vår ätt
Hillebard och slipat stål
Dränkta i det tunna kristemannablod
Vår naturdyrkan förenar tro och handling
[Musik & Lyrik: Vintersorg]
Det gnolande skydrag svvar tungt
Genom barrbltens mrka sal
En dryadlik stmma som mssar lugnt
Under rans grnskande symboler
De ro markens vktare i ursprungets dal
En furobrdraskara konungslig i aftonvind sval
[Ref:]
Under eder skygd, min tanke leds av friden
I den trolska dalens hjrta
Ulvars skna bygd, mitt hem i skymningstiden
Den trolska dalens hjrta
Enlaglandsmark sa barnafrom
Den trolska dalens hjrta
Frjdens tempel och helgedom
Den trolska dalens hjrta
En ljungbeskrudad gruktbar skogsterrng
Emellan bergsidors prakt
Fr vila erbjuds mossprydd sng
Dr silverbck melodiskt leker
Allt ro ett sprakrr av fullbordandets hga makt
Och korpen i skyn en gatfull skald pa senkvllsjakt
[Ref:]
[Musik & Lyric by Vintersorg]
Nr ulvermnen nyo str
En tckenslja fltas runt Odens prster
Ordkarg ritsng ohednad nr
Frn skogbrynets kanter av modstyrkta gster
Mot stjrnprakt hjs nu mjdfyllda stop
Sermonimstaren akallar vargens tecken
Fadersgat skdar hedninskt dop
Gstabudet hlls vi den kllfriska bcken
Formulas of an ethereal intellect strayed through black and empty
planes, into the auditorium of evolution. In devious ways magic
came and created a spectra of fiery celestial bodies.
Since then they've been a cynosure to ulterior worlds,
beyond the fifth element.
The bodies are like a stratum of dust on a dark livid background,
spherical architectures womiting coronas.
The sacred hemispheres are the compass to eternity,
my notion is unison with its sidereal modesty.
Rise! solar spirits in the caravan of supernovas,
give me the palmist visual sensation.
I'm a newborn in this omnipotent laboratory,
fulfilled with balance and harmony in a timeless nexus.
Cosmic Genesis, galatic powers astir
Cosmic Genesis, as the magnitude expands.
Cosmic Genesis, I watch the vista transform
Cosmic Genesis, blessed by the stellarwind.
Somehow it seems to be built on mathematics,
but it hides in the dress of obscurity.
Quantum questions rests, since dawn of chronology
in the arms of the spiralgalaxy.
Cosmic Genesis, galatic powers astir
Cosmic Genesis, as the magnitude expands.
Cosmic Genesis, I watch the vista transform
The curtains never fall - they only rise
At the cosmic theatre
Standing ovations came at the 15 billion-mark"
Blurs and vague impressions aside -
The engineer, the director
Had the galaxies disposed, and then exposed
For the explorers who never took an answer for an answer
A matter of time - not space
How far linearity has permitted us to see
Outwards means backwards in a universe so vast
Stretched in time, see it commence
- a set of celestial fragments
At immeasurable expanses
How far a flicker can force itself
Through dimness, through fields of emission
The shine slowly turning red
A burgundy sense of distance
An overturned curtain call
- the velvety draperies eternally rising
Into infinite blurs of timelessness
For an audience correctly dressed in
Extravagant suits of flaming curiosity
The witnesses and surveyors of celestial enchantment
Hunted by distance and time
The curtain reluctantly withdraws
A prelude to the swirling drama:
Creation - formation - design
Or deduction - destruction - collapse
[Musik & Lyrik: Vintersorg]
Vid ttelkullans horg, i sangarmod och dyrkan
Av jordpuls bliver adlad en avskorlig vildmarkskung
En urtidskraft nu sknker den slagfrdiga styrkan
Till vist och myrar med aska uti hjrtat
Dimmans fljeslagare trder pa florygg skr
Han skadar skndad mark, nu sinnet bliver svrtat
En sjlaklagan starkare n jttars kr
[Ref:]
â-demarkens son - fran majesttiska nord
â-demarkens son - svor en ed till sin fosterjord
â-demarkens son - med stormens rst hrs hans strof
â-demarkens son - omskaldad naturfilosof
Resan fortskrider, ledsagad av sin egen skugga
â-ver stenbackar och rsen mot fjrran horisont
Frihetsgill i sjlen, men medlen ro njugga
Fast rikedom r vyn, och fdan i hans nverkont
Fr langvga vindar och regnbagens harmoni
I vrdsam bugan
Han tmjer dess vssen med folflig magi
Dr klippblock r sjlvaste sockenstugan
[Ref:]
Lavformationer pa halstam och rot
En fgnad monumental
Eldfsrningsbner invid bergets fot
Hrs i hans madrigal
[Ref:]
â-demarkens son - hglandets profet
â-demarkens son - besitter utmarkens hemlinghet
â-demarkens son - vid ttekullarnas horg
â-demarkens son - han r omnmud som Vintersorg
[instrumental]
Revealed are the legends coronal
In a fiery illusion
An esoteric festival
The logical is trapped in confusion
Unmasked are theorems of invocation
Consigned to the thirsty soul
Parallel dimension's fragmentation
With a stronghold in a black hole
Where phantoms channel the connection
In a metaphysical drama
Like Maxwell's demon if taught to perfection
My eyes, the soul's panorama
At childhood I felt a concealed motion
(wisdom through the mother's milk)
Waves in the interstellar ocean,
Shapes under veils of silk
Still they let me feel their presence
The archetype around me, inside me
In every atom and second their essence
As well as in the vibration frequency of the open sea
Rainbows in colours never seen
In symbioses with Nordic light that flashes in green
In rapids of blood glorious
And in the reckless fire victorious
Mot dvalans land förflyter dagen
Och dränker beständigheten I skiftande tidvatten
En rundvandring innanför naturlagen
Som fångade ljuset hos natten
Vid rishedar bevuxna av dvärgbjörkar
Som bebor både sorg och trängtan
Återskapas den kraft som förtvivlan förmörkar
Men blott jordens egendomar kan ej stilla vår längtan
[CHORUS:]
En jordisk cykel ebbar ut
Men åvägabringar en början, utan slut
Likt skymningsdrömmars harmonik
Till flytande tonerna från sfärernas musik
Som ekar genom livets härd
Och virvlar ut till en främmande värld
Naturens blidkande karneval
Sveper in oss I sin bländande sal
Vi drömmer till stegen av fjällens världsvandring
Ett sekellångt strövtåg fyllt av äventyr
Med isens rörelse bildas topp och sluttning
Ett nytt landskap när morgonen åter gryr
Liv och rörelse, lugn och dvala
Accentuerade I en dramatisk scen
Nu bestryks världen I en brokig färgskala
I en sammanslutning av skilda fenomen
[CHORUS:]
En jordisk cykel ebbar ut
Men åvägabringar en början, utan slut
Likt skymningsdrömmars harmonik
Till flytande tonerna från sfärernas musik
Som ekar genom livets härd
Och virvlar ut till en främmande värld
Naturens blidkande karneval
Sveper in oss I sin bländande sal
Horisonten syr ihop dessa polariserade strimmor
Ordning istället för kaos och kvalm
Förlösta mellan stjärnhopars glitterdimmor
Medan jag vilar I skuggan av en belövad alm
Fantasier sipprar fram, sprungna ur en helhetsönskan
Och knäpper på visionens mångfärgade strängar
Smyger förbi vinterkylan ut I sommargrönskan
Ursprungsrösten sjunger sin självsäkra visa
Och blåser ut ljusspelet I askens skrud
Till en lövbädd där det så lämnas att förlisa
Medan sommardrömmar skingras mot fjärran longitud
Med ömmande kinder möter jag vinden
Som ömsom smeker och piskar mitt liv
Och blickar mot dess hjärtpunkt intill vygrinden
Horisonten, som komponeras av ett fjällmassiv
[CHORUS:]
Vindögat vänder sig mot havet
Som blåses sönder till ett diffust dis
Vindögat är födelsenavet
Bortom vågbergens skumvita paradis
Här föds du av luftströmmars omvandling
Med en blick som sargar molnens karavan
Likt en formlös ande som genomgår en förvandling
Från fridfull bris till rasande orkan
En ursinnig virvel blir skylinjens dekor
Den snärjer sjö och urtidshav
Och mässar som alt, sopran och starka tenor
I stormflodens förtrollande och hesa oktav
[CHORUS:]
Vindögat vänder sig mot havet
Som blåses sönder till ett diffust dis
Vindögat är födelsenavet
Likt ett levande väsen i harmonerande dynamik,
Besjälad i den stora talens lagar
En mondial kompositör av sfärers musik
Sedan begynnelsens skaparrusiga dagar
Dess språk är grunden till brinnade novor
Och mitt hjärtas symfoniska korus
De exploderande stjärnkropparnas offergåvor,
Som synes återskapa hemlighetsfulla torus
I kometernas svans
Finns dess struktur,
En trogen konstans
Likt timglas och solur.
