Welcome!
I am Johan Norberg, a Swedish freelance writer and a Senior Fellow at the Cato Institute. This is my blog, where I share my latest thoughts and explain my arguments for classical liberalism, free markets and globalisation.
I Dagens Industri(endast för prenumeranter) trädde jag igår fram till ståldbadens försvar. Ett utdrag:
"Efter krigsslutet 1945 stod världen inför en ny stor depression. Det var alla kloka personer överens om. ´Varning för fredsoptimism´ utropade Gunnar Myrdal och socialdemokraternas efterkrigsprogram menade att näringslivet måste socialiseras för att mildra den kommande krisen. De internationella tongångarna var snarlika. I det amerikanska facket talades det om en arbetslöshet på över 30 procent.
Detta utläste man ur den keynesianska teorin om ekonomiska cykler som alla nyförälskat sig i. Med militärutgifter och massiv skuldsättning hade staterna skapat historiens största stimulanspaket. Men 1945 monterades krigsproduktionen ned och soldaterna återvände hem utan arbete. Teorin förutspådde att efterfrågan skulle kollapsa och ekonomin störtdyka.
Men i dag minns ingen den stora fredsdepressionen 1946, för det blev ingen. Det blev i stället början på rekordåren. När staterna minskade utgifterna och betalade av sina skulder vågade företagen investera igen. Fabriker som inte längre behövde producera tanks kunde börja producera bilar och TV-apparater. Arbetslösheten i USA låg kvar under 4,5 procent.
Vi bör minnas den största depression vi aldrig fick när många nu utgår från att återhämtningen hotas av europeiska sparprogram. Automatiska samband mellan sparpaket och konjunkturnedgångar finns nämligen bara i keynesianska läroböcker. ...
Om statens underskott blir för stora sätter konsumenter och investerare nämligen inte på sig spenderbyxorna, utan svångremmarna. De vet att de kommer att få betala för kalaset senare genom skatter, nedskärningar eller inflation. Eftersom de inte vet hur späs osäkerheten på. Dessutom bestraffas slösaktiga länder ofta med höjda räntor. Den som är satt i skuld är inte fri, som 90-talets store budgetsanerare konstaterade."
Here I am on C-SPAN, discussing how bailouts, stimulus packages and zero interest rates create new bubbles, especially in emerging markets. The message is not new, but the shirt is.
Varmt tack till alla entusiastiska deltagare i gårdagens releasefest och för alla som har varit vid min sida under dessa år.
Jag inledde festen med att läsa högt ur mitt krav på att statsapparaten ska elimineras, publicerat i skoltidningen 1990. Och precis sådan är boken tänkt - utan skygglappar och retuscheringar, en bild av vad jag har tyckt, tänkt och skrivit under 20 års aktivitet - om stat, censur, invandring, välfärdsstaten, kungen, tillväxtfascism, de borgerliga, socialdemokraterna, anarki, absint, abort, kärlek, värnplikt, miljöpolitik, narkotika, månlandningen, julafton, Irak, EU, Pinochet, Tolkien, Gud, Marx, Star Trek, Hjalmar Söderberg och mycket, mycket annat.
Artiklarna och utdragen introduceras med texter som beskriver hur anarkisten blev frihetsfrontare som blev timbroit som blev frilansare. Det är läsning som gör mig ömsoms stolt, ömsom generad.
Bokens bilder på mina olika frisyrer har samma effekt.
I När människan skapade världen skrev jag om forskning som visade att ju mer befolkningar använder sig av marknadstransaktioner, desto mer generösa tycks de vara när de deltar i ekonomiska experiment av typen ultimatumspelet och diktatorsspelet.
Nu har försöken upprepats med andra grupper och resultaten står sig. Det skriver jag om idag i Dagens Industri (prenumeranter only):
"Det visade sig att ju mer modern och marknadsbaserad kultur försökspersonerna levde i, desto mer erbjöd de motspelaren och desto mer gav de upp för att bestraffa dem som var allt för själviska.
De minst generösa i försöken var en grupp nomader i Tanzania, de mest generösa var lönearbetare i Missouri. Ju större erfarenhet som grupperna däremellan hade av att köpa, sälja, byta och förhandla, desto mer ´rättvisa´ var de enligt forskarna. Forskarna har tidigare gjort försök med andra grupper, men fick samma resultat, så de tycks stå på stadig grund.
En tolkning är att den som regelbundet handlar och förhandlar med andra människor utvecklar ett intresse för andras preferenser, en blick för vad även de vill ha ut av utbytet. Det bidrar till ens sinne för rättvisa och påverkar ens beteende i framtida möten. Insikten att kunden alltid har rätt finns inte i generna, det är något vi lär oss när kunden annars kan gå någon annanstans.
