Ett ofrivilligt roligt tidsdokument
I förra helgens upplaga av DN Bostad finns en artikel som på många sätt sammanfattar det tidiga 2000-talet.
Det är en underbar skildring av ett par från den nyrika stockholmska borgarklarklassen som gömmer sig i en bubbla av lyxkonsumtion och ytlighet, lyckligt ovetande om världen utanför. Den ger ett par goda skratt, men är även ett bra sätt att odla sitt klasshat. Absolut måsteläsning för den som vill förstå sin samtid.
Smaka bara på de här orden i inledningen:
”Eric Tour vänder vant de spröda råvarorna på sin teppanyakihäll. Vårlök, groddar och mizunasalladens dekorativa blad lierar sig med äggnudlar och räkor. Heta droppar från flaskor och burkar med besynnerligt innehåll får fullborda verket.
– Vi lagar mycket asiatisk mat sedan tidigare, men under varje resa snappar man upp nya smaker. De här kryddpastorna köpte vi i Peking förra veckan, säger Eric och korkar upp en flaska vitt vin, tillverkad på Semillondruvan.”
Den vidriga brackigheten är påtaglig. Sorglig, provocerande och rolig på samma gång. Artikeln har gått varm i bloggosfären och på twitter i några dagar nu, så jag vet inte vad mer som finns att säga om den. Men när jag sitter i min gungstol om 60 år, och mina barnbarn frågar mig vad borgarpack var för något, så kommer jag visa dem den artikeln och tillägga att “tack och lov finns det inga sådana längre”.
En alternativ rubrik till artikeln skulle kunna vara: “Finns det fattiga människor som rotar efter mat i papperskorgar? Kan dom inte bara vända spröda asiatiska råvaror i sina teppanyakihällar?”
//Trotten
Bloggar: The Viktor report, Maleandro, Öster & Wester, KajsaLisa, Chockad och orolig, *Whinar*, Dogmatik, Nota bene
Andra bloggar om: Teppanyakihäll, Inredning, Klasshat, Rika, Borgarklass, Överklass, Klass, Klassamhälle, Samhälle, Politik