Förbryllande tal
Bygger vår världsenhet
I varje fraktal,
Universums dunkla alfabet
Jag går äventyrslysten i Lindemanns tankegångar,
Pi har öppnat en port på glänt
Fordom tämjdes vi som algebrans fångar,
Nu söker vi nyckeln med nya instrument
Den gåtfulla kraft längs tidens ocean
Som retfullt har prövat modet
Jag betraktar solars bländande karavan
Med Arcturus skälvande i blodet
Ljusböljor burna genom mörkrets arena
Styrda av cirkelradiers approximativa tal
Det olösta mysteriet får tanken att skena
När vi finner ytterligare en decimal
Kuvad under utforskandets majestät,
Förlorad i Arkimedes kvadtratrötters gap
Fängslad i formlernas komplicerade nät
Born in the auroral arc's centre
with eyes reflecting its sublime ways
A splendid vision to enter,
robed in the semblance of beams in haze
It enlights his eternal questioning
of worlds in space afar
As the curtain of the known is vanishing
under the portrait of a star
He sees a paradise in every flower
a solar system in every spark
He's trying to reach a subliminal power
and slowly sinks into the dark
Scenic radiance hides its embers
in the function of rising a tide
But mountain summits still remembers
where it use to ride
His heart, the thunders imitation
His breath, the gentle winds vocation
in a pensive spirit unsealing the bodly cocoon
As his mind swallows the moon
He sees a paradise in every flower
a solarsystem in every spark
He's trying to reach a subliminal power
and slowly sinks into the dark
Like a mental Columbus in ecstacy,
controlling his spiritual cave
But just a microscopical cell in the galaxy
So, he's both master and slave
A burning comet which tries to pass
through the universal door
Where ashrams lurks in the hourglass
deep within the cosmic core
He sees a paradise in every flower
a solarsystem in every spark
He's trying to reach a subliminal power
from a far existence a phantom came
to gibe and curse the mortal.
Abhorrent was its bleareyed glance
wich petrified everything, even the wind.
So, from wich dimension did it travel?
This metaphysical envoy.
Which breaks the logical symmetry,
and stand above our planetary puzzel.
All this is symptomatic for those
who's been baptized in fire.
It is at least my thesis, so I
want the spirit to speak.
THE SPIRIT:
"In heaven I am a wild ox.
On earth I am a lion.
A jester from hell,
and the shadows allmighty.
The scientist of darkness
older than the constellations.
The mysterious jinx and
the error in heavens masterplan."
An amorphous energy spawned in
a cataract of flames, invisible for our
supervision. Do we dare to open
our minds and souls to even
analyse it? Or should it rest in
secrecy? All I know is that I can't
deny its licentious attraction,
so I want the spirit to speak.
THE SPIRIT:
"In heaven I am a wild ox.
On earth I am a lion.
A jester from hell,
and the shadows allmighty.
The scientist of darkness
older than the constellations.
The mysterious jinx and
Så tystnar åskans aria, dess mullrande jeremiad
Och molnarméer böljar ned I en askgrå skenrökskavalkad
Som sveper in alla granars lemmar med sin aura, varligt
Dessa stilla väsens konturer prålar I ljusskiftningen saligt
[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!
Ändå fylld av pulserande liv
Ljudlöst ligger landskapet, blott djurliv hörs lågmält andas
Vargars sövande klagotoner när kvällningen så randas
Måhända och den örnhamn som råder högt på ett fjäll
Och skuggar med väldiga vingar över den friliga skogens tjäll
[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!
Vi kan endast dunkelt ana
Ugglornas spöklika läte
Som inseglar nattens bana
Från sitt månskensomgjutna högsäte
Se, där, yviga granars mörka hot
Likt svarta torn högt höjda
Över martallar med seg pelarrot
Vindbarkade och böjda
[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Granskogen skänker befästning åt fauna och flora
Liksom tusenåriga växttuvor på en färgsprakande sluttningsmyr
Men ett orosfyllt läger för människor, där faror är stora
Tills en stockvägg uppförs och ängslan flyr
Palissader!
