Yingmei Duan (CHN) Rubbish City Performance: May 23–25, 2008 Participants: Yingmei Duan, Jens Eriksson, Fredrik Gunnarson, Nora Gunnarson & Christer Strandberg Duration: 3 hours In a staged catastrophe, Yingmei Duan makes herself and her dreams the focal point of her work. Lost in a wasteland of ten tons of garbage, she - as the Naked Woman - and the other characters: a pianist, a confused older man, a child and a devil in a tuxedo, are in a static condition. The audience steps down to these lonely persons and moves along narrow paths among the remnants of a civilisation. Broken pieces of music are heard from an untuned piano. Duan slowly waddles forward, seeking contact. Following her is the devil, staring at the audience. The boundaries between performer and audience are wiped out. Who is looking at who, and why? Rubbish City was reproduced at the international performing arts festival In Transit at Haus der Kulturen der Welt in Berlin in June 2009. Yingmei Duan (born in 1969 in Daqing, Heilongjiang Province in Northern China, lives and works in Braunschweig, Germany) has been mute for more than half her life. She was born with a cleft palate and could not speak until the age of 21. Art became her tool for communicating with the rest of a world, that largely had insisted on treating her as feeble-minded. In her performances, Duan uses herself, her history and her isolation. She constructs tragicomical scenarios where sexuality, through a not quite accepted female image, has a central place. She often challenges both herself and the audience, as in the piece Sleepwalker (2002), where she slowly moved across the room up to a person in the audience and, without any warning, slapped him. http://www.lilithperformancestudio.com/yingmeiduan.html _________________________ SWEDISH VERSION Yingmei Duan (CHN) Rubbish City Performance: 23–25 maj, 2008 Medverkande: Yingmei Duan, Jens Eriksson, Fredrik Gunnarson, Nora Gunnarson & Christer Strandberg Längd: 3 timmar I en iscensatt katastrof sätter Yingmei Duan sig själv och sina drömmar i centrum. Vilse i ett öde landskap av tio ton sopor befinner hon sig, den nakna kvinnan, tillsammans med de andra karaktärerna: en pianist, en förvirrad äldre man, ett barn och en frackklädd djävul, i ett statiskt tillstånd. Publiken stiger ner i små grupper till dessa ensamma personer och rör sig längs smala stigar i resterna av en civilisation. Uppbrutna pianostycken spelas på ett ostämt piano. Duan vaggar sakta framåt och söker kontakt, följd av djävulen som stirrar ut betraktarna. Gränsen mellan aktör och publik suddas ut. Vem tittar på vem, och varför? Rubbish City återuppfördes under den internationella scenkonstfestivalen In Transit på Haus der Kulturen der Welt i Berlin, juni 2009. Yingmei Duan (född 1969 i Daqing, Heilongjiang-provinsen i norra Kina, bor och lever i Braunschweig, Tyskland) har varit tyst i mer än halva sitt liv. Hon föddes med gomspalt och kunde inte tala förrän hon var 21 år. Konsten blev hennes verktyg för att kommunicera med omvärlden som till stor del behandlat henne som mindre vetande. I sina performanceverk använder Duan sig själv, sin historia och sitt utanförskap. Hon bygger upp tragikomiska scenarion där sexualiteten, genom en inte fullt accepterad kvinnobild, har en central plats. Hon utmanar ofta både sig själv och publiken, som i verket Sleepwalker (2002), där hon långsamt rörde sig genom rummet fram till en man i publiken och plötsligt gav honom en örfil. http://www.lilithperformancestudio.com/yingmeiduan.html

Yingmei Duan (CHN) Rubbish City Performance: May 23–25, 2008 Participants: Yingmei Duan, Jens Eriksson, Fredrik Gunnarson, Nora Gunnarson & Christer Strandberg Duration: 3 hours In a staged catastrophe, Yingmei Duan makes herself and her dreams the focal point of her work. Lost in a wasteland of ten tons of garbage, she - as the Naked Woman - and the other characters: a pianist, a confused older man, a child and a devil in a tuxedo, are in a static condition. The audience steps down to these lonely persons and moves along narrow paths among the remnants of a civilisation. Broken pieces of music are heard from an untuned piano. Duan slowly waddles forward, seeking contact. Following her is the devil, staring at the audience. The boundaries between performer and audience are wiped out. Who is looking at who, and why? Rubbish City was reproduced at the international performing arts festival In Transit at Haus der Kulturen der Welt in Berlin in June 2009. Yingmei Duan (born in 1969 in Daqing, Heilongjiang Province in Northern China, lives and works in Braunschweig, Germany) has been mute for more than half her life. She was born with a cleft palate and could not speak until the age of 21. Art became her tool for communicating with the rest of a world, that largely had insisted on treating her as feeble-minded. In her performances, Duan uses herself, her history and her isolation. She constructs tragicomical scenarios where sexuality, through a not quite accepted female image, has a central place. She often challenges both herself and the audience, as in the piece Sleepwalker (2002), where she slowly moved across the room up to a person in the audience and, without any warning, slapped him. http://www.lilithperformancestudio.com/yingmeiduan.html _________________________ SWEDISH VERSION Yingmei Duan (CHN) Rubbish City Performance: 23–25 maj, 2008 Medverkande: Yingmei Duan, Jens Eriksson, Fredrik Gunnarson, Nora Gunnarson & Christer Strandberg Längd: 3 timmar I en iscensatt katastrof sätter Yingmei Duan sig själv och sina drömmar i centrum. Vilse i ett öde landskap av tio ton sopor befinner hon sig, den nakna kvinnan, tillsammans med de andra karaktärerna: en pianist, en förvirrad äldre man, ett barn och en frackklädd djävul, i ett statiskt tillstånd. Publiken stiger ner i små grupper till dessa ensamma personer och rör sig längs smala stigar i resterna av en civilisation. Uppbrutna pianostycken spelas på ett ostämt piano. Duan vaggar sakta framåt och söker kontakt, följd av djävulen som stirrar ut betraktarna. Gränsen mellan aktör och publik suddas ut. Vem tittar på vem, och varför? Rubbish City återuppfördes under den internationella scenkonstfestivalen In Transit på Haus der Kulturen der Welt i Berlin, juni 2009. Yingmei Duan (född 1969 i Daqing, Heilongjiang-provinsen i norra Kina, bor och lever i Braunschweig, Tyskland) har varit tyst i mer än halva sitt liv. Hon föddes med gomspalt och kunde inte tala förrän hon var 21 år. Konsten blev hennes verktyg för att kommunicera med omvärlden som till stor del behandlat henne som mindre vetande. I sina performanceverk använder Duan sig själv, sin historia och sitt utanförskap. Hon bygger upp tragikomiska scenarion där sexualiteten, genom en inte fullt accepterad kvinnobild, har en central plats. Hon utmanar ofta både sig själv och publiken, som i verket Sleepwalker (2002), där hon långsamt rörde sig genom rummet fram till en man i publiken och plötsligt gav honom en örfil. http://www.lilithperformancestudio.com/yingmeiduan.html

Yingmei Duan (CHN) Rubbish City Performance: May 23–25, 2008 Participants: Yingmei Duan, Jens Eriksson, Fredrik Gunnarson, Nora Gunnarson & Christer Strandberg Duration: 3 hours In a staged catastrophe, Yingmei Duan makes herself and her dreams the focal point of her work. Lost in a wasteland of ten tons of garbage, she - as the Naked Woman - and the other characters: a pianist, a confused older man, a child and a devil in a tuxedo, are in a static condition. The audience steps down to these lonely persons and moves along narrow paths among the remnants of a civilisation. Broken pieces of music are heard from an untuned piano. Duan slowly waddles forward, seeking contact. Following her is the devil, staring at the audience. The boundaries between performer and audience are wiped out. Who is looking at who, and why? Rubbish City was reproduced at the international performing arts festival In Transit at Haus der Kulturen der Welt in Berlin in June 2009. Yingmei Duan (born in 1969 in Daqing, Heilongjiang Province in Northern China, lives and works in Braunschweig, Germany) has been mute for more than half her life. She was born with a cleft palate and could not speak until the age of 21. Art became her tool for communicating with the rest of a world, that largely had insisted on treating her as feeble-minded. In her performances, Duan uses herself, her history and her isolation. She constructs tragicomical scenarios where sexuality, through a not quite accepted female image, has a central place. She often challenges both herself and the audience, as in the piece Sleepwalker (2002), where she slowly moved across the room up to a person in the audience and, without any warning, slapped him. http://www.lilithperformancestudio.com/yingmeiduan.html _________________________ SWEDISH VERSION Yingmei Duan (CHN) Rubbish City Performance: 23–25 maj, 2008 Medverkande: Yingmei Duan, Jens Eriksson, Fredrik Gunnarson, Nora Gunnarson & Christer Strandberg Längd: 3 timmar I en iscensatt katastrof sätter Yingmei Duan sig själv och sina drömmar i centrum. Vilse i ett öde landskap av tio ton sopor befinner hon sig, den nakna kvinnan, tillsammans med de andra karaktärerna: en pianist, en förvirrad äldre man, ett barn och en frackklädd djävul, i ett statiskt tillstånd. Publiken stiger ner i små grupper till dessa ensamma personer och rör sig längs smala stigar i resterna av en civilisation. Uppbrutna pianostycken spelas på ett ostämt piano. Duan vaggar sakta framåt och söker kontakt, följd av djävulen som stirrar ut betraktarna. Gränsen mellan aktör och publik suddas ut. Vem tittar på vem, och varför? Rubbish City återuppfördes under den internationella scenkonstfestivalen In Transit på Haus der Kulturen der Welt i Berlin, juni 2009. Yingmei Duan (född 1969 i Daqing, Heilongjiang-provinsen i norra Kina, bor och lever i Braunschweig, Tyskland) har varit tyst i mer än halva sitt liv. Hon föddes med gomspalt och kunde inte tala förrän hon var 21 år. Konsten blev hennes verktyg för att kommunicera med omvärlden som till stor del behandlat henne som mindre vetande. I sina performanceverk använder Duan sig själv, sin historia och sitt utanförskap. Hon bygger upp tragikomiska scenarion där sexualiteten, genom en inte fullt accepterad kvinnobild, har en central plats. Hon utmanar ofta både sig själv och publiken, som i verket Sleepwalker (2002), där hon långsamt rörde sig genom rummet fram till en man i publiken och plötsligt gav honom en örfil. http://www.lilithperformancestudio.com/yingmeiduan.html