Vänsterintellektuella som hävdar att människan inte alls motsvarar de ekonomiska modellernas egenintresserade vinstmaximerare tycks ha rätt. Men intressant nog kan det vara fria marknader som har gjort att vi inte längre gör det."
Nya numret av magasinet Neo är här. Missa inte Ulf Elfvins (pdf) artikel.
I temat om stora pengar är jag med på ett par hörn. I ett reportage av Mattias Svensson(pdf) bidrar jag genom att kora regeringens två mest korkade uttalanden under finanskrisen och i en artikel berättar jag om de stora finansbolagen som inte bara är too big to fail, utan också too big to run. Så här börjar historien:
"De behövde en avkopplande semester sommaren 2007. Ledningen i den schweiziska banken UBS hade just känt de första vindpustarna från den kommande finansiella stormen och försiktigt minskat sin exponering mot den amerikanska bostadsmarknaden. Men varken solbränna eller laddade batterier gjorde ordföranden Marcel Ospel och hans kolleger bättre förberedda för den information de skulle möta när de var tillbaka på jobbet.
Vid ett möte den 6 augusti fick Ospel och bankens VD ett besked från ledningen för investmentdelen av banken, som fick blodet att frysa i deras ådror: Stort isberg – rakt föröver."
Den 7:e juni publicerar Hydra Förlag min nya bok Fragment och argument 1990-2010, en volym som samlar mina bästa och sämsta texter under 20 års aktivitet, med nyskrivna introduktioner.
Releasefesten äger rum måndagen den 7:e juni på Hotell Reisen, Skeppsbron 12, Stockholm.
Fritt inträde. Jag pratar kl 18.
Det vore himla kul att se dig där. Antalet platser är begränsat, så om du vill gå, svara omgående till info@hydraforlag.se.
"Se den. Jag har gjort det och fann mig själv nicka entusiastiskt instämmande med jämna mellanrum. Den har undertiteln ´En film om nästa finanskris´ och tro mig – när du sett Johan Norbergs film är du inte längre lika säker på att en sådan är långt borta bortom nästa konjunkturcykel. Kanske befinner vi oss redan i början av den."
German politicians didn´t like what they saw in the mirror, so they cracked the mirror. Their ban on several forms of speculation against government bonds has led to falling markets, and that is precisely what we could expect. As Craig Pirrong points out:
"Indeed, if anything, these measures will make things worse. This is true in part for signaling reasons. Markets can smell desperation, and react to it. This is a desperate move that signals utter policy bankruptcy, and an unwillingness to grapple with the underlying problems. If people want to short, it is because they think things are overvalued. And nothing shouts overvalued like financially strapped governments with deep structural budgetary problems spending time and effort tilting at speculative windmills, rather than tackling these underlying problems.
And if the Germans thought things were under control, why take such measures? The immediate inference is that the Germans think things must be pretty bad."
"Ni som har följt Lyxfällan har sett det här förut. Anna och Peter lånade till en renovering, men pengarna råkade gå till trendriktiga kläder och vuxenleksaker, så de fick ta ett nytt lån. Räntorna blev så stora att de halkade efter med betalningarna och till slut måste paret ta ett väldigt SMS-lån bara för att klara räkningarna.
Enda skillnaden är att Anna och Peter egentligen heter Europa och att lånet är på 7 200 miljarder kronor."
I Dagens Industri (endast prenumeranter) skriver jag om hur Europas ledare sprängde (central)banken ECB genom att tvinga den att köpa skräpobligationer, ändra regler kring säkerheter och kanske även starta sedelpressarna bara dagar efter att de förklarat att det var otänkbart. Det här är min slutsats:
"En centralbanks enda verkliga kapital är dess trovärdighet och dess oberoende. Om den säger att den tänker strama åt måste budskapet tas på allvar och det ska inte råda något tvivel om att den gör det även om det är obekvämt för regeringen.
När panikslagna politiker under en nattmangling sätter sig på centralbanken och tvingar den att svika sina ord och bryta mot lagens anda är det slut. Bankpalatset må se ut som förr, men inuti finns inte längre en självständig centralbank, utan bara regeringarnas sedelpress. Ett sådant självskadebeteende kan komma att kosta Europa betydligt mer än bailoutens 750 miljarder euro."
The world premiere is tonight, at the Politics on Film festival, E-Street Cinema, Washington DC at 7.00 PM. Director Martin Borgs will introduce the film and take questions.
I am in the US for two weeks, partly to present my new film Overdose: The Next Financial Crisis, and the turbulence in the markets suggests that the timing is pretty good.
Now there is a Facebook group in English if you want more information about it.
Here is the schedule so far:
World Premiere at the Politics on Film festival, Washington DC, Saturday, May 8
Screening at Cato Institute, Washington DC, Monday, May 17
DocMiami International Film Festival, Saturday, May 29