En frihet uppbyggd bakom pålverkets täta hinder
Innanför barriären, en lägereld som sprakar och glimmar
Värme och ljus som härbärgerar och sammanbinder
Följeslagare, när dunkelhet bryter solskenstimmar
[CHORUS:]
Vi bygger milslånga palissader
Till värn mot rovdjursnomader
För att förtöja och tänja vårt levnadslopp
Där stillhet är sin egen spegelkropp
Vi reserr sinnliga palissader
Men stänger tankars myriader
Låsta av ett omvärvt residens
Där eftersinnanden stillas och bränns
Genom ett stolphål skymtas ceremonier av uråldrig karaktär
Där högsätets position grundas I omgärdad flärd
[CHORUS:]
Vi bygger milslånga palissader
Till värn mot rovdjursnomader
För att förtöja och tänja vårt levnadslopp
Där stillhet är sin egen spegelkropp
Vi reser sinnliga palissader
Men stänger tankars myriader
Låsta av ett omvärvt residens
En aktör I ett stundligt kretslopp avtecknas som en dunkel mastodon't
Och spirar alltmedan stjärngenerationer passerar
Dess molnlika väsen döljer solar och bildar en vag horisont
Mot evighetsfacklorna där tidlöshet huserar
Naturens dolda krafter uppför så ockultation
Bland himlakroppars fond där existerandet sjuder
Och höljer fjärran galaxer som drivs av idelig cirkulation
Där ett outforskat skådespel genljuder
[CHORUS:]
Hänförd av en mörk nebulosa,
Av ljusperceptionens villkor vilseförd
En sällsamhet beskriven I dikt och prosa
Sköljer över oss med förhemligad innebörd
Likt en svallvåg slår den genom sinnenas vintergata
När vi druckit ur illusionernas källa
Och förlorat tankarna hos stoftmolnens intrikata
Väsen, där sanningar är flerdimensionella
Ur strålningar född, I'mörker skymd
Lockar och lurar I'mänsklig espri
Mot stjärnvävens vida och sprakande rymd
Där synkraft fångas av optisk magi
[CHORUS:]
Hänförd av en mörk nebulosa,
Av ljusperceptionens villkor vilseförd
En sällsamhet beskriven I dikt och prosa
[CHORUS:]
En utblick genom världens skiftningsfönster
Där alger och lavar skapat mönster
På soluppvärmda hällar
I vårens ljusa kvällar
Då varje älvmynning spolar dess väsen
En urtidskarta porträtterad
Där varje bränning blir konfronterad
Av magra landtungor
Och stormars friska lungor
Som sjunger om evolutionspjäsen
Dolda öar blir till ett olycksöde
Där tiden rest sin omvälvande bild
Livets flöde I ett vattenflöde
Spolar grunden tills rikedom är urskild
Som reser ifrån källorna och ut mot havets nåd
[CHORUS:]
En utblick genom världens skiftningsfönster
Där alger och lavar skapat mönster
På soluppvärmda hällar
I vårens ljusa kvällar
Då varje älvmynning spolar dess väsen
En urtidskarta porträtterad
Där varje bränning blir konfronterad
Av magra landtungor
Och stormars friska lungor
Som sjunger om evolutionspjäsen
Tills en stjärnbrandsfärgad horisont återvänt
Där navigation sker efter en lysande regent
Fyren: som rests långt ifrån nejd och tun
Omvälvd av virvelvindens röst, I'mörk bordun
Som reser ifrån källorna och ut mot havets nåd
[CHORUS:]
En utblick genom världens skiftningsfönster
Där alger och lavar skapat mönster
På soluppvärmda hällar
I vårens ljusa kvällar
Då varje älvmynning spolar dess väsen
En urtidskarta porträtterad
Där varje bränning blir konfronterad
Av magra landtungor
Och stormars friska lungor
Som sjunger om evolutionspjäsen
Som sprider både saltvatten och tång
En skärgårdsidyll för dästa sinnens längtan
Men karg och öde vid sommarens svanesång
A spiral orbit circumnavigates the axis
Fragments, threads of the origin's shape
The dreary synopsis of an aeon-old praxis
Encircles the thoughts from which minds escape
"And when my soul and spirit unites
in a oneness of the four elements
I'll be the magician of cosmic rites
Using astral instruments"
Like the released psyche of the creator
Swirling around the origin's indicator
Visions from the spiral generator
E.S.P. Mirage!
I intersect the shining pulsator
When I travel in this spirit simulator
Receiving visions from the generator
E.S.P. Mirage!
Perplexed by the questions of our existence
The patterns in external reality
Secretive formulas along an unthinkable distance
Force the thinking into unexplored philosophy
An entity which spins in the galaxy hurricane
With a plasticity changing by the age
The director of periodic meteor rain
Which seems to be framed by a mathematical cage
Mother to events so violent
But as no one hears it, it may be silent
"Therefore my thinking I'll incubate
and search in the duality of I and Me
'cause from trumpets you can alienate
But from silence you can't flee"
Remotely viewing other planes
Using my mind's eye to gaze
As I detect the spiral's stains
In microbes, mountains and every inch of space
Trembling before its divinity
Twilit visions reflowers my shackled mood
It's time to heal, to join the unearthly's galanty show
My spirit hungers for the night's remedies
which breeds in the depths of mother nature's wide womb
Waiting for the augury, the fullmoon's appearence
Enchanting primary forces in the four elements
With the intension to unite micro and macrocosm
On a quest in diffuse areas, physicaly afar
I open the atlas to solitary spheres,
thousand maps drawn with blood.
Subconsciously descending into the context
of these archaic pergaments,
as the moon rises to release me.
Esteemed emotions.
The lunar aurora,
the spirits productive grain.
Guide me into a landscape,
astral and arcane.
I can feel the towering the mountain,
as well as the abyss-like sea.
In my veins the wildest river,
and every growing tree.
A visitor in a void with forest-capped fields
climbing the ladder of sagacity
Touched by the vast starry sky's nocturnal kiss,
the most passionate romance between lovers
Observing, obeying, obtaining the absolute,
leaving my physical host.
In the cave of dreams a courier I am,
passing visions to the body.
The lunar aurora,
the spirits productive grain.
Guide me into a landscape,
astral and arcane.
I can feel the towering the mountain,
as well as the abyss-like sea.
In my veins the wildest river,
and every growing tree.
A twilight child in twilight zones
fated to find the key
To unlock the soul from the fleshprison,
Musik & Lyrik by Vintersorg
"I friskan storm som kraft mig bringen
Om afton jag skådar huginsvingen
Ett sändebud som stärker anden
Vi samlas skall under fadershanden"
Runt hyllingsstenen hålls ett råd av
Belästa män, nu frändeskap födas
Med eldfängt sinne sitt blod de blandar
Kämparna förbrödras
I höstlig famn går färden fram
Med fackeltåg och fana
Kriarandans krafter har
Präglat deras levnadsbana
Hednahären leds av Vintersorg
I dagerns bleke över myrar och berg
De tappra hirdmän ifrån nordens borg
Med kämaglöden rotad djupt i sin märg
De asavigda sträva stint när åskvigg
Slå och tordön knalla
Från askgrå sky ett budskap
Hammarslagen nu befalla
Förtörningslusten ävlas uti barm
För nya strider
Mot dårskapsläran, ty i fimbultrackt
Skall råda asatider
Hednahären leds av Vintersorg
I dagerns bleke över myrar och berg
De tappra hirdmän ifrån nordens borg
Algol, demon, capricious your brightness
shifts from day to day - rises, abates, intesifies
again, sometimes triumphant and sparkling,
sometimes pale and faint. For a long time
we've searched with wonder for the key
to this mystery, the right element to
your eager and changing, queer temperament.
Now we've dispearsed the haze of the riddle:
you've got a companion on your journey,
like a slave, a faithful shadow he
constantly follows you on the desolate
path, he circles and sneaks quiet around you, closely.
Never have we seen his guise, dark, parches,
stiff and cold, but still we know he exists;
like ashamed he hides behind you - free
and merry you shine - until he once
again crawls out of the darkness and
covers you. And your glare becomes
pallid and dull, and your mind cloudy.
Now we've dispearsed the haze of the riddle:
you've got a companion on your journey,
like a slave, a faithful shadow he
constantly follows you on the desolate
path, he circles and sneaks quiet around you, closely.
