Politiska bloggar

Även om det fortfarande är djupaste påskhelg finns det skäl att försöka att i sedvanlig ordning blicka framåt.

Veckan som kommer blir fortfarande en vecka i påskens tecken.

Först mot den kommande helgen förefaller det som om händelser kommer att börja att torna upp sig.

På fredag träffas EU:s utrikesministrar i Brdo och Bled utanför Ljubljana i Slovenien för sitt sedvanliga informella möte.

Det är informella diskussioner utan medarbetare. Och på dagordningen står bl a Mellersta Östern, Ryssland och situationen på Balkan. Föga överraskande.

Det säger sig självt att jag kommer att vara där.

Samtidigt samlas Arabförbundet till stort möte i Damaskus. Hur deltagandet där kommer att se ut är inte alldeles klart, men det kan komma att bli ett viktigt möte inte minst mot bakgrund av påfrestningarna i fredsprocessen just nu.

I bakgrunden finns ju såväl Egyptens försök att få till stånd någonting som närmar sig en vapenvila centrerad kring Gaza som Jemens ansträngningar att få till stånd en inompalestinsk dialog mellan Fatah och Hamas. I bägge fallen är utgången osäker.

Till helgen är det också val i Zimbabwe. President Mugabe har dock bara bjudit in sina egna politiska vänner att övervaka valen. Skälen till det beslutet är inte svårt att lista ut.

Jag ser att jag glömt att önska alla läsare av denna blogg en Glad Påsk. Illa. Men nu är det i alla fall gjort.

Med sitt värdskap för olympiaden är det ofrånkomligt att Kina har hamnat i en situation där dess politik på olika områden kommer att granskas noggrannare än vad som annars kanske skulle ha varit fallet.

I dessa dagar är det situationen i Tibet och övriga områden med tibetansk befolkning som är i centrum. De brutala upploppen och de brutala åtgärderna för att stoppa dem har åter satt fokus på frågan.

För mig är det svårt att förstå den motvilja som tydligen funnits i Beijing mot att inleda en dialog med Dalai Lama. Med sitt accepterande av Kinas överhöghet över Tibet och sitt bestämda avståndstagande från varje form av våld - och dessutom en mycket stark moralisk trovärdighet - borde han ha kunnat vara en idealisk samtalspartner för Kina.

Genom att ignorera och attackera Dalai Lama finns det en risk för att den kinesiska ledningen skapar en situation som långsiktigt kan bli långt värre. Andra ledare med program som verkligen innebär allt det som Beijing nu felaktigt anklagar Dalai Lama för kan träda fram med en långt mer besvärlig situation som resultat.

Detta olympiadens år borde ha varit året då en verklig dialog med Dalai Lama hade startats - och kanske är det ännu inte för sent.

Samtidigt som frågan om Tibet fokuserats har presidentvalet på Taiwan inneburit en klar seger för Ma Ying-jeou från gamla kinesiska nationalistpartiet KMT.

På hans program står en förbättring av relationerna med det övriga Kina genom bl a direkta flygförbindelser mellan t ex Taipei och Shanghai medan frågan om självständighet för ön inte finns med.

Därmed borde förutsättningarna för ett mindre spänt förhållande över Formosa-sundet finnas.

Skulle den kinesiska ledningen våga vara djärv i klokhet skulle den inbjuda såväl Dalai Lama som Ma Ying-jeou till den officiella öppningen av olympiaden.