And similars there are - many Algols
wanders in the space - maybe even
more among us on earth. Sunlight spirits
darkened by a shadow, young princes
concealed by old slaves, doublesouls,
divided creatures - a blissful son of the
light indissolubely linked with a bitter dark demon.
Now we've dispearsed the haze of the riddle:
you've got a companion on your journey,
like a slave, a faithful shadow he
constantly follows you on the desolate
["we are imprisoned in unbounded space" - W.H. Auden]
An alternation of progress and reaction,
Envelop the surroundings of man
Wavelengths build its sparkling attraction,
Is it an accident or a plan?
Creation models, one by one
Don't dare to look closely at the signs
But why should one fear, the things that are dun?
It's just what Nature itself designs
TRACING the substances in age and distance,
SCANNING the extensive universe
FOLLOWING the grammar of the known existence, but
EXPLORING the possibility of a vaster multiverse
Maybe it's time to solve the enigma,
To let philosophy have its toll
To gaze beyond the factor of sigma,
The constructions may resemble a Russian doll
From molecules to giant stars
The steps increase without intervention
Let your mind slip through the earthly bars,
'Cause the stars are the molecules in the next dimension?
Every thought's a compressed dream,
That lives in the hidden planes
Myriads of spheres in its luminosity's beam,
Ardent starshine upon my face,
the monumental nightsky reveal its torches.
Unaltered for aeons, yet zestful they're flaming
like ornamental diamonds.
In my telescopes focus, a striding light
conjure me fixedly.
Oh, what a colourful drama,
what a theatrical performance.
These myriads of stars
enchants me with their oddity.
At cosmos entrance hall,
where time and space units in a charade.
Under crimson flares I watch
the tempest of the universe.
In dark artistry,
I lionize the splendorous glare.
An unearthly voice of euphony
express itself in an ancient tongue.
Its elocution is based on silence,
so it pulsates through the five senses.
It's like a poem of wisdom and wizardry
navigating through the world.
A legacy from nebulas,
an endless mystic conversation.
These myriads of stars
enchants me with their oddity.
At cosmos entrance hall,
where time and space units in a charade.
Under crimson flares I watch
the tempest of the universe.
In dark artistry,
I lionize the splendorous glare.
Now clouds gather at a distant skyline
to cover the firmament.
Rays are fading in a metamorphosis
of the blazing weave above.
These myriads of stars
enchants me with their oddity.
At cosmos entrance hall,
where time and space units in a charade.
Under crimson flares I watch
the tempest of the universe.
In dark artistry,
I lionize the splendorous glare.
26 years have past since it first
called my name.
And when I'm dead, this piece of
I gnistors regn binds en krans
En cirkel sluten av stjärnors glans
Fran fjärranhet, fran dunkel sfär
I töckenvirvlarnas atmosfär
Nu rider de fran pol till pol
Mot rymdens tinnar, mot slocknad sol
I molnens huld, blott fjärran än
De högtidsmantlade manskensmän
Med spänd bage och blänkande dolk
Dessa luftgudar färdas över himlens lykta
I nattens klang, den oförställda tolk
Längs vintergatans bana ses de flykta
Eldkvastar fran valnadshäst
Beinga till oss, din hedersgäst
Han som över manen styr
Och stormorkesternas uvertyr
Likt blodfärgad rubin
Är manskensmännens blickar
Med lömska solvargsgrin
Längs himlakartan de drar
De bär pa nattens arv
Som smeksamt oss bestickar
I ändlöst tidevarv
Hör! Världsalltets fanfar
Fran Orions bälte de drar sin banestav
Och nedstiger mot granskogsbrynen
Sen urminnes tid de vevat jordens nav
Fran stjärnfirmamentet skänkt hembyggdssynen
Och ridande gladiatorer mot skyn ater lyfte
De äro förmörkade solskensandar med det högre syfte
Det gnolande skydrag svävar tungt
Genom barrbältens mörka sal
En dryadlik stämma som mässar lugnt
Under ärans grönskande symboler
De äro markens väktare i ursprungets dal
En furobrödraskara konungslig i aftonvind sval
Under eder skygd, min tanke leds av friden
I den trolska dalens hjärta
Ulvars sköna bygd, mitt hem i skymningstiden
Den trolska dalens hjärta
Enlaglandsmark sa barnafrom
Den trolska dalens hjärta
Fröjdens tempel och helgedom
Den trolska dalens hjärta
En ljungbeskrudad gruktbar skogsterräng
Emellan bergsidors prakt
För vila erbjuds mossprydd säng
Där silverbäck melodiskt leker
Allt äro ett sprakrör av fullbordandets höga makt
Och korpen i skyn en gatfull skald pa senkvällsjakt
Under eder skygd, min tanke leds av friden
I den trolska dalens hjärta
Ulvars sköna bygd, mitt hem i skymningstiden
Den trolska dalens hjärta
Enlaglandsmark sa barnafrom
Den trolska dalens hjärta
Fröjdens tempel och helgedom
Den trolska dalens hjärta
Solmärkets br1adfang nu star
Vid storskog och rimhöljda snar
Kom! Syster och broder fran lid
Nu stundar en alvehögtid
En gatfull släkt
I daggkapa skrudad
Av skymningen väckt
Ur mossan som dess hemvist täckt
När alver sina runor sjungit
Fran asar, utöver fald
Och pa frostöm växtbädd sprungit
Med ödets härold
Skola ödemarken viska
Fran trolldomskällans bröst
Sasom nordavindar friska
Med en sarogöst
Höstmoln flyr
I bradstörtad resa
Över kärrlagg och myr
I, av trolltyg omstralat äventyr
När alver sina runor sjungit
Fran asar, utöver fald
Och pa frostöm växtbädd sprungit
Med ödets härold
Skola ödemarken viska
Fran trolldomskällans bröst
Sasom nordavindar friska
Med en sarogöst
En rikesfamnande syn
Beskadad av stjärnblick fran skyn
Den birfilande snöstorm vid herkuliska uren
Över iskrönt gränsrygg i ursprungsmakt
Fran bergryggens skulderblad hörs näverluren
De klagande toner i svältande trakt
Med hungerns sorgevagnar som släpande ok
Utmärglade, halögda, med bukar som rämnar
Nybyggaröden insvepta i vinterns dok
Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar
Vävtätt är snöfallet som ger en matt belysning
Kylan förkunnar sin härskarrätt
Nu födan har sinat, allt känns som en feberrysning
Det gnager i själen hos fjällbygdens ätt
Livslagan falnar för omältig nöd
Ett kungarike, för kött och bröd
Fran korpboning höres hanskratten
Sa sakteligen närmar sig polarnatten
Och fjällskred avlas vid topparnas fästen
En dundrande härsmakt i rasande färd
Byns undergang, och lavinen är själva offerprästen
Och drivornas fängsel dess altarhärd
Med hungerns sorgevagnar som släpande ok
Utmärglade, halögda, med bukar som rämnar
Nybyggaröden insvepta i vinterns dok
Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar
Frosttronade de domnar
Till griftlig stillhet de somnar
Vid ättelkullans horg, i sangarmod och dyrkan
Av jordpuls bliver adlad en avskorlig vildmarkskung
En urtidskraft nu skänker den slagfärdiga styrkan
Till vist och myrar med aska uti hjärtat
Dimmans följeslagare träder pa florygg skör
Han skadar skändad mark, nu sinnet bliver svärtat
En själaklagan starkare än jättars kör
Ödemarkens son - fran majestätiska nord
Ödemarkens son - svor en ed till sin fosterjord
Ödemarkens son - med stormens röst hörs hans strof
Ödemarkens son - omskaldad naturfilosof
Resan fortskrider, ledsagad av sin egen skugga
Över stenbackar och rösen mot fjärran horisont
Frihetsgill i själen, men medlen äro njugga
Fast rikedom är vyn, och födan i hans näverkont
För langväga vindar och regnbagens harmoni
I vördsam bugan
Han tämjer dess vässen med folflig magi
Där klippblock är självaste sockenstugan
Ödemarkens son - fran majestätiska nord
Ödemarkens son - svor en ed till sin fosterjord
Ödemarkens son - med stormens röst hörs hans strof
Ödemarkens son - omskaldad naturfilosof
Lavformationer pa halstam och rot
En fägnad monumental
Eldfäsrningsböner invid bergets fot
Hörs i hans madrigal
Ödemarkens son - höglandets profet
Ödemarkens son - besitter utmarkens hemlinghet
Ödemarkens son - vid ättekullarnas horg
Ödemarkens son - han är omnämud som Vintersorg
I bäckfaran ivrigt tumlar du, djärva vag
Skogens pulsader pa statligt strövartag
Med spelglittrande kammar du strömmar pa lyss och lur
En fornvärldens gudom, en porlande trubadur
Vid dimomsvept furnskogs blothäll
I hamnelsens rus
Ett bländverk av gudomen fridsäll
I samklang med fröjdsamt brus
Vattenstipade blindklippor i ditt djupsvarta svalg
Täckta utav böljors krig, dess vildsinta batalj
Offerbäcken, magiska virvlande ikon
Mitt vördnadstenken är urtidsriten jag haller vid an
Vid dimomsvept furnskogs blothäll
I hamnelsens rus
Ett bländverk av gudomen fridsäll
I samklang med fröjdsamt brus
Du sangare ömson lugn och od
Klar, frisk och kall
Nordrinnande invid stenstod
I viskande forsar och fall
Allt synes fragmenterat i matematisk logik
Dock vilar frågor i flickerbrusets mystik
Tystnadens sigill höljer dess anor
som vi spårar i varje molekyl och atom
I trädstammar, årsringars cirkulära banor
rythmiskt präglade av kosmos axiom
Subatomära partiklars spinn, som taget ur ett paradis
Är den harmoniska rörelsen en höge krafts existensbevis?
Från himelspol till världsekvator
äro allt bundit av en universiell kod
Symmetriska stråk genom vintergator
länkade längs en gemensam tråd
Vem styr symmetrin?
Vad skapar den sideriska alkemin
Vem styr symmetrin?
Vem är den dunkla arkitekten i periferin?
Och sandkorn trängs i milslånga murar,
tjänare i en utsträckt symbios
Samklang är ordet som städigt lurar
i makters ständiga metamorfos
Mystisk är gravitationen mellan himlakroppar,
är den ordnad av utomgalaxisk magi?
Dess ursprungs avbild i milliarder droppar
Musik & Lyrik: Vintersorg
Likt manghövdad grönskimrande orm
Ringlar sig färgpraktsdragen
Över tindrande stjärnbilders glitterspel
Fran sprakande ögon i lönnlig kropp
De dunkla behagen
Nu fäller sin bage vid himlens sel
Dess tveeggade tunga slukar alstringskraft
Fran en nebulosa
Den ymniga tjusmakt i nattens skrud
Ett strafang som synes ut att ömsa skinn\
I aldrad prosa
Är sagoelden ett förebud
Ref:
Skuggor ila under glöden
Bländade av skenets färd
Beskadare av levnadsöden
Flamma över hem och härd
Lagor hugger ned mot marken
Ormlik skepnad i skyn är stadd
Nu glänser frost om furobarken
Mot stammar skenet satt sin gadd
Det ljungar och blossar fran huvnden nio
En pulserande rytm fran ljusspelets brio
Ref:
Över nordiket malas den trolska skimär
Med jordbortnötningens utjämnande makt
Danas landskapet efter vågor och vind
Det omvandlas med en ihärdig takt
Och öppnar beständighetens gallergrind
[CHORUS:]
Till dånet av forsar och fall
Eroderar urberget stilla, men metodiskt
Där glaciärer slipat fram bergkristall
I den sjunkande landmassan, periodiskt
Där bäckflödet skapar som en vittrande kompositör
Sprungen ur årstiders konvention
Snårskogen höljer denna strömmande skulptör
Tills dalgången fårats som en vidöppen kanjon
[CHORUS:]
Till dånet av forsar och fall
Eroderar urberget stilla, men metodiskt
Där glaciärer slipat fram bergkristall
Våt och kall är hällen
Där min tanke reser mot skyn
I den virvlande himlakarusellen
Som ledsagar en önskan om självsyn
Algol svarar med sin magiska blick
Tindrar, blinkar och förtrollar sin gäst
I ensamhetens vildmark där tiden gick
Och färgade världen obefäst
[CHORUS:]
En bländade spegling från en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vörda
Blidkar mig med en mysteriös visit
Tills alla känslor är vilseförda
Jag ömsar minnen från ett fjärran solsystem
Och genomgår en metamorfos
Likt är värdväxt för esoteriska teorem
Som vrider om nyckeln I tidens lås
[CHORUS:]
En bländade spegling från en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vörda
Blidkar mig med en mysteriös visit
Musik & Lyrik by Vintersorg
Skugglika Skapnader dväler i sin själ
Til grymvulna nattens träl, och rundansen går
För sagen de bäro syn, sövda av trolldomsord
Ett trolskt vargaland
Insvept i höstlig mantel
Utav tussmörkrets sfär
Ur sagans natt det stillsamt föddes
Likt nordanvädrets färd
Genom lövsalars prakt
En äventyrsfärd
Med drömmande tjärn och förrädisk myr
Där fjällväggar rest sig omkring
Och fimbulkölden lystet lurar
Där vargkörers klagohymn
Är pulsslag i mitt hjärta
Tronad av det bitterljuva rikets mäktiga lugn
I urskogens lavklädda pelarhall
Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster
Vid synviddens rand
Ligger vitterdimmornas dok
Så tungt över trollbergens trakt
Togligt faller nu snö över norrland
Och gyller ås och stam
Vintern sänker sig ner
Oktobersnön täcker nu bygden
Stormarna river och sliter
Och i den dödolgres hamn
Skall blodet tjäla sig
När det obanade islandskapets vrede vaknar.
Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster
Och de tvärvulna frostnätternas ankomst
Känns som själabalsam
Mot söder jag vandrat
Att skåda dess vida slätter
Då ett gastavred så lömskt Jag vände så mot norr
En grottmyning gapar mÆrk och dyster
i bergsidans stenstruktur.
Vid glimmerschiffrets lyster,
min blick fÄsts vid dess arkitektur.
DÄr lurar urtidsmakter,
viljekraften i en kÄllrÄnnil.
Som stÆrtar ned mot djupa schakter
och skÆljer Ådrad spÅrfossil.
Vad helst min blick begrunnar
blÅser dess skÆnhet sinnet i svall.
Som en underjordisk mÅne kall,
blÄndar en bergkristall.
Breda sprickors giriga munnar
är portaler till jordens mÄrg.
KringrÄnd av malmrik fÄrg,
en ateljÈ i dunkelt berg.
LÄngs trÅnga gÅngar mot djupets hjÄrta
Som utsiras av metaller bjÄrta
i bilder, fullÄndad estetik.
Droppstensskulpterade gestalter
skrinlagda i tryggt fÆrvar.
Formade i hÄllars spalter
æver rÄnnilen spegelklar.
Naturens galleri
är likt en fantasi,
och mystikens lustgÅrd och boning.
Naturens galleri,
Musik & Lyrik by Vintersorg
En skepnad som vintern kår
I nattens stjärnaurora
Frostens dotter som fimbulkronan bär
Den isblåa huldra tiga
Svept i slöjor vinterliga
En nysnöns ängel från vitklädd glaciär
Över skarbekrönta block i månskensglans
Med högvälvd barm i lyrisk och dyrkansvärd dans
Fjäten skrida fram mot frusen sjö
Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö
Med fridsäll röst hon signar
De som under isvind dignar
En fordom sång til värn, en själens sköld
I nordskogen silvrigt skimmer
I hängdrivor vi f¨rnimmer
Den hednasköna född ur Jökelköld
Likt tornerspel mellan frusna sfärer
Gryning ur natt sig tvingar
Stjärnevän, den nakna blekhet
Seglar på älvevingar
Hon åter träder gennom frostportalen
När månljus dör för stigen sol
Det gnistrande stoft hon strör
Leder stigen till hennes drottningsstol
En dunkel omloppsbana I utsträckt ellips
Bebodd av flammande kometer
Ivrigt jagar de natthimlen mot sin egen eklips
Likt ett svart hav av fluorescerande maneter
En uppenbarelse I tänkarpannors efterskalv
I förgrunden när gamla teorier faller
Solvindens lärljungar bevistar vårt himlavalv
Med ett regn av förbrända frostkristaller
Ett flämtande sken I atmosfärens famn
Som kastar ljus över stjärnströdda gäster
Ellet ett förebud från domedagens hamn
Som dirigerar ödeläggelsens orkester?
[CHORUS:]
Kometen kommer ifrån rymdernas kapell
Kometen kommer och skapar dager utav kväll
En reflektionskammare för mina frågor
I en skrud av eld och lågor
Kometen kommer I villrådighetens tid
Kometen kommer och skänker oro, skänker frid
Dess levnadsteckning målas av ljusvågor
THROUGH THE LABYRINTH OF THE MIND.
You built all memories on a framework
of the zodiac and other known structures,
every thought was linked to a special picture.
You stigmatized their keenness and location
on a deep and shrouded level. Remembering, controling
was the way to higher knowledge.
In the nature you saw the outlines of an universal intelligence,
every process a reflecting mirror. Symbols meant to trigger
the shadow of the ideas in the maze of recollection.
A vortex of information reigned inside
and found its way,
THROUGH THE LABYRINTH OF THE MIND.
With self-hypnosis you put it in
a dynamic pattern,
IN THE LABYRINTH OF THE MIND
No physical laws were rooted in your system
everything was forces of thoughts and sensations,
which is streaming through man.
Mist and rain just a condition of unawareness,
and volcanos a state of rage.
A prophet in cosmology, like Copernicus
you saw the stars as suns.
And a warrior who fought with intellctual swords,
with arrow-sharp words.
In the nature you saw the outlines of an universal intelligence,
every process a reflecting mirror. Symbols meant to trigger
the shadow of the ideas in the maze of recollection.
A vortex of information reigned inside
and found its way,
THROUGH THE LABYRINTH OF THE MIND.
With self-hypnosis you put it in
a dynamic pattern,
The noctilucent cloud's extensibility
Engorges my ocular ardour
Hiding in the auroral breakup's visibility
Its genie I once saw
Growing in the binocular's prism,
Systematic in the substorm's fractions
With a trapping boundary like magnetism
A lodestar in flaming actions
Awake! All you constellations
To space's serene sonata
Forget the daily tribulations
And join the nebular multicoloured strata
I crown you kings of the hemispheres
Burn wild, like an untamed lion
The stellar eruption throws out like spears
From the offspring carnival within Orion
A star-guarded coronation
The nightsky's index expands its zones
A star-guarded coronation
The genteel highness Sirius blares
A star-guarded coronation
Over the crossword's profound and royal thrones
A star-guarded coronation
[Musik & Lyric by Vintersorg]
När ulvermånen ånyo står
En töckenslöja flätas runt Odens präster
Ordkarg ritsång ohednad når
Från skogbrynets kanter av modstyrkta gäster
Mot stjärnprakt höjs nu mjödfyllda stop
Sermonimästaren akallar vargens tecken
Fadersögat skådar hedninskt dop
["God does not play dice with the universe" - Albert Einstein]
If you glance into nebular haze
Toward the light of a galactic emperor
An excursion through an advanced maze,
Following the intensity of a burning superior
The rays travel where man would find immediate death,
Yearly, daily, hourly, and in the stillness of a breath
Seeing the unseen,
Meeting matter without sheen
Eight minutes of experiences not understandable
In a puzzling journey of particle suction
I would sell my soul if it were possible
To ride the sun's frequent eruptions
When the sunspot process peaks so fast
The magnetic stellar dice is cast
Oscillation in the dualism,
Light and darkness polytheism
Reaching to know, high and below
Learning calculations made by the magnanimous
Using the magnitude parallax as the cosmic tool
Ignored by the narrow-minded as ridiculous,
But even Newton was called a fool!
"What once was watched from Gallilei's observatory?
Still falls under the same category
But my wonderings will not rest
Until the insight is burning in my chest"
So many pieces to put in place,
So many riddles to solve in this extended maze
"I'm sitting at the sunset transfixed by the idea
That our cosmos may be just one out of many planes
Like all the raindrops at the end build a sea
Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar
Stjärten lindad runtom högsta
Spetsen, buken spänd och stinn
I fjällets kittel, ryggen krönt av mittmoränens ås,
Svart och knöglig
Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt
Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan,
Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans
Gap en lerig ström
Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögen -
Stelt han stirrar över dalen ner,
Trycker nosen vädrar mot
Marken mellan tassarna vars mörka klor
Skymta fram ur våt smutsgrå ragg
Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken,
Fader Jökul själv - han som sträckte stjärten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural,
Han som över fjäll och slätter vräkte sig,
Krälande och vältrande
Han som fyllde hav och sjöar,
Rev med klorna rispor I de hårda hällar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd
Ham som skövlade och lade öde sagoskogar,
Gröna paradis, blåste med iskall andedräkt bort
The optical nerve screened off since birth,
Alone where the proximity of darkness reposed
By undiscovered mysteries, as concealed in dirt
The quiescent eye got exposed
The physical range of vision lost,
Between iris and synapses the link is broken
But the presence of mind over-crossed
The barriers that stood like fluency token
Reading pictures through the aura's energy,
A sensor for visual thinking and analysis
From that exterior compass into interior synergy
A merging of spirit and mind into synthesis
Pictorial impulses trigger the mechanism,
A mental blending of their entrance
Soul-born impressions end the blindsight`s schism,
And expands the human competence
Functions in the hidden eye,
A window to intuitive perception
The visions become stars in the soul's sky
And lights the immense conception
Explore the lining of sensibility
To understand the spirit's anatomy
Your inner space's imagery
Is vaster than astronomy
See the inflections in the normal
Just as a signature of the paranormal
An extension of the theories
Gravitates across the seas
Changing the accepted terms,
But still it only confirms
That it is as equal close (or far)
To an atom as it's to a star
We know that signals trigger nerves,
But what starts the signal's curves?
That's in charge of every thought,
From that source our conscious is taught
That it is as equal close (or far)
To an atom as it's to a star
So, is knowledge a friend or a foe?
'Cause you don't suffer from what you don't know
But in arguments we hunt the reasons
That explains the Thesis's seasons
Chaos, order and complexity,
That challenges our intellectuality
For things that lie in the asymmetric hole,
For too long, we've given the Devil that role
We're the parameter that draws
The map of the existing laws
To break those laws isn't a crime,
It solved Newton's conflict with "time"
Into the arena Einstein stepped
And widened the universal concept
He opened a new detecting phase,
But Dark Matter is still a maze
Analysis with a microscope
Only tenses the polymathic rope
In that focus we eagerly stir,
But the focus seems more like a blur
"Our quest of the highest theory,
Is controlled by that theory,
So the way we think
Is the closest link?
An expedition through different views
Gives us richly faceted clues,
Let us focus on some of the elements
melody line in the middle taken from
"The Hall Of The Mountain King" by Edward Grieg
Själafränder, norden rungar
Vapenbröder vid Svea strand
Stridskamraters kamprop ljungar
För upphöjd kung och fosterland
Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den ädla hembygdsprakt
Till moder jords omdrömda trakt
Från korpgudsärans borg
Och norrskensrikets horg
Trofasthetens frejd
Göts I bröst för strid och fejd
Med obild eldsblick de betrakter
Hjältelandets offerbål
Den sammansvurna hären vakter
Vattebrynet med blodormsstål
Nu servissa lag
Til taktfast trummas-slag
Styr stolta Naglfar
På vikingsfärd de vreda drar
I djärva stormas fång
Fylld av tordönsång
Av forna gudar krönt
De, som ledstjernan utrönt
När fiende fallit, varhelst de än finnes
Konungen kallar mannarna till
När norden omnämnes, smärta minnes
Ty bloddränkta bredsvärd är vart sigill
Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den ädla hembygdsprakt
Till moder jords omdrömda trakt
Från korpgudsärans borg
Och norrskensrikets horg
Trofasthetens frejd
"Matter creates a play, persistent and keen,
Where the night have opened its curtain
Harmonic pictures on the sky's enormous screen
With a contra positioned twin hiding within"
Faster, twice as fast than the gravitation equation permits,
Is the rotation of the celestial spheres
But if Einstein's calculation to this failure admits,
We wouldn't even know about the calculation's fears,
That the: gas clouds in galaxy clusters have a too little mission,
While wearing dark halos of matter
They would need four times of their gravity erudition
To silence our question's patter, (about the)
Dark matter mystery,
Blackbody spectrum,
An interstellar medium
We're tracing lost energy
That's swallowed by an unplanetary tum
At the worlds bivium
Like a shadow to the starfeild's determinism,
The invisible twin follows its pace
Comprehensible monism changed to indefinable pluralism
Is it super-symmetry's surrounding face? (in a)
Dark matter mystery,
Blackbody spectrum,
An interstellar medium
We're tracing lost energy
That's swallowed by an unplanetary tum
At the worlds bivium
Are we wrong in our definition of mass and weight?
Or, is a subatomic particle playing hide and seek?
'Cause light is missing to pronounce cosmos' fate,
While, mass discrepancy drains through a major leak
Brown and white dwarfs two candidates,
Black holes and neutron stars two others
But through multitudes of observation of their states,
We know that gravitational leansing hide their mothers (it's a)
Dark matter mystery,
Blackbody spectrum,
An interstellar medium
We're tracing lost energy
That's swallowed by an unplanetary tum
At the worlds bivium
"Like Bell, I connect my senses to the vast
Ljusdimmor av andlig lust
Smyckar minnets gråa värld
Vintergatans kungadömme
Skimrar över riket
Där frostdrakar vakar dess gräns
Norrskenskronan prålar över stjärnhimlen
Änuu en gång att svepa mig I drömmen
Som andlöst flödar genom tystnad
En nattportal så öppnar sig sitt innersta väsen
En förtrolland värld av urskog och bergskedjor
Vindburen av skuggors hamn
Mot arktiskt land, mot vintrig kust
Längs bäckars stråk, mot högan ås
Beglittrad av ulvermånen
Dess sorgfyllda tronande kraft
Mystikens dunkla sköte innehäljer den tjusande syn
Som fången evigt hållits för längtande jordeliv
Hör! Vintergatans furstar som ålderdomskylan red
Oss kalla ifrån galaxiska torn
Där månsalar ligger sällsamma och skådar
över den djupblå rymd
Stjärngestalter stormar fram
Dess eldspel väver nordanbloss
I granskogsskygd jag slumrar tryggt
Under nebulosors strålar
Aftonens rodnad likt en brinnande gloria
Mantlar nu trevande moln, det ymniga färgspel
Det skymmer I dalgång där fjällälv sig banar
Blodröd nu gnistrar forsens ström,
famnad av tussmörkrets skrud
Skapare av dimmor
Du enar de två makterna
Dag och natt
I kärv tusentals tidsåldrar
Höglandet du har vakat
Med dina bjärta ansiktsdrag
Aftonens rodnad likt en brinnande gloria
Mantlar nu trevande moln, det ymniga färgspel
Det skymmer I dalgång där fjällälv sig banar
Blodröd nu gnistrar forsens ström,
famnad av tussmörkrets skrud
Natten dig sakta förför
Mot mörkrets spirande bädd
Så saktligen du sänker dina vingar
Och träder I dvala
Skapare av dimmor
Du enar de två makterna
Nordstjärnan vandrar min dunkelblåa vy
Naturen slår på sin harpas strängar
Trollelden skär genom bergluft och sky
Upplyser tallhed och spirande ängar
Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ
Månskensslöjor gyller sagolika landskap
Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ
En ögonfägnad som väcker minnet
En tjusarkraft som fjättrar sinnet
Morgondimman tågar med dagg i förbund
Smyger sakta fram under fäders granar
Den frommaste drömsyn vid sikttändarns lund
I jordens märg nu källorna manar
Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ
Månskensslöjor gyller sagolika landskap
Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ
Synvidden blidkade min sorgtyngda håg
Utmed brådkalla rännilars fors och fall
Yrvädrets svepduk i andakstfull ton
Jökelsnön smaältflod silar liv ur iskristall
Med stormfylld ande i vårfärd mot mon
Med frihestrånad och kämpande vid dittringsblock
Likt ärbar flak som akrämts på flykt
Solne förbandlar nu ytan till ett smyckat lock
Snart återstundar den prakt som var förryckt
Bäckarnas symfoni
Vildmarkens förtrollande stämmor
I naturens alla riken, svävar tonsvall spelmanslikt
Ett dämpat brus som stammar ur skymningstidens spel
En cykel tusenårig, en allmakt som j ännu svikt
Där kärnsund furskog närs av myråns sel
Med frihetstrånad och kämpande vid dittringsblock
Liky ärbar flak som akrämts på flykt
Solne förbandlar nu ytan till ett smyckat lock
Snart återstundar den prakt som var förryckt
Bäckarnas symfoni
Vildmarkens förtrollande stämmor
Den giljande forsen porlande fri
Hör! Vattenorgelns trollmelodi
Med frihetstrånad och kämpande vid dittringsblock
Liky ärbar flak som akrämts på flykt
Solne förbandlar nu ytan till ett smyckat lock
Trädgränsens lövsal i brandgul skiftning flammar
Hösten uppvaknar att gälda livets lån
Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar
Neröver ormlikt ringlar sig ån
Tungt jag uppför strävar blint i senskymningsblåsten
Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral
Nordstormens andedräkt återföder frosten
Där klipporna bildar en mörka tempelsal
Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig famnar
Till Fjälls, Till Fjälls, vakad av ramnar
Till Fjälls, Till Fjälls
Till Fjälls, Till Fjälls
Mot himlabrynets avtecknas fjällets bröda böjder
Bitsmygar mot timmar likt tinnar och torn
De ståtar upp mot skyn i drängsyl ljuder nöjder
I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn
Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig famnar
Till Fjälls, Till Fjälls, vakad av ramnar
Till Fjälls, Till Fjälls
"With whom shall I have this dialogue?
The mad, the noble, the wit?
The past lurks under layers of fog,
Evolution's hall is unlit
Thoughts and visions confuse,
Mental wounds start to grow
But the questions never reduce
About the anonymous cosmic shadow"
This demon keeps my conscious awake
From sleep, rest and the calm
Disillusioned I rinse my ache
In the ocean's whispering psalm
The ocean theory covers Earth,
But I seek what has entire control
What nature introduced the genesis birth?
Known Deities? I curse 'em all
I've set my sails for this odyssey
To locate it's mystic exile
A crusade through the mind's liberty,
Not a journey in nautical miles
A voyage in science and fate
To disrobe the acceleration from zero
To dive into it and investigate,
Terrifies even the bravest hero
In the corridors of time we're sons,
Entrapped in lonely spaces
But star dusted electrons
Are my kinsmen, just with odd faces
Still fantasies unveil their sloids,
When patience turns to fear
To examine the darkest, coldest voids
For the hiding engineer
But our past is still our present
If we can't the knowledge rift over-span
An eternal transformation is what the matrix represents,
Like the child is father to the man
"Some hide their confusion behind a religious mask,
Like puppet thespians in "God's" masquerade
'Cause the blur grows for every time we ask,
(Musik & Lyrik by Vintersorg)
I tidsbegynnelsens rofyllda vagga
Det vördnansvärdiga obrutna fjäll
Av daggstänk sirad. Likt en brödraflagga
Dansade grenverk över mossvuxen häll
Sällhet strålade kring urbergets hjässa
Fjärmer ekade dess evighetspsalm
Välljudsvågor i den själfyllda mässa
Vandlade styrka ur ångest och kvalm
Du har fostrat dalgångens nordansöner
Du sände trollkraft till hjärtats vrå
I offerflammeans sken de skymningsböner
Kringrände marken där ditt dömme stå
Trollkungens andedrag i ditt innre, tunga
Den skuggrika allmakt i segervand frid
Ditt skal är hans hans harnesk när åskskyar ljunga
Han suttit ditt högsäte i ändlös tid
Ett hörspel av hornblås nu varslar om faran
När kristlig beträda din hedna helgedom
En högtidlig kampsång från sångarkaran
Som bardas för bergets beskyddande gnom
Ett hörspel av hornblås nu varslar om faran
När kristlig beträda din hedna helgedom
En högtidlig kampsång från sångarkaran
Som bardas för bergets beskyddande gnom
Urbertget, äldst av troner
Du skrudad står i den huldrika dimma
Med naken runhäll som konungastol
I milda gryningens morgenstrimma
Du, äldst av troner i fosterländsk nol
Du skrudad står i den huldrika dimma
Med naken runhäll som konungastol
I milda gryningens morgenstrimma
Sensory impulses commanding us
Still we're aware of it's centre
Structuring thoughts from a blurry muss
With the analogy of electricity to enter
I've painted a world in the dark,
With elegant patterns and connections
This cosmic genesis' lightning arc,
Shapes my body's complexion
A microscopical macrocosm,
Of distant mountains and inner plasm,
All the elements are eloquenced by infinity
A microscopical macrocosm,
I and Me float through it's chasms,
Filtering the universe through a living internity
Thousands of pathway's directory,
Lie dormant in this unexplored animator
In it's lobe rests our closest galaxy
Reading, visions from the spiral generator
Atoms composed into a condition
Of thinking and intuition
"Sometimes the blind have the perfect protection,
More honestly they describe the sky
We should look in every direction,
A Dialogue With The Stars
[Music & Lyrics: Vintersorg]
Ardent starshine upon my face,
the monumental nightsky reveal its torches.
Unaltered for aeons, yet zestful they're flaming
like ornamental diamonds.
In my telescopes focus, a striding light
conjure me fixedly.
Oh, what a colourful drama,
what a theatrical performance.
These myriads of stars
enchants me with their oddity.
At cosmos entrance hall,
where time and space units in a charade.
Under crimson flares I watch
the tempest of the universe.
In dark artistry,
I lionize the splendorous glare.
An unearthly voice of euphony
express itself in an ancient tongue.
Its elocution is based on silence,
so it pulsates through the five senses.
It's like a poem of wisdom and wizardry
navigating through the world.
A legacy from nebulas,
an endless mystic conversation.
These myriads of stars
enchants me with their oddity.
At cosmos entrance hall,
where time and space units in a charade.
Under crimson flares I watch
the tempest of the universe.
In dark artistry,
I lionize the splendorous glare.
Now clouds gather at a distant skyline
to cover the firmament.
Rays are fading in a metamorphosis
of the blazing weave above.
These myriads of stars
enchants me with their oddity.
At cosmos entrance hall,
where time and space units in a charade.
Under crimson flares I watch
the tempest of the universe.
In dark artistry,
I lionize the splendorous glare.
26 years have past since it first
called my name.
And when I'm dead, this piece of